• Charmen med konståkning är det graciösa, det smidiga och förmågan att framföra ett budskap till musik. Foto: Leif Larsson
  • Här är en grupp åkare som tävlar för Linköpings konståkningsförening. Omkring 60 medlemmar i klubben är tävlingsåkare. Foto: Leif Larsson
  • En grupp lite yngre konståkare som tränar för att bli riktiga artister på is. Tränare Marianne Hogner och Alma Rosén är också med på bilden. Foto: Leif Larsson

De utför konstnummer på is

På isen i Stångebrohallen visar unga konståkare upp sina artistiska färdigheter. Det är träning hos Linköpings konståkningsförening. – Konståkning är som teater på is, tycker Marianne Hogner, huvudtränare i klubben.

LKF grundades år 1959 och är Sveriges fjärde största konståkningsklubb. Varje år är det omkring 350 personer, mest unga, som är med i klubbens många aktiviteter.

– Vi har en skridskoskola där vi tar in barn från fyra års ålder. Vi har också en konståkningsskola med många grupper och dessutom 60 tävlingsåkare, berättar Marianne.

SM-prestationer

Tidningen är med när två grupper avlöser varandra, en del yngre tjejer tränar först och sedan kommer de mer rutinerade. Bland dem finns 18-åriga Daniel Engelson, som kom fyra i senaste junior-SM och Elin Sievert, 19 år, som landade på nionde plats i senior-SM.

– Det gick dåligt poängmässigt men det är min bästa prestation när det gäller placeringar, konstaterar Daniel.

– Nia i mitt första senior-SM är helt okej. Det gick bättre i tävlingen innan och kunde gått bättre i SM, men jag är nöjd, säger Elin.

Daniel började åka som tolvåring, ganska sent, men är redan nu en av Sveriges bästa juniorer. Han tränar omkring tio timmar i veckan plus fyspass. Han ser fram emot den kommande elitfinalen i Mörrum i april.

– Jag tränar på allt och har inget speciellt hopp som jag är extra bra på. Jag jobbar på att komma så högt som möjligt i hoppen, upplyser han. Även Elin har elitfinalen i Mörrum som mål. De tio högst rankade damerna i Sverige deltar.

– Jag är rankad åtta just nu och det blir en kamp om finalplatserna mellan dem som ligger sjua till tolva. Det avgörs i två tävlingar före finalen, berättar Elin.

Hon tränar också mycket, under senaste säsongen blev det fyra morgnar, alla vardagar och varje lördag. Ibland tre pass om dagen. Nu väljer hon mellan att satsa vidare eller inte.

– Jag funderade en hel del under julhelgen, säger hon utan att avslöja framtidsplanerna.

LKF-åkarna tränar i Stångebrohallen, har pass i närbelägna C-hallen och någon enstaka gång i Saab Arena.

– Vi har istid 30 timmar i veckan men det är inte tillräckligt, det fattas fem till sex timmar, fastslår Marianne Hogner.

Jämlikhet på isen

Ett annat önskemål handlar om jämlikhet på isen. I projektet "No Fall" kan exempelvis rörelsehindrade och rullstolsburna testa att åka skridskor. I omkring 15 ishallar i Sverige finns utrustningen som består av en skena i taket, en vajer fäst i skenan och med en sele i andra änden där personen kan placeras.

– Det är ett sätt att bredda idrotten så att fler kan vara med. Utrustningen kostar omkring 1 500 000 kronor och vi söker pengar till det och vi har hoppats få det här i flera år men i år tror jag det blir verklighet, säger Marianne.

Eliten intar Linköping

I vinter anordnar LKF två stora tävlingar. I två ishallar tävlade nyligen 287 åkare från hela Sverige i klasserna under elit i det som kallas LKF-trofén. Den 4:e och 5:e februari kommer eliten till Linköping för att göra upp. Vad är då det viktigaste egenskaperna för en konståkare? Marianne Hogner vet.

– Det är en teknisk sport med mycket nötande så man måste ha tålamod. Sedan det vanliga som att vara vig och stark men även musikalisk. Det tar tid att bli riktigt bra, minst tio år.