• Siv Ander, Helena Högberg och Maud Karlsson i en jazzig balett. Foto: Julia Kimell
  • De tre kvinnorna i en sensuell pose. Foto: Julia Kimell
  • Innan dansen dras igång visas ett filmklipp där de bland annat hoppar hage. Det gör de även på scen. Foto: Julia Kimell
  • Publiken fick ställa frågor efter föreställningen. Foto: Julia Kimell
  • Blomsterutdelning och kramar efter framträdandet. Foto: Julia Kimell
  • Vad händer på scenen? Foto: Julia Kimell
  • Publiken var stor dagen till ära. Foto: Julia Kimell

50, 60 och 70 - tre decenniers kvinnor på scen

Maud Karlsson, Siv Ander och Helena Högberg är tre dansanta kvinnor i sin bästa ålder. Förra veckan höll de ett bejublat uppträdande på Sagateatern. Den nästan fullsatta publiken fick se livet självt uttryckt i dans, dikt och sång.

De kramas på stolar, försöker skrämma iväg döden, och sjunger liv i varandra.

Ibland blir den rosa Chanel-dräkten och klackskorna för obekväma och sparkas av. De rosa kläderna används i en parodierad catwalk-gång i stället. Filmer lyser upp den vita duken bakom dem där de turistar i Uppsala och tar sig ett dopp i kallt vatten.

Minnen är målade på min hud, säger de andaktsfullt.

Publiken får veta

Efter varma applåder och bukettutdelning får publiken chans att ställa frågor. Någon undrar hur deras åldrande kroppar klarar av den stundtals intensiva dansen.

– Direkt efter känns det helt okej i kroppen nu när vi är uppvärmda, men i morgon känns det nog annorlunda.

De berättar att de har fått ett franskt stipendium och att det är på den vägen de döpt sig till Les trois femmes som till en början var ett arbetsnamn, något som även återspeglas i Chanel-dräkterna.

– Att ta på sig dem innebär att vi kliver in i något som är väldigt feminint. Det är svårt att gå, och jag sparkar av mig den och klackskorna mitt i showen; man väljer att ta den på eller av sig, säger Helena.

Utgår från Sivs liv på en äng

Allt på scen är egna idéer.

– Det är roligt att vara en femtioåring, en sextioåring och en sjuttioåring. Vi har roligt ihop och bestämde oss för att göra detta tillsammans. Det börjar med en improviserad idé som delvis intuitivt växer fram. Det började i en kohage där vi började skissa på idéer utifrån Sivs liv. Lek med kontrasterna är inspirerande. Det är kul med tvära kast men övergångarna mellan scenerna är viktiga. Känslolivet fungerar så naturligt, att skratt och gråt ligger nära, säger de.

Koreografin har de gjort tillsammans, men Maud står som huvudansvarig.

– Jag hittade på idéerna och tvingade dem att lära sig den där jazzsnutten. I övrigt har vi utgått från våra naturliga rörelsemönster.

Gemensamt för de tre damerna är att de gått på balettakademin och har kunskaper inom jazzbalett. Tillsammans har de hela 120 års erfarenhet av dans.