Avhumanisering av asylrätten

Krönika

Sverige har varit ett föregångsland i flyktingkrisen, men nu siktar de mot bottenplatserna.

Regeringen har tagit till dramatiskt hårda åtgärder och anpassar migrationspolitiken till EU:s lägstanivå. Mest anmärkningsvärt enligt min åsikt är att ensamkommande flyktingbarn inte får permanenta uppehållstillstånd. Det berövar samhällets mest utsatta en känsla av trygghet, och dessutom blir integrationen svår.

De nya reglerna omfattar även bland annat skärpta krav för anhöriginvandring och id-kontroller på tåg och bussar som åker till Sverige. Många flyktingar har inte id-handlingar och det innebär att människor inte kan söka asyl här eftersom de inte kommer hit. Det är tveksamt om det överensstämmer med asylrätten. Det huvudsakliga skälet till regeringens åtgärder är att få andra EU-länder att ta ett större ansvar. Men risken är att det blir en dominoeffekt – att fler länder väljer att ta hårdare tag för att minska asylmottagandet.

De senaste två månaderna har 80 000 personer sökt asyl i Sverige. Självklart leder det till en mycket ansträngd situation i landet, vilket till exempel har märkts på Migrationsverket, sjukvården och kommunerna. Linköping gör allt de kan och vi ser även ett stort engagemang bland allmänheten att hjälpa till. Att avhumanisera asylrätten på detta sätt leder till att det blir svårt att hantera flyktingkatastrofen och orsakar stort lidande för våra medmänniskor.