• Marie Tomicic driver OLIKA förlag, tillsammans med Karin Salmson. Här utmanar man samhällets normer i bokformat.
  • 2012 släppte Olika förlag Sveriges första barnbok om hen, vilket medförde en omfattande debatt. Idag har stormen lagt sig något.
  • Olika förlag mottog i fjol Rättviseförmedlingens pris.
  • Marie och kollegan Helene i arbete.

Genusblick på barnlitteratur

Det handlar om att utmana de normer och stereotyper som finns i samhället. Att plocka isär könsrollerna, utan att bekräfta eller befästa, och presentera värderingar ur ett annat perspektiv inom litteraturen. Marie Tomicic tog ett kliv utanför litteraturvärlden då hon, tillsammans med Lovisa Edlund, startade OLIKA förlag. Idag driver hon förlaget tillsammans med Karin Salmson. Grundtanken är att addera genus- och mångfaldsaspekten i barnböcker för att på så sätt presentera en större del av samhället.
Vem som helst kan vara hjälte, kunna laga mat, vara både ledsen och stark eller leka med dockor.
– Allt som kommuniceras till barn grundar sig i en värdering. Det är viktigt att fundera över vad som förmedlas genom litteraturen. Men det är också viktigt att inte etablera en problematik. Små barn vet ju inte alltid vad normen säger, utan det är något de lär sig vartefter, och då behöver inte själva historien vara knuten till en problematik med just könsroller. Istället vill vi erbjuda barn en möjlighet att utveckla sina egenskaper och sin personlighet utan att utgå från sitt kön, säger Marie. Olika förlag grundades 2007 i och med att boken ”Här kommer uppfinnarJohanna” och ”Värsta Prutten, Lolly” släpptes. Listan med boksläpp sedan dess är lång och har involverat både barnböcker och metodböcker.
Ekonom i botten
Norrköpingsfödda Marie bytte bana då hon för några år sedan halkade in i bokbranschen. Hennes kunskaper bottnar egentligen i ekonomins värld.
– Jag arbetade på en revisionsbyrå innan jag började studera internationell ekonomi vid Linköpings universitet. Mitt i studierna fick jag barn och eftersom internationell ekonomi innebar ett år utomlands så bytte jag till ekonomiprogrammet. Egentligen är det inte ekonomi som intresserar mig mest utan snarare de tysta processer som pågår inom företagarvärlden. Min avhandling handlar om just det, så på sätt och vis kan man säga att mitt intresseområde mer lutar åt socialpsykologi, berättar Marie.
Mötte stressen
2001 disputerade hon och strax därefter kastades hon in i akademikervärlden med både forskarroll och lärarroll i främsta ledet. Tillsammans med Handelshögskolan i Stockholm byggde hon upp ett forskarprogram samt undervisade i ledarskap. Driftigheten och engagemanget satte dock stopp för vidare ambitioner då Marie plötsligt stod öga mot öga med den berömda väggen och blev därför tvungen att sjukskriva sig.
– Nacken låste sig totalt och jag kunde inte göra någonting. Troligtvis var det ett resultat av stress, berättar Marie tämligen sorglöst.
Jämställdhetens aber
2006 föddes så barn nummer två och med föräldraledigheten väcktes idén om att kunna erbjuda en mer varierad barnbokslitteratur. Syftet var att sätta både pojkar och flickor i en sits som litteraturen inte sätter dem i vanligtvis. Olika förlag arbetar med olika författare och olika uttryck för att skapa en omväxlande marknad.
– Jag läste att förlag ofta säger att böcker med pojkar i huvudrollen säljer mer. Flickor spelar ofta de omhändertagande rollerna medan pojkarna driver historien framåt. Det gör mig både beklämd och frustrerad. Vill man vara med och skapa ett samhälle så måste man fundera över hur det ser ut, säger Marie. Reaktionerna har varit många under åren, inte allra minst då Olika släppte den omtalade ”Hen”-boken som handlar om Kivi som har en monsterhund.
– Först och främst så är det är en fantastisk berättelse med underbara illustrationer av Jesper Lundqvist och Bettina Johansson. Men, ordet hen väcker känslor. Jag förstod nog att det skulle bli debatt men inte i den omfattning som det faktiskt blev. Det är de vuxna som reagerar, inte barnen. Det var till och med uppe på regeringsnivå där politikerna skulle diskutera hur de ställer sig till ”hen”. Dock är det skillnad på att vara en hen eller att använda ordet hen. Vi har läst boken för förskolebarn som inte bryr sig om vilket kön huvudpersonen Kivi har. Många berättar att de identifierar sig med Kivi, både pojkar och flickor, påpekar Marie.
Att förändra konstruktioner
Det låter så enkelt och självklart när hon pratar. Givetvis måste barn få vara barn utan att tvingas in i mönster som visar på hur en flicka respektive pojke ska vara. Givetvis måste samhället kunna erbjuda mer än invanda strukturer och konstruktioner.
– Många säger lite försiktigt till mig att Pippi redan finns som en förebild. Och ja, Pippi är fantastisk men Astrid Lindgren skrev berättelsen om henne för 70 år sedan och man kan ju tycka att det behövs fler berättelser om självständiga flickor för barn. Jag kan se att det börjar förändras. Många stora förlag har börjat reflektera över vilka böcker de faktiskt publicerar och på så sätt medvetandegöra problematiken. Det tar tid att ändra mönster men det är på rätt väg, säger Marie. Även om förlaget tar det mesta av Maries tid så hoppas hon ändå på att ha en fot även i forskarvärlden framöver. Kanske är det inom just dessa områden hon har hittat ett sätt att påverka och förändra samhället.