• Birgitta Widén upplevde ett kall att ge ut boken ”Förlorade år”om de svåra åren med felbearbetad psykisk ohälsa hos sonen. Foto: Julia Kimell

Bok som ger upprättelse för aspergare

För tjugo år sedan blev Birgitta Widéns son Bert felaktigt dömd av läkarna. De sade att han hade schizofreni medan han i själva verket hade aspergers syndrom. Han hamnade inom psykiatrin och han blev ett kolli – neddrogad, inlåst och isolerad.

– Jag visste direkt att det inte var rätt, men ingen lyssnade på mig. De såg hans symptom om depression och vilja att isolera sig som identitetskris. Han upplevde ett obehag inför att ta kontakt med andra. År 1987 visste man inte vad autism var och han utsattes för märkliga behandlingar som ofta gick ut på att förstärka negativa beteenden. Man tog till tvångsvård, vilket var helt felaktigt i Berts fall. Han behöver struktur och positiv feedback. Och sällskap vill han ha, fast på sina villkor.

På den tiden ville man gärna skylla på hemmet. Vårdens sätt att resonera gav en bild för patienterna att deras föräldrar var farliga för dem. De som har aspbergs har svårt för nya miljöer och när Bert efter tider inom psykiatrin fick komma hem såg man en långsam förbättring. Sonen hamnade efter en kris på en rättspsykiatrisk klinik 1994, och först år 2000 blev han utskriven för gott. Åren 1994 till 1997 var de värsta.

Vinden vände

Efter fyra år på kliniken kom upprättelsen. En läkare sa plötsligt en dag att ”det där är inte schizofreni”. Då vände allting, men reparationsfasen var lång både psykiskt och fysiskt. Och många mediciner skulle vänjas av.

– Jag tycker han var väldigt stark som kunde resa sig på nytt. Mycket tack vare Åsa Kümmerling och hennes LSS-boende. Jag vill lyfta fram henne för sin fantastiska insats. Hon gav en trygg fristad där man kan vara den man är.

Behöver få veta

Birgitta fick sonens tillåtelse att ge ut en bok om hela historien, men den har funnits med i tankarna sedan första gången han felbehandlades. Hon tänkte att det var något som borde berättas om för att hjälpa andra.

I dag har Bert fått tillbaka sitt liv. Han har mått bra i över tio år och tycker att mamma Birgitta borde ge ut en ny bok.

Naturligtvis har upplevelserna präglat Birgitta mycket. Innan hade hon respekt för vetenskap och sjukvård. Nu litar hon inte riktigt på dem.

– Jag insåg nödvändigheten i att dokumentera och att jag måste berätta historien. Det viktigaste budskapet är att verkligen undersöka ordentligt så unga får rätt diagnos så snabbt som möjligt så att det blir rätt från början.

Konferens och uppföljare

I helgen var Birgitta och talade på Hjärnkolls konferens i Jönköping utgående från boken. Om ett par veckor hoppas hon att den finns i bokhandeln, och hon har redan börjat skissa på en fortsättning.

– Har man väl börjat skriva får man det i blodet, säger hon. Responsen har redan varit bra. Folk säger att de ligger uppe om nätterna och kan inte släppa den. Det är en uppskakande berättelse den är skriven med kärlek och slutar positivt. Det är många som skulle behöva läsa den här boken: lärare, sjuksköterskor, kuratorer, diakoner och allmänheten.

Hon vill få ut boken till bokbord på kyrkor och liknande, och den går att få tag på om man hör av sig till föreningen för asperger och autism i Östergötland.