• På kolonistugan kan Carina Boberg koppla av och ställa in nya sikten. Foto: Julia Kimell

Carina genomgick en mental skilsmässa

- Det är med blandade känslor jag återvänder i vinter. Dels har jag under politikerkarriären haft arbetsuppgifter som gör mig lite mer självständig, men samtidigt är jag så engagerad i skolfrågorna. Den tid jag lagt på politiken i tolv år nu kan jag använda mig av praktiskt.

Carina kom på femte plats i kommunfullmäktiges provval och tänkte att ”då får det vara” och drog tillbaka sin kandidatur.

Som politiker är hon egentligen nybörjare. Från början drömde hon om att bli textilkonstnär men en dammallergi och den osäkra inkomstkällan satte stopp. Färdig lärare blev hon 1989 efter att ha börjat läsa på matematikerlinjen men upptäckt att det inte var hennes grej. På lärarutbildningen kunde hon tillgodoräkna sig mattepoängen. Hon blev sambo med Stig och hade småbarn i huset under hela komvuxtiden.

Hon ville ta ställning och blev invald till fullmäktige med en gång. Sedan 2011 har hon varit heltidspolitiker och tog då tjänstledigt från lärartjänsten.

Stigs sjukdom

För tre år sedan insjuknade Carinas make Stig i demenssjukdomen Lewybody. Man uppskattar att mellan 2 och 20 procent av de som drabbas av demens har Lewybody, men det är fortfarande svårt att utreda den. Man blir trött och stel i rörelserna och får hallucinationer. Kroppen bryts ner.

För att ta sig genom och förbi föreläser Carina under titeln ”När Lewybody flyttade in – Min mentala skilsmässa”.

– Stig som var så händig förut klarade inte ens av att mäta upp med linjal. Jag blev frustrerad och undrade vad som hände min man. Det var så konstigt att kastas in i någonting jag inte kände igen efter 30 år tillsammans.

Ta vara på återstoden

Stig blev inlagd för blodförgiftning november 2011. Han hallucinerade och var en helt annan person. Det blev stabilare under våren 2012 men sedan gick utvecklingen åt andra hållet igen. Han vistades på Åleryds växelboende till och från, och varje gång han kom hem var det någon funktion han tappat.

– Till slut bestämde jag mig för att ta vara på det som fanns kvar.

Han kom in kortis och sjukhem men till slut fanns det ingenting man kunde göra. Han hamnade i koma och Carina och närmaste familjen var inne i en bubbla medan de vakade.

– Jag hade gått igenom en skilsmässa förut, men den här mentala skilsmässan var tyngre eftersom jag inte hade Stig att kämpa med.

Carina var hemma lite över en vecka efter han gick bort, och stödet omkring var helt nödvändigt för att kunna gå vidare. Deras gemensamma dotter var bara 23 år.

– Vår sista julafton tittade han på Stina och frågade ”var är mamma?”. Han förstod. Sådant lever jag länge på.

Jobbigt prat

Carina delar med sig av sina erfarenheter som anhörig på bland annat Alzheimerföreningen, anhörigcentrum och för blivande sjuksköterskor.

– Att prata som politiker är en sak, att prata som anhörig är en annan. Jag hade sonen med mig som teknisk support vid första tillfället, men mentalt är det så tungt att jag blir tvungen att lägga upp det som en idrottare. Som ett pass jag utför regelbundet för att inte vara så trött och må dåligt när det är dags.

Stuga i Ullevi

Carina har bott länge i Skäggetorp, så att skaffa stuga i koloniområdet intill var en självklarhet.

– Många bekantade undrade ”varför här nere?” och ”hur vågar du sova här?”. Men jag gillar det. Bekvämt med el och vatten men ändå känns det som på landet. De andra här är så stolta över att ha ett kommunalråd som granne.

Men Skäggetorp behöver en satsning på bättre infrastruktur och bostäder. Carina vill också gärna se praktikplatser till invånare där.

Våga vara ensam

Stugan har varit en skön oas, det har varit en räddning att åka iväg.

– Det var mer Stig hemma. Här fanns inte Stig, här var det bara jag.

I höstas tog hon upp squaredancen igen. Men nu går hon dit ensam. På stadsfestivalen är hon nu med i öppningsnumret – det blir första uppvisningen efter att han gick bort.

– Jag har köpt nya kläder och hoppas knäna håller.

På fritiden är Carina något av en extramamma till den somaliska flickan som bor inneboende hos henne. Hon kopplar gärna av med en deckare. Tar något pass i kiosken i kolonistugan. Livet går vidare.

– Det är viktigt att samla energi med hjälp av andra som ger energi. Jag vill lära mig att vara ensam mer. Att planera in en resa på egen hand som jag gjorde sommaren 2012. Då tog jag in på hotell i Landskrona och åkte över Öresundsbron själv till Dragör. Men jag kommer nog aldrig att orka sära ett bo igen med alla känslor det innebär.

På grund av Stigs sjukdom har Carina massor av kunskap som hon hoppas kunna göra nytta med. Hon vill lobba mera och starta en lokal alzheimerförening.

– Demens och åldrande går inte alltid hand i hand och det är sällan rätt resurser sätts in. Där kommer jag gå in med min kunskap, kanske startar jag eget. Men jag har lärt mig att ta en sak i taget – inkomst och trygghet måste man ju ha. Jag tror jag kan göra mycket nytta.

FAKTA Carina Boberg

Gör: Kommunalråd fram till nyår. Ordförande i bildningsnämnden med ansvar för barn, unga, skola, utbildning, kultur, idrott, arbetsmiljö, integration, stadsdelsutveckling, vuxenutbildning/SFI. Tjänstledig lärare i matematik till 80 procent, föreläser om Lewybody-demens.

Ålder: 59 år.

Familj: Tre barn.

Född: I Eskilstuna men uppvuxen i Katrineholm och Skillingaryd.

Bor: I Linköping: Lambohov och Ullevi.

Intressen: Squaredance, läsa, förkovra mig i litteratur om demens, stugan.

Drivkraft: Att göra något vettigt. Jag har inte alltid vetat vad jag vill, men jag blir aldrig för gammal för att lära mig något nytt.

Favoritplats i Linköping: Stugan i Ullevi/Skäggetorp.