Då är vi som bäst

Musikhjälpen är ett bevis på hur bra Sverige kan vara. När vi går samman, glömmer alla konflikter och öppnar våra hjärtan för människor i nöd, då kan vi uträtta under. 49 003 745 kronor är smått otroligt, och även om vi Linköpingsbor får se oss slagna av våra landsmän i Örebro, spelar rekord ingen roll i de här sammanhangen.

Jag minns när jag stod på Stora Torget, i skuggan av Folke Filbyter, och njöt av tillvaron. Decemberstämningen var på topp, julledigheten ett faktum och Musikhjälpen samlade flera tusentals människor kring temat "Ingen ska behöva fly undan klimatet". Linköpingsborna lyfte blicken, det var vackert, och jag tänkte. "Varför kan det inte alltid vara så här? Varför kan vi inte alltid engagera oss för varandra?".

Visst, det skulle vara naivt att tro att mer regelbundna insamlingsprojekt skulle locka till lika stor uppmärksamhet, och vänder jag blicken till mig själv är jag ganska dålig på att dela med mig av det överflöd jag faktiskt har när vardagen är som vanligt, men när Musikhjälpen gör entré händer det något med oss svenskar.

I år kunde temat knappast ha varit mer träffsäkert. Toppnyheterna omfattades av rapporteringar från krigets Syrien, där återupprepade försök att evakuera civila, främst kvinnor och barn, misslyckades. Att då skänka några procent av den, i de utsattas ögon, gigantiska månadslönen kändes självklart för många, det är då Sverige är som bäst, det är då vi är bäst.