• Här är hundar och förare som går en kurs i agility. Åsa, längst till vänster, och Fanny, i keps, i Linköpings Hundungdom håller i kursen som äger rum i klubbens högkvarter i Åsmestad utanför Linköping.
  • Åsa Wrede med sina två hundar Minka och Kaia av rasen schapendoes, en holländsk vallhund. Hon tycker att samspelet i agility mellan hund och människa är fantastiskt.
  • Här kommer Nala, en shetland sheepdog, ut ur tunneln medan matte Ida styr. Kompisen Emmy med sin spaniel Myra kollar in.
  • Terez följer med och ser hur den egna dalmatinern Selma tar sig över ett hinder.

Fartfyllt samspel med hundar

Hundar hoppar över hinder och springer genom tunnlar och ser ut må förträffligt. Även hundförarna trivs. Det är agility-kurs hos Linköpings Hundungdom.

– Det bästa är samspelet med hunden, man blir ett team och förstår varandra trots att man inte talar samma språk. Det är häftigt, tycker Åsa Wrede, instruktör och domare i agility.

Platsen är Åsmestad strax utanför Linköping. Kvällssolen värmer en aning och agilitybanan med 20 hinder står redo. Åsa Wrede håller i kursen med åtta deltagare. Hundar av olika raser lär sig att forcera olika hinder, både ett och ett och flera i en följd. Ibland går det galant, andra gånger hittar hunden på en annan variant än den tänkta. Åsa, som hållit på med agility i 15 år, håller i två kurser per år,det är sex tillfällen för varje kurs.

"Svårast att klara slalom"

I kväll är det andra tillfället på en fortsättningskurs.

– Det svåraste för hunden är oftast att klara slalom. Den första pinnen ska tas på vänster sida och sedan ska hunden sick-sacka sig förbi tolv pinnar. Det är lätt att tappa rytmen och falla ur, berättar Åsa. Matte och husse har egna svårigheter att lära sig och klara av.

– Det svåraste är att springa fort och samtidigt styra hunden. Det är lätt hänt att ett hinder tas på fel sätt och är det tävling så blir man diskad, säger Åsa. Vallhundar är enligt Åsa den ras som är bäst lämpad för agility. Hon har två egna hundar, Kaia och Minka, av rasen schapendoes, en holländsk vallhund.

– Vallhundar är lyhörda, snabba och arbetsvilliga. De är agilityns formel 1. Men sporten passar även andra raser som exempelvis dalmatiner, schnauzer och spaniel, påpekar hon.

En klubb för alla åldrar

Linköpings Hundungdom började som en ungdomssektion i Linköpings brukshundsklubb men blev sedan en egen förening. Trots namnet är det en klubb för alla åldrar och ett bra exempel är Åsas kurs denna kväll där deltagarna är mellan 10 och 60 år. I klubben finns både nybörjare och landslagsekipage, medlemsantalet är omkring 300 och de finns runtom i Östergötland. Cirka 50 aktiva tränar i Åsmestad. Tjejer och kvinnor dominerar men även män och killar finns i klubben.

– Ofta är det en pojkvän som följer med och fastnar, inte minst för tävlingsmomentet. Sedan måste tjejen helt plötsligt skaffa en ny, egen hund, säger Åsa med ett skratt. I klubben ägnar man sig även åt freestyle, rallylydnad och utställningsträning.

Innehall med konstgräs

– Freestyle kan man säga är dans med hund, man kör ett program med trick till musik. I rallylydnad är det en bana med skyltar som talar om vad hunden ska göra. Föraren styr och hunden ska till exempel köra slalom mellan koner, berättar Åsa. Föreningen flyttade till Åsmestad för två år sedan och det var ett lyckokast.

– Det är jättebra här. Vi har en uppvärmd innehall med konstgräs och hinder. Förr fanns vi i en ouppvärmd lagerlokal med betonggolv. Agilitybanan ute var en knölig åker från början och vi har plockat mycket sten och sått gräs flera gånger. Än är banan inte bra nog för att arrangera tävlingar men den blir allt bättre, påpekar Åsa.

Har ni då några speciella önskemål för framtiden?

– Utebelysning vid agilitybanan vore bra. Sporten går att utöva ute ända till november men eftersom det är mörkt på kvällarna då så fungerar det inte här, avrundar Åsa Wrede.