• Andreas Malmqvist, Åtvidaberg, var linjedomare i junior-VM-finalen i ishockey för ett par månader sedan. Nu siktar 31-åringen vidare mot OS och VM. Foto: Leif Larsson

Efter JVM siktar Andreas på OS

Halv ett på natten kom beskedet: Du ska döma junior-VM-finalen i ishockey om några timmar.

– Då fick jag fjärilar i magen. Att döma Kanada i Kanada i en JVM-final är ju en jättematch, konstaterar linjedomaren Andreas Malmqvist, Åtvidaberg.

JVM-turneringen spelades runt årsskiftet och Andreas Malmqvist hade förmånen att få döma. Det blev flera matcher och finalen i Air Canada Centre i Toronto mellan Kanada och Ryssland var höjdpunkten, det största 31-åringen hittills varit med om som domare.

– Jag dömde semifinalen och då brukar man inte också få finalen. Efter semin kom jag till hotellet vid halv tolv på kvällen och började fundera på att packa. En timme senare hörde man av sig och berättade att jag skulle döma finalen. Det var överraskande och samtidigt blev jag stolt över att få förtroendet, påpekar Andreas.

I finalen hade Andreas sällskap av en annan svensk, huvuddomaren Marcus Vinnerborg. Vilket underlättade inför drabbningen. Men när nedsläpp närmade sig kom nerverna ändå i dallring.

– Det var bara att försöka glömma vilken stor match det var. Men nog var anspänningen högre än vanligt, berättar Andreas.

Han klarade eldprovet galant och fick beröm av flera hockeytoppar på plats. Inte bara finalen gav Andreas bestående intryck.

– Ishockeyn i Kanada var mycket större än jag hade föreställt mig. När jag åt frukost på hotellet efter en gruppspelsmatch kom det fram folk och sa: Det var väl du som var linjedomare i går? Man hade koll på allt.

Kommit långt

På kort tid har Karlstad-födde Andreas kommit långt i domarkarriären. Han började som 16-åring med att döma ungdomshockey och avancerade sedan snabbt genom divisionerna. I nästa högsta serien, allsvenskan, dömde han i sex år och nu har han blåst i pipan i SHL, högsta svenska ligan, i fyra år. Flera skäl ligger bakom valet att bli domare.

– Jag spelade ishockey upp till junioråldern men insåg att jag aldrig skulle bli proffs. Jag ville vara kvar inom sporten och det var en avgörande faktor. Samtidigt var det en tillfällighet att jag började döma. Min fyra år äldre bror dömde och fick med mig. Sedan var det ju inte fel att som 16-åring få en extra slant, omvittnar Andreas.

Han flyttade till Östergötland 2010, först till Linköping och sedan ett år tillbaka bor han med familjen i Åtvidaberg. Hockeyvardagen äger rum i SHL där han dömer omkring 40 matcher varje spelår. Till det kommer matcher i andra turneringar och slutspelet i SHL.

– Jag dömer alla lag, även Linköpings HC, men det brukar bara bli två resor per säsong till de norrländska arenorna norr om Gävle.

OS och VM

Andreas är född 1983 och har många år kvar som elitdomare. Det finns en del kvar att uppnå.

– Jag har aldrig dömt i VM eller OS och inte heller någon SM-final. Det är något jag siktar på, säger han.

Han gillar sin domarsyssla, får en kick av att fortfarande vara med i sporten och spelet. Vad är då svårast med att vara domare?

– Inget som har med regler att göra. Det mest ansträngande är det mentala, att alltid hålla fokus. Ibland dömer man två matcher på två dagar, då kan man bli slut i skallen, medger Andreas Malmqvist, ung domare som vi lär få se mycket mer av i de stora sammanhangen.