• En dag på jobbet gör Göran Gunnarsson kan innebära många möten med personer och polikter. Foto: Johanna Thunberg

Det konstsamlande landstingsrådet

Göran Gunnarsson är det centerpartistiska landstingsrådet som brinner för historia och östgötakonst. På jobbet är han ordförande i trafiknämnden.

Göran Gunnarsson fyller 60 år. Centerpartist har han varit sedan har var ung pojke och växte upp på landet utanför Linköping.

– Båda mina föräldrar var bönder och drev ett jordbruk i närheten av Vårdnäs. Jag har lagt nästan all min tid på Centerpartiet och på heltid och som yrke i över 20 år nu. Det är väldigt spännande och att vara ordförande för trafiknämnden tycker jag är mycket stimulerade, säger Göran Gunnarsson då vi möts för att prata kring hans stundade bemärkelsedag. Skrapar man bara lite på ytan så hittar man en passionerad konstälskare och då främst, eller enbart faktiskt, med Östgötakonst som intresse.

Östgötakonst är bra

– Jag har som ambition att ha ett verk av varje känd konstnär från länet. Dock kanske inte av Krouthen eller Markus Larsson som ligger i en prisklass jag inte riktigt har råd med, säger Göran men nämner, bland annat, Bertil Almlöf som en konstnär som han tycker om och har i sin samling.

– Östgötsk konst är väldigt bra och dessutom mycket prisvärd. Jag tillbringar en del tid med att lägga bud på olika aktionssidor på nätet och där finns det en del att hitta. Ett annat intresse som Göran Gunnarsson har är historia. Så har det också varit sedan han var ung grabb.

Winston grep tag

– Den första person som grep tag i mig var Winston Churchill. Hans resa som lite osäker ung man till att leda Storbritannien genom andra världskriget är mycket spännande och intressant. Nu är jag mest inne på Östeuropas historia, berättar Göran vidare och här någonstans förlorar sig intervjuare och intervjuoffer i ett samtal om Riga, mat och dryck och hur illa befolkningen i Baltländerna farit genom åren. Hans fru är också från Lettland och kan berätta mycket.

– Jag läser ganska mycket och när vi bytte lägenhet var jag tvungen att göra mig av med, i runda tal, 1 500 böcker. Eftersom man inte slänger böcker så ställde jag upp ett bokbord i Skäggetorp och där kunde man ta det man ville ha. Dock har jag kanske 1 500 böcker kvar hemma och dessa handlar uteslutande om just historia. Vi skiljs åt och har även hunnit pratat lite politik och en del om kollektivtrafik. Men till detta finns det all anledning att komma tillbaka till. Till dess lyfter vi på hatten och önskar Göran Gunnarsson en trevlig födelsedag.