• Mohammad Al Zoghbi har i egenskap av ariktekt ritat sitt eget drömhus som byggs i Vallastaden. Foto: Julia Kimell
  • Det har sina fördelar att ha sitt kontor högst upp i ett palats på Stora Torget. Här blickar han ut över staden han kallar sin. Foto: Julia Kimell

Han vill bygga upp till himlen

Linköping ser inte riktigt ut som det borde, tycker Mohammad Al Zoghbi som mer än gärna skulle låta bygga mycket högre hus. Hans privata dröm är en 70-våningars skyskrapa med gym högst upp, som kunde agera riktmärke och bryta av den nuvarande stadsbilden. Det skulle få Linköping att uppmärksammas, menar han.

– Ta Kuala Lumpur till exempel. Vad vore de utan sina tvillingtorn. Eller Sydney utan sitt magnifika operahus. Mötet med en stads silhuett förstärks om det finns arkitektur som vågar märkas och ger staden en egen identitet, säger han.

Mohammad Al Zoghbi är född i Libanon, men oroliga omständigheter under 80-talet när han blivit färdig arkitekt förde honom till Sverige.

Studiekompisarna som han känt sedan barnsben är utspridda i världen: i USA, Dubai, Kuwait och Kanada. Det var från början sagt att de skulle bli oljeingenjörer allihop, men den planen sattes i stöpet för alla utom en. De hälsar på varandra och delar erfarenheter. Nu närmast på studiebesök bland de konstgjorda öarna Palm Jumeirah i Dubai.

– De är de närmsta kompisarna jag har, och vi håller kontakt genom sociala medier. Men jag är nog nöjd över att inte behöva spendera fem dagar varannan vecka ute i öknen som oljeingenjör. Jag uppskattar att möta folk på min nuvarande arbetsplats.

Bråk i Beirut

Till vardags är Mohammad på arkitektbyrån Tengbom. Tidigare har han jobbat på VBB (Vattenbyggnadsbyrån) och Carlstedts arkitekter. Men arkitekt, det har han varit hela sitt vuxna liv. Endast 11 månader hann han arbeta i hemstaden Beirut i Libanon innan han för 29 år sedan flyttade till Sverige. Han har många egna idéer på hur vi kan utveckla Linköpings stadsbild.

– Fyra våningar tycker jag är för lågt. Vill vi förtäta befintliga strukturer bör vi arbeta med flera våningsplan. Det är lättare att utveckla stadsbilden om vi vågar satsa på höjden. Innan ”Tornet” byggdes hade jag förespråkat det i nästan femton år. Nu behövs fler höga hus. Högre byggnader kan bli ekonomiskt mer lönsamma när kvadratmeterpriserna ökar, och dessutom kan nya högre byggnader i strategiska lägen bidra till att man orienterar sig bättre i staden.

När diskussionen om att flytta Folkungavallen påbörjades hade kommunen förslag på att bebygga området med femvåningshus om totalt 600-800 lägenheter.

Mohammad försökte väcka frågan om att bygga högre eftersom kostnadskalkylerna för varje extra tillkommande våning då blir lägre på sikt.

Förorter?

Varannan månad sitter Mohammad i möten med andra arkitekter, och dessutom är han på fritidsbasis med i kommunfullmäktige, geografiska utskottet och Stångåstadens styrelse.

– Jag tycker att det är givet att vi måste förtäta stadskärnan. Eddan är kanske det nästsista riktigt centrala området som finns att bygga på, sedan återstår Folkungavallen. Undersökningar visar att många, både ungdomar och äldre, vill bo centralt. Då bör vi inte fortsätta att sprida vår bebyggelse och skapa nya förorter utan hellre arbeta med att koppla ihop områden så att staden och dess delar blir mer tillgängliga kors och tvärs. På så sätt skapas mer integrerade städer. Vi bidrar dessutom till minskade trafikproblem om vi lyckas funktionsblanda bostäder med både arbetsplatser och kommersiella lokaler.

– Alla gillar inte att pendla. Stadsplanerare måste försöka integrera områden bättre, men historiskt sett i Sverige har billig mark i förorten använts för att bygga ut resursslukande villaområden. Dessa områden blir ofta folktomma och ödsliga om dagen då alla åker och arbetar.

