• Ida Nilsson och Carl Sääv sitter i styrelsen i Linköpings Sportdansklubb. Föreningen fyller 30 i år och nuförtiden är bugg, lindy hop och boogie woogie populära danser. Foto: Leif Larsson
  • Här övas det för fullt av några medlemmar i Linköpings Sportdansklubb. Klubben har omkring 1 000 medlemmar i åldrarna 6 till 80 år. Foto: Ida Nilsson.

Det har gått som en dans i 30 år

Linköpings Sportdansklubb med omkring 1 000 medlemmar fyller 30 år i år. Genom åren har olika danser varit populära. I dag är det bugg, rock´n´roll, lindy hop, west coast swing och boogie woogie som är innedanserna.

Det var den 1 juli 1984 som klubben bildades och nu är det dags att fira 30-årsjubileum. Det görs med ett stort evenemang 22 november i Campushallen.

– På dagen kan allmänheten komma och titta på vårt klubbmästerskap och på kvällen är det fest för medlemmarna. Vi hoppas på 300 personer. Det blir dans till Casanovas, en trubadur uppträder, vi har thaibuffé och en del spex, berättar Carl Sääv, ordförande i klubben.

– Förhoppningsvis kan vi bjuda på en del roliga överraskningar, inflikar Ida Nilsson, ledamot i styrelsen.

Carl berättar att klubben är en av de största i Sverige inom dans. Från början var inriktningen 10-dans, alltså repertoaren i tv-programmet Let´s dance, exempelvis cha-cha, vals och paso doble.

– I slutet av 1990-talet tog bugg och rock ´n´roll över mer och mer. För fyra år sedan provade vi igen med 10-danserna och jobbade ihop med Tony Irving men intresset var inte så stort. De flesta går på kurs för att kunna dansa när man går ut. Och då är det sällan man bjuder upp till en paso doble, förklarar Carl.

Förnyar sig

I första hand är det alltså bugg som gäller men man anstränger sig för att popularisera de besläktade danserna lindy hop, west coast swing och boogie woogie.

– Vi förnyar oss hela tiden och försöker ha det som är önskvärt i dansväg just nu, påpekar Ida.

Klubben har sina aktiviteter främst i Tornhagsskolan men även i Fontänen, Tanneforsskolan och Folkungahallen. Varje vecka håller man i 18 danskurser. I snitt är det 30-60 deltagare med och ledarna är två.

– På kurserna är könsfördelningen ganska jämn med ett litet överskott av damer. Men det brukar lösa sig, förklarar Ida.

Klubben har kurser för alla åldrar. Nyligen drog man i gång kurser för dem över 60 år.

– Det är den del i verksamheten som växer mest. Vi har personer mellan 6 och 80 år som lär sig dansa, förtäljer Carl.

Dansföreningen är även ute på uppdrag i Linköping och har kurser i skolor och på företag.

– Vi har varit på Saab under en dag och hos Tekniska Verken hade vi kurser i en hel termin, omvittnar Carl.

Uttryck och utmaning

Ida och Carl fastslår att dans är sport och Ida tävlingsdansar medan Carl gått över till domarsysslan.

– Det är omkring 30 personer i föreningen som tävlar. Det är stor konkurrens i Sverige och det har väl inte gått så bra för oss, medger Ida.

Vad är det som är så speciellt med dans?

– Det är kul och en kreativ aktivitet där man får chansen att uttrycka sig, säger Ida.

– Det är en utmaning att lära sig dansa. Samtidigt träffar man folk, har trevligt och får kanske hålla om någon. Dessutom är musiken bra, dansbandsmusiker är riktigt duktiga i dag, konstaterar ordföranden.

Både Ida och Carl tror att i princip alla kan lära sig att dansa.

– Det finns nästan inga hopplösa fall och det handlar främst om kroppskontroll och taktkänsla, påpekar Ida.

Vilken är då den roligaste dansen?

– Det är ett nytt svar varje vecka. Just nu är det boogie woogie, klargör Carl Sääv.

– Ja, det går i perioder. Just nu gillar jag west coast swing, fastslår Ida Nilsson.