• Stig Bergsten och en av hans käraste ägodelar. Foto: Julia Kimell
  • Stig Bergsten och en av hans käraste ägodelar. Foto: Julia Kimell
  • Bandet riggar för fullt inför en spelning i Friskis och svettis. Foto: Julia Kimell
  • Bandet riggar för fullt inför en spelning i Friskis och svettis. Foto: Julia Kimell
  • Bergstens 9 med en duktig sångerska i spetsen. Foto: Julia Kimell

Hållit samman sin orkester i över 50 år

Det är inte något dansband och inte heller ett storband. Det är helt enkelt dansmusik för fullvuxna, som de själv kallar det, herrarna i Bergstens nia. Nu är de inne på sitt 53:e år i rampljuset och för någon månad sedan belönades kapellmästaren Stig Bergsten med Linköpings kommuns honnörsstipendium för ”mångårig kulturell gärning”.

Vi har tre saxofoner, två trumpeter, komp och en kvinnlig vokalist i niomannaorkestern. Så man kan konstatera att vi gillar det där med blås, säger han.

Det hela började på 1960-talet när han och Bosse Örtenvik gick i skolan och började spela. Fyra av dem som var med från starten spelar fortfarande. Nu är det grabbarna och senaste nytillskottet Camilla Wahlin. Hon är den enda som inte är med på dagens spelning i Friskis & Svettis stora gymnastiksal i Tannefors så herrarna får klara sig utan sin sångerska.

90 personer brukar vara med på softgympan, men i dag görs alla övningar på stående fot så extra många får plats. Utanför salen sprudlar det av liv där alla gymnastiska fans står och väntar på insläpp.

Stig själv brukar vara med, men i dag får altsaxofonen göra jobbet.

God stämning

Trots, eller snarare tack vare, att de känt varandra så länge är stämningen god. Det märks tydligt. Flera av de andra kommer fram och skojar och skrattar om gamla händelser.

– På 60- och 70-talen när vi höll på som mest kunde det vara spelningar tre gånger i veckan, men nu finns inte alls de tillfällena längre, konstaterar Stig Bergsten.

Och fortsätter:

– Det blir färre och färre spelningar. Dansarrangörerna slutar och det kommer inga nya. Men vi håller på så länge någon vill ha oss. Man kan inte bara sitta och repetera. På sistone har det blivit en del spelningar på Frimurarlogen och på fester. Nyligen var vi hos Åtvidabergs aktiva kvinnor och spelade inför ett sjuttiotal damer.

Gärna blåsigt

”På den gamla goda tiden” hette de Stig Bergstens ungdomsorkester men tiden har gått och numera heter de Bergstens nia med Camilla, som bland annat vunnit tävlingen ”Svensktoppen nästa”.

Det är alltid en utmaning att hitta nya låtar och skriva om dem så att de passar. Ett arbete de ofta gör tillsammans i orkestern.

– Vi är alltid tvungna att skriva specialarrangemang. Det bästa, tycker jag, är när det är mycket blås förstås, och välarrangerat.

Övar du någonting hemma också?

– Inte tillräckligt mycket, kanske. Man måste tänka på grannarna, haha. Men det är synd, för ju äldre man blir desto mer behöver man öva. Det är märkligt hur man ständigt lär sig nytt trots att man har hållit på så länge.

Stuga vid sjön

Nu när Stig är glad pensionär är det bra med musiken som en av olika hobbyaktiviteter. På somrarna får sommarstället i Varamon sin beskärda del av uppmärksamheten, där det finns några byggnader som kräver sitt. Och fler projekt finns det.

– Jag har jobbat i den grafiska branschen hela mitt liv och har inte lämnat den helt. Snart ger jag och nio andra gamla musikanter ut en bok om orkesterlivet på 50-, 60- och 70-talet i Linköping. Det blir många svängar hit och dit och det gäller att få tag på gamla fotografier, säger han.

FAKTA Stig Begsten

Gör: Hobbysaxofonist på hög nivå. Tilldelades nyligen Linköpings kommuns honnörsstipendium för ”mångårig kulturell gärning”. Pensionerad grafiker.

Familj: Hustrun Monica, två barn och fyra barnbarn.

Född: I Linköping.

Ålder 70 år.

Inspiration: Harry Arnold - Sveriges bästa kapellmästare.

Intressen: Barn och barnbarn, musik, sommarstugan, sport; speciellt ishockey och fotboll.

Oväntad talang: Hantverkare. Byggde sin egen inglasade altan på landet.

Drivkraft: Att få allting att fungera så att spelandet blir en rolig avkoppling för alla.

Favoritplats i Linköping: ”Gamla Linköping, och där bor jag väldigt nära, så det är lätt att ta en avstickare dit på promenad.”