• Stig Holmström. Foto: Julia Kimell
  • Som ung fältflygare i J29 Tunnan fick Stig Holmström lämna planet per fallskärm efter att ha krockat med sin kamrat. Foto: Flygflottiljen F3
  • En nöjd pilot efter första provflygningen. Foto: Nils-Göran Widh
  • Stig Holmström har många järn i elden och är med i många flygklubbar. Foto: Julia Kimell

Först i världen att flyga Gripen

Nu är Stig Holmström pensionerad flygare, men han har fortfarande gott om luft under vingarna med sina många styrelseuppdrag och fartfyllda fritid.

I december 1988 var det dags. Jas 39 Gripen skulle flygas för allra första gången, och bakom spakarna satt en lagom nervös Stig Holmström som var chefsprovflygare på Saab. Han hade förberett sig i simulator i flera år och hade ett bra markstöd av teamet med tekniker och provingenjörer.

– På den tiden var Gripen ensitsigt så jag var alldeles ensam i luften men ändå inte. Planet sänder en massa data till kontrolltornet och ett stort team var med mig. Det dök upp en massa felaktiga varningssignaler på vägen men de på marken kunde bekräfta att det inte var några allvarliga fel.

Noga övervakad

Hela flygningen ut till kusten vid Nyköping och Malexander i sydväst tog 51 minuter, och runt omkring honom flög tre stycken följeplan som fotograferade och såg till så att allt såg bra ut på utsidan av planet. De valde den banan för att det finns så många flygfält runtomkring ifall något skulle gå fel.

Det gjorde det en gång när Stig som 20-åring var med i F3-flottiljen. Han var anställd som fältflygare och under en luftstridsövning på 3 000 meters höjd i en J29 Tunnan gick något snett. Han krockade då med ett annat plan uppe i luften och båda piloterna blev tvungna att hoppa fallskärm. Blixtsnabbt fälls huven upp och man skjuts ut med en katapult. Samtidigt fäller fallskärmen ut sig.

– Plötsligt hängde jag där. Det var lite omtumlande och i skärmen på väg ner hinner man tänka lite mer. Det är tyst och stilla 3 000 meter upp i luften men man dalar ner förhållandevis snabbt och det blir en rejäl duns. En fantastisk upplevelse egentligen men jag har en stor självbevarelsedrift och en väldig respekt.

Föräldrarna blev naturligtvis förskräckta över att deras lilla 20-åring varit med om en sådan upplevelse. Men på 1960-talet var det ingen ovanlig sak att militärplan havererade. Nuförtiden är de tack och lov mycket säkrare. Och Flygvapnet har krympt rejält från 50 divisioner till 5-6 stycken.

Inte dumdristig

En annan gång flög han så lågt att han skrapade i vingen i ett träd. Han höll så hög fart att det bara smällde till men såg först när han landade att planet fått en buckla och en massa gröna märken.

– Allt gjorde mig ödmjuk och eftertänksam. Många kamrater omkom under de där åren. Många hade otur, jag hade tur. Naturligtvis har det lämnat vissa spår mentalt, men det är en del av jobbet att det finns en viss risk i bakgrunden. Jag lärde mig att förutse risker och undvika det värsta.

Viktig era

Redan som liten pojke var Stig väldigt flygintresserad. Han ritade flygplan i skolböckerna och byggde modellplan. Ändå började han sin yrkesbana som banktjänsteman på Smålandsbanken i Oskarshamn efter realexamen. Då var han 16 år.

– Men jag blev antagen till Flygvapnet i Ljungbyhed och efter en ettårig effektiv utbildning var jag klar, och hade möjligheten att vidareutbilda mig inom det militära. Jag har varit med om en intressant period i flygvapnets historia. Som provflygare har jag kört alla plan som finns: Lansen, Draken, Viggen, Tunnan och så vidare. Jag har haft tur på så vis, att få vara på rätt plats i rätt tid. Det har varit den viktigaste och mest händelserika perioden i flyghistorien hittills. Det är få förunnat att göra en sådan resa för att nå toppen av flyghierarkin. Linköping är en flyghuvudstad att räkna med.