Rosa hus i Valla

Mohammad har ritat sitt eget hus som byggs i Vallastaden. Ett radhus i sten där några av hans vänner bokat in sig i grannhusen. Han visar stolt upp planskissen och beskriver i detalj hur drömhuset ser ut, i mars är tanken att spaden ska sättas i jorden. De två våningsplanen har 70 kvadratmeter vardera och taket utnyttjas till en terrass. De kurviga väggarna stjäl förvisso lite utrymme men ger byggnaden en stark egen karaktär.

– Det blir en glasad vägg mellan master bedroom och badrummet där det blir varma färger och en jacuzzi. Två delfiner graveras in i glaset med laser, berättar han lite drömskt.

Mosaik blir det på flera av väggarna, och mycket sten, glas och aluminium. Utanför går ett vattendrag och en tunnel under asfalten som kostat projektet 100 miljoner extra.

– Men det kan det vara värt. Varannan vecka gräver de ju upp asfalten här i stan, suckar han.

Bygglov

Bygglovsprocessen går ofta smidigt. Men det som kan ställa till det är risken för att besluten blir överklagade. Det räcker med att en enda person framför en erinran, så kan hela bygget bli försenat i månader eller till och med år.

– Det finns många orsaker till att man ofta får höra att det byggs för lite. En orsak kan säkert ligga i lagstiftningen. Lagen om överklagande bör verkligen ses över, just nu krävs inte ens ett relevant sakskäl. Vi hade ett förslag på högvåningshus i Majelden som beviljades bygglov, men sedan var det någon som misstyckte. Ärendet gick till länsstyrelsen och därefter till förvaltningsdomstolen. Och så klagar man på att Stångåstaden inte bygger!

– Att skjuta upp ett bygge 2 år, kan få kostsamma konsekvenser, i värsta fall kan byggherren dra sig ur. Är det här demokrati?

Ingen avkoppling

Som arkitekt blir det också en del resor och kurser. Nyligen var han tre dagar i Helsingfors, snart är det dags för Stockholm.

– Ja visst blir det mycket, men det är sällan jag kopplar av när jag är ledig. Jag gillar att ha mycket att göra. Också när jag reser, då går jag med kameran i högsta hugg. På varje resa tar jag hundratals bilder.

Schweiz är ett land som varje gång triggar igång Mohammads skapandelust. Det som i Linköping bäst kan svara mot den stilen, tycker han är 1910-1940-talsbyggnaderna. Där har stor möda lagts i fasaduttrycket och det finns en fin omsorg om detaljer.

– Jag blir glad av att titta på vårt grannhus ”Centralpalatset” – ett utmärkt exempel på Art Nouveau. Eller Gamla stans trånga och slingriga gränder som bildar intressanta vyer som ständigt förändras med nya öppningar och vinklar.

Han har helt enkelt hittat drömjobbet. Och då blir det svårt att koppla bort det.

– Varje projekt är unikt med nya grupper av medarbetare och konsulter. Rutin kan vara skadligt och framförallt tråkigt! En arkitekt går inte i pension, yrket lever med dig så länge du lever. Är jag frisk då jag är 92 år kan ni räkna med att jag jobbar kvar i yrket. Tänk på Oscar Niemeyer som blev 95 och dog nästan med pennan i sin hand!

FAKTA Mohammad Al Zoghbi

Gör: Arkitekt på Tengbom, sitter högst uppe i John O Nilssons palats vid Stora Torget.

Född: I Libanon.

Bor: I hyresrätt i centrala Linköping.

Ålder: 56 år.

Familj: Två barn som flugit ur boet, Maja 25 år och Hasan 24 år.

Intressen: Fiske och simning. Jag brukar dyka och fiska med harpun i Libanon, men det är inte tillåtet här.

Favoriträtt: Lax. Gravad eller i ugn.

Oväntad talang: Skjuta mitt i prick med pilbåge. När jag var på bågskytte i Rimforsa fick jag mitt i prick tre försök i rad.

Drivkraft: Hälsan. Jag bantade just lite grann och gick ner från 113 till 100 kg. Jag ska fortsätta neråt genom att motionera och simma, bara jag skaffar det där årskortet.

Motto: ”Inshallah”, alltså ”Om Gud vill”.

Förebild: Min pappa, som dog för 6 år sedan. Han var aldrig sjuk men han jobbade hela sitt liv. Vi var kompisar sista tiden, det blir så när båda är vuxna.

Favoritplats i Linköping: Min arbetsplats här uppe i tornet med utsikt över Stora torget. Här kläcks de bästa idéerna. Det är viktigt att njuta av en utsikt som får en att njuta av livet.