• I full dykarmundering hoppar Lars Hellberg i Stångån för att leta efter dockorna. Lars har dykt sedan 1986. Foto: Kajsa Nilsson
  • Att dyka kräver en person i vattnet och en person på land. Foto: Kajsa Nilsson
  • Kenneth Karlsson kastar i dockor från brandbilens kran. Foto: Kajsa Nilsson
  • Ulf Andersson instruerar dykarna i hur de ska göra. Foto: Kajsa Nilsson

Frivilliga dykare på övning i Stångån

I Stångåns grumliga vatten kan det vara svårt att upptäcka en kropp och Räddningstjänstens arbete kräver regelbunden träning. Genom att känna sig fram kan de hitta försvunna personer.

– Det är väldigt dålig sikt i Stångån och särskilt när det regnar blir det svårt att se någonting, säger Kenneth Karlsson som var på plats tidigt för att förbereda för övningen. Med hjälp av brandbilens lyftkran slänger han i två dockor i mänsklig storlek som brandmännen sedan ska leta efter i det fyra meter djupa vattnet.

Letar i halvcirklar

Efter en stund kommer dykarteamet till platsen och styrkeledaren Ulf Andersson förhör Kenneth Karlsson om vad som har hänt. Kenneth visar ungefär var ”kropparna” borde vara och styrkeledaren instruerar dykarteamet i hur de ska göra. Dykarna arbetar två och två för att hitta de sjunkna kropparna.

– För att undersöka bottnen av ån rör sig dykarna i halvcirklar, de känner sig fram på botten. I klart vatten kan man flytta sig 15 meter i taget, men när det är så dålig sikt som här får man flytta korta steg utåt i halvcirkeln, säger Ulf Andersson och visar hur dykarnas halvcirkelformade områden överlappas.

Färre på sommaren

I Linköping finns inte något krav på att Räddningstjänsten ska ha dykare i tjänst men man försöker ändå se till att ha en eller flera dykare inne på stationen.

– Dykarna gör detta helt frivilligt, jag var till exempel dykare förr. Det handlar mest om att leta efter människor, men ibland får vi andra uppdrag från Polisen. En gång fick vi leta efter ett kassaskåp vid Småbåtshamnen, säger Kenneth Karlsson.