• Staffan Jonsson har spelat trummor sedan han var tretton år gammal. Foto: Tommy Pettersson
  • Hela Farbror Sväng är samlade. Foto: Tommy Pettersson

Farbror Sväng på Kontaktcentrum

Ett par gånger per halvår spelas det musik på Stadsmissonens Kontaktcentrum. Ett uppskattat inslag i en annars ganska tuff vardag för många av dem som besöker denna oas.

Kontaktcentrum är en oas för samhällets olycksbarn där de kan komma och äta, ha ett samtal eller bara vara.

– Till skillnad från många andra ställen i samhället så kallar vi våra vänner vid deras riktiga namn, säger Staffan Jonsson och slår sig ner i soffan bredvid mig och forstätter att berätta om kontaktcentrum och rock n roll. Två saker han älskar.

Gud vill

 – Jag tror att Gud vill att ska spela musik för att glädja varandra och har absolut inget emot rockmusik, säger Staffan vidare och knäpper upp prästkragen.

  Jag spelade mycket trummor som ung men sedan kom det saker i mellan men nu har jag tagit upp trummandet igen och det är verkligen jättekul. Tillsammans kallar vi oss Frabror Sväng och vis spelar covers på pop och rocklåtar som Thin Lizzys ”Dancing in the moonlight” och ZZ-Tops ”Tush” men även både blues och rockstandards , berättar Staffan och så drar bandet igång Junior Wells klassisker ”Messin with the kid”.

Blues

På kontaktcentrum spelar olika blues, bluesrock och jazzband några gånger i halvåret. Det är alltid lika uppskattat både från banden sida och de som kommer för att lyssna.

– Totalt är det mellan 200 och 300 personer som kommer hit. 70 stycken är mera regelbundna gäster och jag upplever att den här verksamheten verkligen behövs nu mer än någonsin. Missbruket går lägre ner i åldrarna och det gäller inte bara de som dricker utan även när det gäller tyngre droger, avslutar Staffan Jonsson vårt samtal. Musik är verkligen en läkande kraft som förenar. Det blir extra tydligtvid lunch en vanlig fredag i maj då solen försiktigt har börja tina upp oss annars så frusna svenskar.

Jerry Prütz

jerry.prutz@linkopingsposten.se