• Jenny Hällsten väntar fortfarande på att hennes dotter ska utredas. Frågeställningen är autism men väntan är lång. Foto: Fanny Miles

Autistisk får vänta på utredning

I över ett halvår har Jenny Hällsten väntat på utredning för hennes sexåriga dotter. Frågeställningen är autism. Idag går dottern i vanlig förskola och eftersom att utredningen inte drar igång förrän till närmast i höst, väntar nu vanlig förskoleklass till höstterminen. – Min dotter har väldigt svårt för att interagera med andra barn och hon har ett stort behov av rutiner. Jag oroar mig över att behöva placera henne i en stor klass där man kanske inte förstår hennes behov, säger Jenny Hällsten.

Jenny har tre barn. Det äldsta har fått diagnosen autistiskt syndrom, tourettes och ADHD medan näst äldsta dottern väntar på psykologens utlåtande. Jenny upplever att hon har hamnat mellan stolarna. Landat på en plats där samhällets okunskap möter skolans brister.

– Vi som är föräldrar till barn med speciella behov måste alltid slå oss fram. Även om barnen får rätt diagnos gäller det att anstränga sig till max för att se till att barnen får rätt hjälp. Vi måste agera psykologer, pedagoger och vårdnadshavare och får ofta armbåga oss fram för att samhället ska agera. Jag önskar att jag kunde få vara bara mamma för en stund, säger en något modfälld Jenny.

Sonen får bra hjälp

För ett år sedan skrev Linköpings-Posten om Jenny och hennes son som inte fick rätt hjälp från kommunen. Idag har han äntligen en plats i en skola där man förstår hans behov och kan agera därefter. Till hösten fylls dock skolan på med fler elever, vilket Jenny oroar sig över då sonen liksom dottern har svårt att samspela i för stora barngrupper.

– Lärare och rektor på min sons skola ser problematiken i att resurser dras in samtidigt som fler elever får plats i höst men ingen ansvarig politiker lyssnar. Det är tråkigt när pengarna styr, säger Jenny.

Mår väldigt dåligt

Det var för ett drygt år sedan som Jenny märkte att hennes dotter hade särskilda behov.

– Hon växlar mellan att må väldigt dåligt i perioder till att vara jätteglad. En handlingsplan upprättades vid förskolestart med fokus på fasta rutiner och tydlighet men idag mår hon väldigt dåligt. Min sexåring har till och med sagt att hon vill ta sitt liv. Läget för henne är akut men kön för utredning är lång. Jag har försökt prata med både BUP och Barnhabiliteringen för att få råd om hur jag ska bemöta mitt barn men de säger bara att hon är för liten för att ha sådana tankar, säger Jenny. Frustrationen ökade då personalen på dotterns förskola gjorde en anmälan till Socialen där de beskriver en flicka som mår väldigt dåligt och som har stora svårigheter.

– Det står bland annat att jag som mamma är stressad och avskalad. Syftet med anmälan var avlastning men det känns som om att skulden landar på mig som förälder. Jag har redan skuldbelagt mig själv, jag är redan ledsen och sedan kommer det här, säger Jenny och tillägger:

– Jag förstår att förskolan handlar utifrån sitt bästa men det finns tyvärr inte tillräckligt med kunskap från de som möter henne dagligen. Det är upp till mig som mamma att se till att vardagen fungerar och att kontakten med vården upprätthålls. Ingenting går per automatik, det finns inget skyddsnät. Ibland önskar jag att det fanns ett hem dit man som förälder kan åka med sitt barn för att få professionell hjälp de stunder som barnet utåtagerar eller hamnar i affekt. En plats där man får lite avlastning.

I väntan på utredning

Skolstart närmar sig. Dotterns utredning kan dröja till mitten av oktober och tills dess är det en plats i vanlig förskoleklass som väntar.

– Jag hoppas att samhället blir mer lyhört och förstående för den här typen av diagnoser och jag hoppas att mina barn får rätt stöd och hjälp framöver.