• Steve Whip, John Wildcat och Seb Fernandez med sin van i bakgrunden. Foto: Jesper Nyberg

Enmansarmén John Wildcat

John Wildcat är så gott som ständigt aktuell och nyligen hade han en släppfest för vinylplatta där han, i vanlig ordning, sjunger på svenska.

Rockabilly på svenska hör inte till vanligheterna. Visst släppte den legendariske Flying Phantom vinylsingeln med "Den flygande fantomen och hanses flammande stjärnor"  för några år sedan men det är så gott som allt. Nu har John Wildcat sedan 2012 släppt en platta varje år och på sitt hemspråk men varför började han sjunga på svenska, rockabilly ska väl framföras på engelska?

Dålig på engelska

– Jo, men jag är så dålig på engelska och det blir inte bra då. Jag gjorde en platta på engelska och det känns inte riktigt som jag. Det blir mer som trallpunk fast med ståbas, skrattar John Wildcat och fortsätter med att berätta att den kan vara lätt att det blir "raggarrock a la Eddie Meduza" om man inte passar sig. Nu är just Eddie Meduza, eller Errol Norstedt (1948 – 2002) som han var döpt till, en artist som både John och undertecknad hyser stor respekt för, så jämförelsen kanske haltar en smula.

På svenska

– De riktigt hängivna rockabillyfansen verkar inte gilla oss, jag vet inte riktigt varför men det kan ha med att vi sjunger på svenska och att vi inte är så renläriga alla gånger. Vi har modern utrustning, bland annat, och det ses ibland inte med helt blida ögon utan man ska ha den och den förstärkaren från 1948 och så vidare, säger John Wildcat och fortsätter med att både raggare och punkare däremot gillar dem skarpt. Det märker de, om inte annat, på de spelningar de gör.

– Jo, vi spelar ganska mycket men det kunde vara mera. Jag tycker det är roligare att spela utanför kommungränsen och komma till andra städer. Där har man kanske inte har samma förutfattade meningar om hur det ska låta och där man också kan få betalt för sitt jobb också.

Byter med varandra

– Man ska skilja lite på hur det låter på skiva och hur vi låter live. I studion är det jag som spelar alla instrument, sjunger, skriver låtarna, producerar och allt jobb kring själva skivutgivningen. När vi sedan spelar ute så får jag hjälp av Seb Fernandez på kontrabas och Steve Whip på trummor. Seb och jag brukar även byta instrument på scenen, han är skitbra på gitarr och då gör vi ibland ett hårdrocksmedley till mångas både förtjusning och förvåning.

Ny platta

På agendan framöver står att knåpa ihop en ny platta, det brukar komma en skiva lagom till sommaren och sedan är det bara att spela och spela ännu mer. En Vildkatt är ju sällan stilla som bekant.