• Niklas Olsson, Dick Vizins och Peter Karlsson Zetterberg släpper loss på sin mountainbikes. De tillhör Linköpingsklubben Mera Lera MTB och de berättar att intresset för terrängcykling ökar rejält. Foto: Leif Larsson
  • Att åka brant nerför i skogen kan vara lite klurigt. Niklas Olsson, Dick Vizins och Peter Karlsson Zetterberg gör sig redo. Foto: Leif Larsson

Cykling i terräng vinner mark

Sporten mountainbike har funnits i några decennier och på senare år har det varit ett rejält uppsving. Vilket inte minst visar sig hos Linköpingsklubben Mera Lera MTB. Antalet personer som är med på arrangemang har fördubblats och medlemsantalet ökar ständigt.

– Våra arrangemang som lockade 30 personer för ett par år sedan kommer det minst 50 till nu. Det snackas verkligen cykel i Sverige, påpekar Peter Karlsson Zetterberg i klubben.

– Cykelvasan som började för några år sedan har säkert påverkat mycket, inflikar Niklas Olsson.

Tidningen har träffat de tre cykelentusiasterna Niklas, Peter och Dick Vizins i Mera Lera MTB. Klubben har omkring 200 medlemmar i varierande åldrar och bägge könen är med även om de flesta är män. Peter berättar om när hans hustru blev intresserad.

– Hon var skeptisk först men följde med. Efter en timme undrade jag om vi skulle åka hem. Då sa hon: Redan? Vi har ju knappt börjat.

Mountainbike fångar uppenbarligen direkt. Eller terrängcykling som det nog kan heta på svenska. Klubben håller till i skogarna nära Rosenkällasjön, Tinnerö och Vidingsjö. Här finns ett otal banvarianter att välja på bland annat de som är uppmärkta med färger som anger svårighetsgrad.

– Blå är för nybörjare och gul är en normalteknisk bana. Den gula har röda avstickare som är svåra på vissa ställen, redogör Niklas.

Kör även i snö

Varken väder eller årstid är hinder när han ger sig ut.

– Olika förhållanden är en del av charmen. Ibland är det torrt och fint, andra gånger lerigt och halt. Jag kör även när det är snö, så länge det går att ta sig fram, förtäljer Niklas.

Idealet är dock för de flesta att köra på sommaren när det är torrt. Det finns många discipliner inom mountainbike. Det är lite som i skidåkning, man kör både på längden och utför.

– Motionsvarianten att cykla på skogsstigar är överlägset störst i Sverige. En extrem variant är att köra fort utför, berättar Dick.

Vad är då svårast med att cykla i terräng?

– Det en tycker är svårt, tycker en annan är lätt. Men när det är riktigt brant så kan det vara läskigt nerför och svårt uppför. Att cykla över hala rötter är bland det svåraste för nybörjare, förtäljer Dick.

Och roligast?

– Att vara ute i naturen, träna kondition och bli bättre på att klara av tekniska klurigheter, konstaterar Peter.

Annorlunda cykel

Det är knaggligt och slipprigt i skogen så visst ramlar cyklisterna omkull emellanåt.

– Man slår sig sällan allvarligt. Mest blåmärken och skrapsår. Vi har också skydd på oss och det är ofta mjukt där man landar, förklarar Dick.

Tidningen får testa Peters cykel och känna på hur effektiv utväxlingen är, hur snabbt och hårt bromsarna tar och den markanta fjädringen. Helt annorlunda än en vanlig cykel.

– Det viktigaste är att cykeln passar den som kör och att bromsar, däck och fjädring är bra. Växlarna är inte så viktiga, tio är vanligt men många har bara en och det går alldeles utmärkt, säger Peter.

Klubbnamnet Mera Lera är lite udda och kom till efter en extremt lerig tävling vid Vättern.

– Det är ett ironiskt namn för egentligen vill vi köra på så torra och fina stigar som möjligt. Vi arbetar mycket med banan och försöker göra det så torrt som möjligt med hjälp av dränering och spångar, fastslår Peter Karlsson Zetterberg.