• Sivan Habeeb kom till Sverige år 2007. Med en bakgrund som revisor fick han en tjänst som städare, nu är han arbetsledare på McDonalds i Valla. Foto: Dennis Petersson
  • Sivan trivs som arbetsledare, och i Sverige. "Det känns helt rätt", säger han. Foto: Dennis Petersson

Från revisor till städare till arbetsledare

Han började om från "scratch" i Sverige

Efter ett liv kantat av rädsla och oro, med kriget nära inpå, ville Irakbördiga Sivan Habeeb leta sig bort från konflikterna. Han sökte uppehållstillstånd i Sverige, återförenades med sin fru och började om från "scratch". Med en bakgrund som revisor tog han tjänsten som städare vid McDonalds i Valla, sedan gick allt blixtsnabbt och idag agerar han arbetsledare på samma restaurang. – Livet i det här landet är så mycket lättare, säger han glatt.

I takt med att temperaturen sjunker faller snön sakta, men stämningsfullt, ner till marken utanför. Omgivningen kring McDonalds-restaurangen i Valla förvandlas till ett vitt vinterland, men inom de välbesökta väggarna är allt som vanligt. Sivan Habeeb och hans kollegor är i full gång med att servera hungriga gäster, men när vår tidning kommer på besök tar han en välbehövlig paus för att tala om sin händelsefulla livsresa.

– När jag kom till Sverige visste jag nästan ingenting. Vilket språk talar man här, hur lever man i det här landet? Bekanta som bodde här berättade att det var kallt, men jag anade aldrig att det skulle vara så här kallt. Det är ganska stor skillnad om man jämför med Irak, där minusgrader inte existerar överhuvudtaget, säger Sivan och fortsätter:

– Första året var det svårt att komma in i samhället, jag hade inte lärt mig språket, men sedan har det bara blivit bättre och bättre. Nu trivs jag verkligen, allt är fint här, utan krig och med snälla människor som alltid hjälper till. Livet i det här landet är så mycket lättare.

Åtta år som krigsfånge

Anledningen till att Sivan Habeeb kom till Sverige år 2007 grundar sig i 1980-talets krig mellan hemlandet Irak och grannlandet Iran. Hans nuvarande fru, Rehana, drabbades hårt av de våldsamma konflikterna då hennes far var krigsfånge i över åtta år. När han släpptes fri flydde han ensam till säkerheten i Sverige och efter mer än tio år kunde familjen och Rehana ansluta sig till tillvaron i det nya, trygga, landet, samtidigt som Sivan var kvar i Irak.

– De södra delarna av Irak drabbades hårdast, men där jag bodde, i huvudstaden Erbil, som ligger i norra delen av landet, var det mycket lugnare. Då stannade man inne några timmar när man hörde flygplan och bomber i närheten, men sedan flöt vardagen nästan på som vanligt, berättar Sivan och fortsätter:

– Jag var ganska liten på den tiden, men min mamma har berättat att det var ganska tufft att hela tiden veta att det pågick ett krig, och även om just det kriget avslutades i slutet av 1980-talet har det pågått oroligheter ända fram till idag. Jag hoppas verkligen att krigen får ett avslut någon gång.

Levde "lagom"

Med en far som var säkerhetsvakt och en mor som skötte hemmet växte Sivan upp med åtta systrar och en bror. De levde varken fattigt eller lyxigt, utan "lagom" som han själv beskriver det. Efter grundskolan och gymnasiet valde han att utbilda sig till revisor och därefter har han haft en mängd olika anställningar, bland annat på ett amerikanskt företag i Irak, men när han ville återförenas med sin fru i Sverige fick han helt enkelt börja om, trots 18 år bakom skolbänken. 

– Hon kom till mig i Irak och vi gifte oss, det var år 2006. Sedan besökte jag den svenska ambassaden i Teheran, blev intervjuad och fick uppehållstillstånd i Sverige. Tre år senare var jag svensk medborgare, precis som min fru, säger han och fortsätter: 

– Det jag började med var att plugga "svenska för invandrare" i två år, och när jag var klar, år 2010, ville jag börja jobba direkt då jag redan hade pluggat i 18 år och kände mig lite trött på det. Första steget var praktik här vid McDonalds och efter två månader fick jag en 75-procentig tjänst som städare, det betydde massor för mig.

Språket är viktigast

Sivan är noga med att påpeka att språket har varit den absolut viktigaste faktorn på vägen in i det svenska samhället. Med tjänsten i Valla fick han nyttiga erfarenheter och möjligheter att bättra på de språkliga kunskaperna, och efter ett år som städare fick han lära sig köket och blev snabbt befordrad till handledare. Kort därefter tog han ytterligare ett steg för att få titeln som arbetsledare. 

– Tiden här har varit jättebra. Vi jobbar som ett team och hjälper varandra när det är mycket att göra, vilket gör att det inte är särskilt stressigt. Miljön är jättebra och jag trivs verkligen. Jag kommer att jobba som arbetsledare tills chefen vill något annat, säger Sivan.

Tillskott i familjen

Under tiden i Sverige har den Irakbördiga arbetsledaren blivit far, idag är dottern Aniela lite mer än ett år gammal.

– Man kan säga att hon är hela mitt liv just nu. Hon är så glad och på ett år har jag inte sett henne gråta en enda gång. Att få vara hennes far betyder mycket för mig, och att bli kallad pappa känns bara så perfekt.

– Jag vill att hon ska få det bästa livet som bara är möjligt. Att hon går ur skolan, får den hjälp hon behöver för att bli vad hon vill, och är lycklig. De barn som föds här kan oftast svenska till 100 procent, så det blir nog lättare för henne att hitta ett bra arbete i framtiden.

Innan vi avslutar intervjun, som ägt rum i restaurangens personalrum, får Sivan frågan om hur han ser på framtiden, och om valet att flytta till Sverige känns rätt, nu nio år senare.

– Det känns helt rätt. Det känns bättre att min dotter får växa upp här i Sverige istället för i Irak. Nu vill jag bara leva bra, jobba, umgås med vänner och göra roliga saker. Vi trivs så otroligt bra.

Sivan Habeeb

Ålder: 37

Bor: Skäggetorp, Linköping

Familj: Frun Rehana och dottern Aniela

Intressen: Basket, familjen, fotboll och kompisar

Favoritlag: FC Barcelona

Favoritplats i Linköping: Åbylund. "Dit skulle vi gärna vilja flytta någon gång i framtiden"