• Sean Banans låt Copacabanana gjorde barnen danslystna.
  • ”Jag önskar jag gick till kyrkan lite oftare”, säger Märta Wessbo med sonen Bosse i famnen.
  • Helena Ritzén och Eva Karlsson tycker det är roligt att så många barn dykt upp. ”Det är kul att göra något ihop i domkyrkan”, säger Eva Karlsson.

Domkyrkan bjöd in barnen

När Svenka kyrkan öppnade upp kyrkorummet för de yngre besökarna kom uppskattningsvis 150 festglada barn och föräldrar.

Utanför domkyrkan ser det mer ut som på Hultsfredsfestivalen än som i en kyrkopark, med den skillnaden att publiken är betydligt yngre. Det skriks, skränas och springs – vilket personalen i domkyrkan är mer än nöjda med.

-Vi har bjudit hit barnen för att visa att domkyrkan är deras. Barnen är välkomna till domkyrkan alla dagar, men speciellt i dag, säger Eva Karlsson, församlingspedagog.

”Barnens katedral” är en årligen förekommande företeelse som arrangeras av svenska kyrkans församlingar i Linköping och närliggande orter.

-De flesta barn och föräldrar som är här i dag har blivit inbjudna av sina församlingar, men arrangemanget är för alla, säger Helena Ritzén, musikpedagog.

Saknar kyrkan

På gräset sitter Märta Wessbo och lyssnar på bandet som sjunger låtar av Sean Banan. Bredvid henne kravlar sonen Bosse, nio månader, runt.

-Jag fick reda på det här av öppna förskolan i Berga dit vi brukar gå. Jag ville göra något i dag så det här passade bra. Det är bättre än jag trodde, säger hon.

Märta Wessbo brukar själv inte vara i kyrkan speciellt ofta, men hon är uppvuxen i en familj där kyrkan spelade en stor roll.

-Jag vill ha in kyrkan i Bosses liv, jag hoppas att jag kanske börjar gå dit lite mer nu efter det här, säger hon.

Musikunderhållning

Framme vid kyrkporten har bandet kommit fram till låten Copacabanana som barnen känner igen från Melodifestivalen.

-Copacabanaaana, copacabanaaana, ekar barnrösterna medan kollektiv glädjedans bryter ut. Med vidöppen port vilar domkyrkan tyst i bakgrunden.

Therese Ekstrand