• Bågskytten Cheryl Loorents, Linköping, tog silver i junior-SM, skadade sig sedan men är snart i full träning igen. Hon har höga ambitioner med sitt tävlande och det optimala målet är OS. Foto: Leif Larsson
  • Cheryl Loorents, Linköpings Skytteförening, spänner bågen på klubbens träning. Hon föll för bågskytte första gången hon testade och har talangen att gå långt. Foto: Leif Larsson

Cheryl vill nå toppen i bågskytte

Hon tog silver i junior-SM i början på 2014 men åkte sedan på en långvarig skada. Nu är 17-åriga bågskytten Cheryl Loorents, Linköpings Skytteförening, på god väg tillbaka.

– Jag skjuter hyfsat nu och i sommar ska jag vara nära den nivå jag vill vara på. Sedan hoppas jag på en rolig höst, påpekar Cheryl.

Silvret i junior-SM i klassen DR 16 är Cheryls bästa prestation hittills. Siktet är dock ställt bra mycket högre.

– Jag har stora mål och vill ta mig till toppen. Det hade varit kul att vara med i juniorlandslaget innan jag blir senior. Men jag vet inte vad som händer med tanke på skadan. Som senior är de stora målen OS, VM och EM, fastslår Cheryl.

Skadan i högerarmen har suttit i i åtta månader och var från början tredelad, nerv i kläm, överbelastning och inflammation.

– Jag känner av skadan nu också men har kunnat skjuta i två månader. Men jag måste vara försiktig och inte skjuta för många pilar utan bygga upp styrkan i musklerna först.

Perfekt sport

Cheryl började med bågskytte när hon var 13 år och det var rena rama lyckträffen.

– Jag var en liten blyg tjej och testade innebandy och fotboll men det passade inte mig. När jag provade bågskytte föll allt på plats. Jag fastnade för sporten som en fluga gör på flugpapper, jag kommer inte loss, säger hon och skrattar.

Tidningen träffar den lättpratade och sympatiska tjejen en träningskväll i Linköpings skyttecentrum. Hon gillar gemenskapen inom bågskytte och att det är en individuell sport där allt hänger på en själv. Att det krävs starka nerver är bara bra enligt Cheryl.

– Jag gillar att pressa mig. Ofta är det en kamp om vem som har bäst nerver. Jag accepterar att det är nerver med i spelet och kan strunta i dem. Bågskytte är till 90 procent en mental sport och tio procent fysik och teknik.

När hon var skadad passade hon på att träna och fundera på det mentala.

– Man måste tänka nutid. Inte fundera på dåtid och minnas dåliga pilar eller framtid för då är fokus på resultatet. Det är alltid nästa pil som gäller, konstaterar Cheryl.

Tian ger ett rus

Hon har provat sig fram i sin sport. Från att vara vänsterskytt först och höger nu. Från barebow-båge till recurve nu, alltså den klass som kallas olympisk. Hon är således nervstark och både disciplinerad och målmedveten. Det finns även saker att förbättra.

– Jag måste bli mer stabil och konsekvent i skyttet. Och då gäller det att skjuta så mycket som möjligt. Ofta handlar det om små saker, bågskytte är en millimetersport. Det viktiga är att hitta rätt skjutteknik och sedan öva, poängterar bågskyttetalangen.

Till sin hjälp har hon tränaren Reino Lehtonen som Cheryl kallar en guldsjäl.

– Han ser minsta småfel och har riktiga hökögon. Reino tror på mig och gav mig hopp när jag var skadad. Han kräver inget utan säger att jag ska göra så gott jag kan. Han har sagt att han i framtiden ska sitta på hemmet och titta på tv och säga att han känner den där tjejen som står på OS-pallen.

I bågskytte gäller det att helst träffa mitt i prick, alltså tiopoängaren. Hur känns det att skjuta en tia?

– Underbart. Jag får ett rus i hela kroppen och blir enormt glad. Numera brukar jag klappa mig själv på axeln efter ett perfekt skott för att öka självkänslan. Det hade jag svårt för förut, klargör Cheryl Loorents som verkligen brinner för sin sport.

– Bågskytte är meningen med livet, vad skulle jag annars göra, säger hon med ett leende.