Under hans tid med flygen har Jas Gripen utvecklats till ett av de främsta i världen. När Stig slutade flyga som 50-åring började han med internationell marknadsföring i stället. Då bodde han två år i Sydafrika och fick resa mycket inte bara där utan också i Sydamerika, Asien och i många länder i Europa.

– Jag blev förvånad över hur många länder som känner till Sverige. Våra stora industrier är världskända. Vart jag än kommer är Sverige populärt. Folk känner även till kulturen och de svenska blondinerna. Vårt kunnande har hållit oss på topp i många år trots att vi är så få. Vi lyckas i samarbetet mellan industri och försvar och upprätthåller kontakter utomlands.

Frun med i flyget

Hustrun Raili träffade han under sin tid i Uppsala då han var flygofficer och hon sjuksköterska. Det var på en dans en lördagskväll som Amors pilar träffade de unga tu.

– Det blev att man träffades oftare och oftare, och till slut gifte vi oss, ler Stig. Förutom Uppsala har vi bott i Skåne, Ängelholm och Stockholm innan vi ”fastnade” i Linköping. Det är lagom stort och allt finns här utom trafikstockningen som uppstår i storstäder. Däremot saknar jag havet. Vi har visserligen Roxen och det är inte mer än 10 mil till kusten.

Raili var varit med och flugit ett par gånger men är inte lika förtjust i fart och höjd som sin make.

När så Stig slutade på jobbet fick han höra att ”nu börjar att liv utan almanacka”, men så blev det verkligen inte, den blir snabbt full. Styrelseuppdragen är många och föreningslivet tätt, och sommartid är han gärna på golfbanan och på vintern upptar skidåkning en stor del av hans tid. Vasaloppet har det blivit ett antal gånger, och fler kunde det bli bara det skulle finnas mer snö att öva på.

– Och så brukar jag hobbyflyga små plan i Linköpings flygklubb. Det är mer känsla i dem och man känner sig verkligen som ett med naturen.

Guldbröllop och barnbarn

Sedan är han både morfar och farfar, och ett visst flygplansintresse verkar ha gått i arv. Äldsta barnbarnet jobbar på helikopterflottiljen, och Stig väntar spänt för att få se om han går i farfars fotspår.

– Jag är nog lite barnslig, och jag har källaren full av leksaker: tåg, bilar, dockor. Tycker om att ta en båttur ut på sjön, och cykelturer då vi klappar hästar och annat spännande man ser på vägen. Ibland är det ett sjå att slita bort barnen från datorer och plattor.

Familjen har ett fritidshus i Arkösund med motorbåt som gärna för köras i snabb hastighet.

– Det är så fint där ute, en fantastisk skärgård! Sedan tiden i Sydafrika har jag även en andelslägenhet i Kapstaden där jag får vara två veckor per år. Ett fantastiskt land, det är som ett andra hemland!

Här närmast firar han och Raili guldbröllop: 50 år som gifta. Och eftersom hon är väldigt förtjust i blommor går resan till Holland och dess tulpaner.

 

FAKTA Stig Holmström

Gör: Pensionerad chefsprovflygare för Saab. Engagerad i bland annat ordenssällskapet W:6, Östergötlands flyghistoriska sällskap och Gripenorden.

Född: I Oskarshamn.

Bor: I Linköping, Ryd.

Ålder: 73 år.

Familj: Hustrun Raili, tre barn, fem barnbarn.

Intressen: Golf på sommaren, skidor på vintern, och så barnbarnen såklart! Jag har två i Linköping, ett i Vikingstad och två i Stockholm.

Favoritbok: Ibland är jag i en riktig läsperiod, gärna GW Persson och förstås en del flyghistoria. Hundraåringen var en fantastisk bok!

Drivkraft: Jag är ganska ivrig av mig – en riktig ”doer”. Har svårt att sitta stilla och bara låta tiden gå. Dyker det upp något som behöver göras gör jag det hellre i dag än i morgon.

Drömresemål: Sydafrika. Dit kan jag åka hur många gånger som helst. Där finns allt, men något man inte får missa är de vilda djuren. De har fantastiska golfbanor också.

Favoritställe i Linköping: Rosenkällasjön. Där promenerar jag gärna runt med bröderna i orden W:6.