• Anna Siverskog ligger bakom avhandlingen "Queera Livslopp", en avhandling som lyfter fram 20 lhbtq-personers livhistorier i en tid då förutsättningarna var betydligt sämre, både politiskt och socialt. Foto: Dennis Petersson
  • "Lhbtq-person", L:et står för lesbisk, som en betoning av att många äldre kvinnor har större identitet till ordet lesbisk än i ordet homosexuell där männens kamp stod i fokus i ett tidigare skede. Foto: Dennis Petersson

Att åldras som queer

Åtta år tog det, från idé till färdig skrift. Anna Siverskog är doktoranden som har intervjuat 20 lhbtq-personer, födda mellan 1922 och 1950, för att lyfta fram just deras livshistorier. Hur är det egentligen att leva och växa upp i en tid där ens könsidentitet och sexualitet är kriminaliserad? Hur är det att behöva leva i hemlighet gentemot sina nära och kära? Med avhandlingen "Queera Livslopp" fyller hen en viktig lucka i forskningen.

Strax intill forsen, mitt i centrala Norrköping, på det vältrafikerade Skvallertorget tar Anna Siverskog emot vår tidning. Hen visar vägen upp till personalrummet på Linköpings universitet, hennes arbetsplats de senaste åtta åren. Som boende i Stockholm har det blivit ett ihärdigt pendlande, men efter uppväxten i Söderköping, och utbildningen i Norrköping, ville hen testa på något helt nytt. 

– Jag studerade samhälls- och kulturanalys här på Campus Norrköping, ett tvärvetenskapligt program. Det var väldigt kul, men efter utbildningen flyttade jag iväg och jobbade några år. När jag såg att universitetet och NISAL (det nationella institutet för forskning om äldre och åldrande) utannonserade en doktorandtjänst sökte jag den, blev anställd och har blivit kvar här sedan dess, berättar Anna när vi slår oss ned vid ett runt bord i personalrummet.

Bortglömd

Med en inriktning mot makt, identitet och kategorisering öppnades stora dörrar och valmöjligheter i Annas fortsatta forskning, men ganska snart upptäckte hen att äldres sexualitet var något som hamnat mellan de berömda stolarna. Få skrifter fanns inom ämnet.

– När jag började fanns det nästan ingen litteratur alls. Jag kommer ihåg att jag gick ner till biblioteket för att leta, hittade en enda bok och den förutsatte att alla äldre var heterosexuella. Sedan dess har det hänt jättemycket och idag pratas det om äldre och lhbtq-frågor i mycket större utsträckning, säger Anna Siverskog.

Intervjupersonerna

Efter en lång process för att hitta en variationsrik grupp av intervjupersoner kunde hen till sist påbörja projektet på allvar. Med 20 frivilliga, sju lesbiska kvinnor, sju homosexuella män och sex transpersoner, fick hen ta del av gripande livshistorier från en tid då huvudpersonernas könsidentitet och sexualitet har varit kriminaliserad, sjukdomsförklarad och ansedd som avvikande.

– Ibland har det varit väldigt emotionellt omtumlande att genomföra intervjuerna. Jag har fått ta del av många väldigt svåra och våldsamma erfarenheter, och vissa har levt hemligt under stora delar av livet, både för sina partners och barn, vilket kan vara väldigt tufft. Samtidigt har det varit väldigt inspirerande då de här människorna har varit så otroligt modiga. Trots att det var så dåliga förutsättningar har alla letat och sökt sig fram till sammanhang där de har kunnat vara helt öppna, berättar Anna.

Problematik

Avhandlingen reder bland annat ut tidens och normernas betydelse i samhället, samtidigt som den tar upp en hel del problematik. Intervjupersonerna förhåller sig i de flesta fall till samma tankar, funderingar, rädslor och kroppsliga förändringar som de flesta andra i samma ålder, men vissa saker är specifika för gruppen.

– På vissa sätt kan pensionen vara en friare tid för de här personerna, men när de blir i behov av omsorg blir de jätteutlämnade till andra personer, det kanske kommer hem folk man inte valt själv och ska ha kontakt med kroppen. Då finns det en väldigt stor oro för att de ska bli dåligt bemötta på grund av sin könsidentitet och sexualitet, berättar Anna Siverskog.

Äldreomsorgen

Nu hoppas forskaren att avhandlingen ska göra äldreomsorgen mer uppmärksam i frågan och i framtiden vill hon forska ytterligare inom området.

– Under de här personernas livstid har det hänt otroligt mycket både politiskt och socialt. Det är häftigt att se att förutsättningarna verkligen har förbättras, men det betyder inte att allt är frid och fröjd nu, utan transpersoner går fortfarande som psykisk sjukdom i socialstyrelsens register och tvångssteriliseringarna togs bort 2013, så ingenting är färdigt, avslutar Anna Siverskog.