• Marika Strand som Thora och Caroline Harrysson som Yngva i Alfhild Agrells drama Ensam. Foto: Fanny Miles
  • Livet som kommer ikapp på scen. Peter Jansson, Marika Strand och Caroline Harrysson. Foto: Fanny Miles
  • Thora är stursk och bestämd i dramat Ensam om att leva som ensamstående mor. Foto: Fanny Miles

Ett sekel senare för Ensam

Kvinnliga dramatiker har genom historien förvisso satt spår men trots det trängts undan. Ett sådant exempel är Alfhild Agrell som genom sina kontroversiella pjäser, bland annat Räddad och Ensam, blev en hyllad pjäsförfattare under sin storhetstid på 1880-talet. Därefter var det tyst. Nu sätter Östgötateatern upp hennes sorgespel Ensam.

I lördags var det premiär i Norrköping.

– Ensam är en pjäs som utspelar sig i dåtid men ändå tar upp frågor som vi kämpar med även i dag, fast på ett annat sätt, berättar Martin Rosengardten som regisserat föreställningen efter bearbetning av Torbjörn Astner.

Ensam på huvudet

Östgötateatern satte år 2007 upp Agrells drama Räddad, då ett sekel efter att den spelats senast. Räddad ingick i det så kallade Spets-projektet där Östgötateatern samarbetade med Riksteatern för att lyfta kvinnliga dramatikers verk. Även Ensam lästes igenom, fastnade i sinnet hos Östgötateatern och nu är det dags.

Ensamstående mor

I Ensam får publiken möta ogifta kvinnan Thora som väljer att behålla det barn hon bär trots påtryckningar från sin omgivning om att göra sig av med barnet. Thora får en flicka som hon ger namnet Yngva. Hon uppfostrar dottern på egen hand.

– Thora är en fantastisk kvinna på många sätt. Hon är ingen feministisk förkämpe direkt men hon blir nog det med tiden. Många tycker att hon ska lämna bort sitt barn vilket gör henne argare och argare. Hennes tanke är att om hon lever prydligt och redligt så ska hennes status som ensamstående mor inte göra något, säger Marika Strand som spelar Thora.

I likhet med samtiden

Thora har bestämt sig för att inte låta andras tyckande påverka henne. För Yngva är det svårare att låta hårda ord gå obemärkt förbi. Åren går och Yngva träffar sin kärlek till vilken hon inte törs berätta att hon inte vet vem hennes far är.

– Trots att den här berättelsen utspelar sig för hundra år sedan så ser man likheter med dagens samhälle. Det är inte helt lätt för dagens barn heller. Alla familjer har säkerligen historier där man skäms över familjeförhållanden, menar Marika Strand.

Ifrågasatt dramatiker

Alfhild Agrells egen historia började i Härnösand 1849 där hon föddes. Faktiskt samma år som August Strindberg som i sin tur är omdiskuterad gällande hans bittra kvinnosyn. 1886 hade Ensam sin premiär på Dramaten. Den väckte stor debatt, blev hyllad men var samtidigt ordentligt ifrågasatt. Agrell ville med sina berättelser hävda att kvinnor ska ha samma möjligheter som män men anklagades i stället för manshat.

Förändra samhället

Agrell skrev fler pjäser men motarbetades inom kultursverige och tystnade. Under pseudonymen Lovisa Petterkvist släppte hon senare två bästsäljande romaner men dog dessvärre utfattig 1923.

– Hon ville förändra och skapa debatt men blev motarbetad och försvann. Man hör gliringar från dåtidens debatter och jag tror att vissa av replikerna är skickade direkt till Strindberg, säger Martin Rosengardten.

Föreställningen är välspelad och uttrycksfull. Som publik får man försöka att göra sig bekväm med att solidariteten för de olika karaktärerna växlar.

– Den svänger i sina sympatier. Ibland står jag på Thoras sida och ibland undrar jag vad sjutton hon pysslar med, säger Marika Strand. Ensam spelas i Norrköping till och med sjunde maj. Premiären i Linköping är satt till den andra september.