• Alexandra Bengtsson hoppas att det går att öppna badet i Skäggetorp igen.
  • Glyttingebadet har stått oanvänt en längre tid. Foto: Tommy Pettersson

Att våga bry sig om andra

I minst två tusen år har vi diskuterat om ungdomen är fördärvad och ansvarslös eller inte. Redan på de gamla grekernas tid, Socrates och Platons tid, diskuterades ungdomsfrågor med stort engagemang.
Frågeställningarna har varit ungefär de samma genom årtusenden. Ungdomar är egoistiska och ansvarslösa men de växer upp och tar sitt ansvar så småningom. Ungdomstiden är en nödvändig men bortkastad transportsträcka fram till vuxenvärldens ”välsignade” tid.
Individen dyker upp?
Oftast utslungas dessa påståenden av personer som är så pass gamla att de har hunnit glömma sin egen ungdomstid. Är man förälder till en tonåring är det lätt att hamna i affekt när ungdomarna prövar sina egna vingar.
Dagens ungdom beskylls för att vara individualister och ibland också besjälade av dess oäkta syskon egoismen. Sköt dig själv och skit i andra är något som allt som oftast tillvitas ungdomar.
Linköpingsbon Alexandra Bengtsson är ett levande bevis att det inte är så enkelt. Efter ett längre samtal med henne växer det fram en människa som är inkännande, förhoppningsfull och vågar bry sig om andra.
– Någonting jag själv har funderat på väldigt länge, under tiden jag hoppat mellan jobb och studier, är att jag skulle vilja gå vidare och plugga juridik eller ekonomi. Jag vill inte fastna i restaurangvärlden. Jag trivs visserligen jättebra på mitt nuvarande jobb på restaurangen men jag kan inte tänka mig att stanna i branschen hela mitt liv, säger Alexandra Bengtsson fundersamt.
– Nu har jag två småbarn så jag får vänta lite med mina stora framtidsplaner för det är viktigt att de får en trygg uppväxt. Men så småningom vill jag leta mig fram till något där jag känner att jag gör någon mer nytta för fler människor än min egen familj.
Viljan att gå vidare
Ungdomstiden i de industrialiserade länderna har under senare tid förlängts med tiotalet år på grund av att bland annat arbetslösheten sätter hinder i vägen för många människors utveckling. Det är meningslöst att diskutera vems fel det är att ungdomar inte kommer ut på den reguljära arbetsmarknaden. Det viktiga är att verkligen tänka till innan man klistrar på ytliga etiketter på ungdomar.
– När jag var yngre festade jag som alla andra men när jag fick barn så blev jag i stort sett nykterist och kände att jag vill gå vidare med mitt liv. Nu tänker jag mycket på hur barns och ungdomars uppväxt ser ut i Skäggetorp och Ryd, berättar Alexandra Bengtsson, hon som lämnade in medborgarförslaget om att rusta upp Glyttingebadet i oktober 2011 och vilket fortfarande hänger i det kommunala tomrummet.
Barnens mötesplats hotas
Alexandra har genuina rötter i Skäggetorp. Hon har själv tillbringat   sin ungdomstid där och hennes farfar är en känd profil i området bland annat för   sina insatser med Hemgårdarnas BK.
– När jag började i högstadiet flyttade familjen till   Skäggetorp och jag trivdes verkligen där. Nu bor jag inne i stan. Men många av   mina vänner bor fortfarande kvar i området så jag håller kontakten, säger Alexandra Bengtsson som för ett tag sedan bildade en ideell förening och gick runt och samlade in namn för att rädda Glyttingebadets framtid.
–Jag tycker att barnen inte har någonstans att ta vägen om somrarna nu när Glyttingebadet är stängt. Visst kan de åka in till stan och bada på Tinnis, men alla familjer har inte de ekonomiska förutsättningar som   krävs för att barnen ska ha möjlighet att bada. En resa tur och retur in till   stan med inträde inräknat går på en hundralapp vilket inte alla har råd med.
Länk mellan Ryd och Skäggetorp
Nu är frågan om Glyttingebadet aktuell igen. Kultur- och fritidsnämnden har fått ärendet   för vidare behandling. Det finns också ett visst intresse från de stora fastighetsägarna att engagera sig om det är juridiskt möjligt i en framtid.
– Glyttingebadet fungerade som en länk mellan ungdomar i Ryd och Skäggetorp.   De hade en mötesplats mellan de bägge stadsdelarna där de kunde träffas undersommarlovet. Vissa ungdomar fick också möjlighet att arbeta på badet, vilket   var uppskattat. Dessutom hade vi simundervisning för barn och ungdomar som inte lärt sig att   simma via den kommunala grundskolan, någonting som nu inte erbjuds dem., säger Alexandra och skyndar vidare för att hämta sina barn från förskolan.
Bengtsson är en väldigt nyfiken person och har ett stort hjärta som rymmer fler än enbart sina   nära och kära. Här någonstans börjar bilden av den egoistiska ungdomen av   idag att krackelera. Hon är trygg i sig själv och hemkär, kommer förmodligen   aldrig att flytta ifrån Linköping. Alexandra Bengtsson och hennes   personlighet är en produkt av en trygg uppväxt, en stödjande familj och förhoppningsvis också ett resultat av det moderna samhälle där individualismen växer genom att bry sig om andra..