• Jonas Winkelmann är ordförande i Ekängens IF. En stor stötesten är klubbens planproblem. Man har saknar vettig fotbollsplan på orten och måste hyra in sig på andra håll i Linköping. Foto: Leif Larsson
  • Här på det som kallas Tomglasvallen, vid återvinningsstationen, har Ekängens IF sin enda fotbollsplan. En lutande yta där stenar ständigt tittar fram. Foto: Leif Larsson

EIF har växtvärk och planproblem

Ekängens IF har funnits i åtta år men har redan 860 medlemmar och fortsätter att växa. Uppmuntrande förstås. Men det finns ett stort problem. Klubben saknar fotbollsplaner till sina ungdomslag.

– Vi har en liten åkerplätt vid återvinningsstationen som vi kallar Tomglasvallen. Planen lutar åt alla håll och det kommer ständigt upp stenar som måste tas bort. Här kan de allra yngsta lagen träna och spela och i bästa fall går det att spela sjumannafotboll. Men så fort barnen blir nio-tio år måste vi hyra in oss på andra ställen i Linköping, omvittnar Jonas Winkelmann, ordförande sedan ett år i EIF.

Ekängens idrottsförening bildades 2009 och har hela tiden vuxit rejält, precis som orten/stadsdelen Ekängen, strax norr om Linköping. Nya sektioner tillkommer och medlemsantalet ökar. I dag är man en av Linköpings största ungdomsklubbar. Det finns en fotbollssektion med 14 ungdomslag plus ett oldboys- och ett ladieslag, sju ungdomslag i innebandy plus ett korpgäng, man har familjegympa, löpargrupp, volleyboll för barn, bollek där bollsporter får testas samt taekwondo och triathlon. Handboll har funnits men försvunnit medan basket kan var på gång till nästa år.

Populärt med taekwondo

– Det är omkring 45-50 personer som utövar taekwondo, barn och vuxna tränar samtidigt. Han som håller i det brinner för sporten och allt fler är med. Det är häftigt. Varje år har vi en triathlontävling för både lag, enskilda och barn. Det är en riktig folkfest och många utifrån kommer, berättar Jonas.

Mycket positivt men det solkas av planbekymret. De flesta av klubbens fotbollslag tvingas till andra ställen i Linköping med allt vad det betyder i skjutsande, miljöpåverkan, extra utlägg och tidsåtgång. Det finns en tänkbar lösning i Ekängen, en stor gräsyta vid skolan, men den utvägen är blockerad. Marken är privatägd och nyligen bytte den ägare.

– Kommunen är inte beredd att betala vad marken kostar, tycker den är för dyr. Det finns pengar avsatta för fotbollsplaner i kommunens budget och vi har försökt påverka sedan 2009 men frågan bollas hela tiden tillbaka. Det är dåligt av kommunen att inte få ordning på det här, snart har vi inte plats för fler lag i föreningen och det är risk att vi tappar årskullar, konstaterar Jonas Winkelmann.

Hög kostnad

I stället hyr EIF:s fotbolls- och innebandylag in sig på andra håll i Linköping, Och det medför mer bryderi.

– Kommunen har ett system där klubbar som tidigare hyrt har företräde och det betyder att en ny förening som vår har svårt att få tider och får sämre och dyrare tider. Vi måste därför hyra in oss på andra än kommunala anläggningar och det blir en väldigt hög kostnad som gör att våra träningsavgifter blir högre. Kommunen har dock lovat att ändra så att alla får chansen till bättre tider och billigare hallar.

Viktigt för gemenskapen

EIF betyder mycket på orten, likt många andra klubbar på mindre platser.

– Vi står för mycket i byn som midsommarfirande, kosläpp och en liten servering vid Tomglasvallen som är öppen vid träningar. Nu byggs en multiarena vid skolan, det är bra. Men i övrigt finns inte så mycket att göra för ungdomar på kvällstid och bara en lekpark för barn. En idrottsförening är då viktig för gemenskapen och fick vi fotbollsplaner skulle vi kunna ha en klubbstuga med en kvällsöppen servering, en knutpunkt i samhället, fastslår Jonas Winkelmann.