• I Fredric Ilmarsons yrke är ingen dag den andra lik. Han varvar det egna konstskapandet med att vara utställningstekniker på Passagen och får ständigt tänka nytt och kreativt. Så även i musiken där han gillar att improvisera fram låtar. Foto: Julia Kimell
  • Han byggde Arken under tre dagar helt utan båtbyggarerfarenhet i samband med Konst i parken, en utställning i Trädgårdsföreningen. Idén föddes när han såg den lilla ön med ett stort träd på. Foto: Fredric Ilmarson
  • Fredric Ilmarson har sitt kontor på Passagen där han får många lysande idéer. Foto: Julia Kimell
  • Under ungdomens år i Norrköping ägnade han sig åt grafitti, och det var där det egentliga startskottet för skapandet fyrades av. Foto: Julia Kimell
  • På Passagen kan besökaren se konst och passera till andra sidan gatan på en och samma gång. Foto: Julia Kimell

En sann kreatör som brinner för nytänkande konst och meningslösa maskiner

Fredric Ilmarson älskar att experimentera och vara kreativ. När han är mitt i skapandeprocessen växer allting fram nästan av sig självt, han har aldrig någon färdig karta i huvudet över slutprodukten. Han skapar kollage, maskiner i plywood och spontan musik.

Musik och bild går hand i hand för honom, och han ägnar sig åt det som ger mest energi för tillfället. Allting började i högstadiet i Norrköping när han fick upp ögonen för gatukonst.

– I graffitin lärde jag mig massor om färg och form, och den olagliga sidan av det hela var lite spännande, säger han.

Som tur var hade han en förstående bildkonstlärare, som såg att Fredric brann för konsten. Hon uppmuntrade honom att fortsätta ta tillvara på energin.

– Och det var ju tur. Vem vet hur det hade gått annars, säger han eftertänksamt.

– Jag får så mycket energi när jag skapar. Det måste vara kul. Ibland färdigförklarar jag ett verk först när orken eller materialet tar slut. Det kanske är bra att jag är begränsad, och inte har en hel lada med prylar.

Ja, för det är oftast återvunnet material han jobbar med, och allra helst i kollageform. Som den snickarson han är så är plywood och masonit praktiska material trots att han har en hatkärlek till trä.

– Jag gillar inte lukten av trä, men just plywood och masonit är utmärkt att måla på. Det finns i stora volymer och är lätt att få tag på, det är lätt att forma och bryta sönder. Ofta tar jag det jag hittar. Man kan säga att jag jobbar som en materialsakletare. Jag tar det jag hittar på gator och i förråd. Där finns alltid något till övers. Det är kul att återvinna skräp.

Spontan elektromusik

Musiken har en stor plats i Fredrics hjärta, och även där är det improvisation som gäller; hellre skapa för stunden än att skriva ner. Han sjöng i ett band på 90-talet där de improviserade fram musiken, lyssnade, och först därefter skrev ner texten för att få fram orden i känslan.

– Det är verkligen skapandeglädje i att från ingenstans kunna genomföra en inspelning på en halvtimme där inget fanns ifrån början. Det gäller att vara tom och extremt lyhörd. Så fort man börjar tänka eller köra en sologrej kan allt falla. Nackdelen är dock att man måste vara på humör, inte för trött eller tänka på det man måste göra någon annanstans.

Även nu är han med i bandet OCH ”instrumentalt elektroniskt monotont och repetitivt”. Med 1960- och -70-talets elektroniska musik från Tyskland som förebild.

Skapar konstrum

Till vardags jobbar han som utställningstekniker på Passagen. Han packar upp konst, bygger väggar och helt enkelt skapar ändamålsenliga förutsättningar i lokalerna. Han renoverar, spacklar, målar och hänger upp konsten, samt tillverkar affischer och vernissagekort.

– Dessutom sitter jag med i olika grupper som planerar kommande utställningar, och ordnar spelningar och föreläsningar. Vi fixade nyss så Sagor & Swing kom hit och hade konsert. Jag administrerar också Sagateatern. Det är jättebra för mig att pendla mellan praktiskt arbete och mitt eget skapande.

De flesta konstverk görs på plats. Han tycker om att se rummet och jobba utifrån det.

– Jag hade vernissage för ett par veckor sedan då jag visade upp en Playwoodmaskin utan någon egentlig funktion. Det tar på krafterna att platsbygga och man måste låta sig vila lite innan det är dags att fokusera på nästa projekt.

– Folk ska kunna tycka att konst är kul. Ibland slänger jag ut frågeställningar för att se om de ser det. Det värsta är när de går in med bilden att de inte ska eller får känna, och inte upplever någonting.

Helst vill han att ett konstverk aldrig ska behöva vara färdigförklarat. Det ska vara öppet för ändringar för alltid.

– Om jag skulle vara taskig mot mig själv skulle man kunna säga att jag inte är bra på något - jag håller på med allt. Jag har aldrig suttit och nötit, utan är mer ute efter en känsla. Jag hoppas jag får fortsätta vara nyfiken framöver.

 

Profilen Fredric Ilmarson

Yrke: Utställningstekniker på Passagen, konstnär.

Ålder: 39 år.

Född: I Norrköping.

Bor: I Linköping.

Familj: Ja.

Senaste resa: Tre veckor i Barcelona i somras med familjen.

En ledig dag: ...laddar jag batterierna genom att se på film och hänga med familjen.

Motto: ”Såga av grenen du står på.” Det är kul att prova annorlunda saker och se vad som händer.

Inspirerande förebilder: Wes Lang, Jean-Michel Basquiat och Robert Rauschenberg: tatueringsfolklore, förfinad street art och fragmentariska kollage. Jag registrerar alltid intryck från allt jag upplever och får tankar och idéer utifrån det.

Drivkraft: Jag får mycket energi i skapandeprocessen, lusten skapas där och då. Ibland kan jag bli extremt lycklig, det är lite som att lägga ett pussel: jag blir inspirerad när bitarna passar. Det är fascinerande hur det undermedvetna lagt märke till ting jag ibland ser först när det är på plats.