• Christer Fällman ses ofta vandra runt i den stad han haft som sitt hem sedan 1973. Foto: Tommy Pettersson
  • Kronan i Linköpings konstliv har varit konsthallen Passagen sedan 1998. Foto: Tommy Pettersson
  • Nu på lördag, den 8 juni gör Christer Fällman sin sista vernissage på Passagen. Foto: Tommy Pettersson

Fällman tar farväl

Efter över 20 år som ansvarig för konstverksamheten i Linköpings kommun slutar nu Christer Fällman för gå i pension. Att denne kulturfrämjare skulle överge konst, musik och litteratur är dock föga troligt.

23 år, 1000 konstnärer, 400 utställningar och 50 gestaltningar. Så öppnar Christer Fällman vårt samtal samtidigt som han sammanfattar sin långa gärning i konstens och kommunens tjänst.

”Ecce homo”

– Vi startade Passagen 1998 och fick en bra start med flera uppmärksammade utställningar. Redan tidigt visade vi Elisabeth Ohlson Wallins ”Ecce Homo” som ju var både omstridd och ifrågasatt. Dock inte här i Linköping vilket förvånade mig lite. Sedan hade vi Linköpingskonstnären Janne Davidssons porträttutställning som var en både oväntad och otrolig succé då den enbart innehöll porträtt på olika välkända östgötaprofiler men det kanske också var det som var avgörande, öppnar Christer Fällman vårt samtal. Han fortsätter med att berätta att han  ursprungligen kommer från Umeå och har flyttat runt en del under sin ungdom för att till slut slå sig ner i Linköping 1973.

– En av de första konstnärerna jag träffade när jag kom hit var skådespelaren och musikern Jimmy Uller som då, liksom jag, jobbade på posten. Posten var på den tiden lite av en mötesplats för lite udda existenser som höll på med konst och kultur. Innan jag kom att slå mig ner i Linköping hade jag bott i Stockholm och studerat i Lund samt hunnit med en vända tillbaka i Umeå. Där kände jag dock att jag inte ville stanna utan det blev Linköping. Jag träffade min fru Britt 1976 och rotade mig sedan här.

Alka i centrum

Linköping var på den tiden en småborgerlig stad där det inte hände särskilt mycket men fanns en tillåtande stämning när det kom till konst och kultur. Vi hoppar fram till 1989 och Konsthall Alka som ligger där Missionskyrkan idag har sin verksamhet. På den tiden låg det en gammal verkstad och till de lokalerna hade man ett rivningskontrakt. Christer blev ansvarigt för att det skulle ordnas med utställningar och verksamhet där under de två år som Alka existerade i centrala Linköping. Alka lever dock kvar och har sin verksamhet i Valla med ateljéer och en och annan utställning ibland.

Tveksam

– Jag var till en början tveksam till att ta jobbet men efter att frågat en del konstnärsvänner och tänkt en gång extra så tackade jag ja. Det var ju bara ett kontrakt på två år och sedan skulle jag göra annat hade jag tänkt. Nu blev det inte riktigt så utan från 1992 och till 1998 så hade vi vår verksamhet i de gamla riksbankslokalerna med utställningar och verksamhet och det var jag som blev ansvarig även för den verksamheten. I augusti 1998 invigde vi sedan Passagen som numera är etablerad som en konsthall som visar bra modern och spännande konst av lokala, nationella och internationella konstnärer. Christer har alltid vurmat för de lokala och regionala konstnärerna och nämner flera av dem under hela vårt samtal.

Blir en del av torget

– Att ligga så här vid Stora Torget och mitt i city är verkligen bra. Passagen blir en del av torget och torget blir en del av oss. Även det faktum att man kan gå rakt igenom kosthallen är bra och gör att man blir både mera lättillgänglig och öppen, avslutar Christer Fällman vårt samtal som inte bara kom att handla om hans långa arbete för konsten i staden utan också Linköping genom åren, politik, film och rock n roll.

jerry.prutz@linkopingsposten.se