Hugget i sten?

Höstlov, jullov och nu sportlov, under skolgången är man minst sagt ledig ofta, omkring 80 dagar varje år om jag inte är helt ute och cyklar. Som vuxen då? Ja, vi har iallafall rätt till 25 dagars betald semester, något som ger upphov till en ekvation som inte går ihop.

Själv är jag en ung vuxen, utan barn och en massa tid över för mina egna intressen, trots det uppstår perioder då stressen tar överhand och viljan att stanna kvar under det varma täcket är stark, så stark. Då brukar jag tänka på alla föräldrar, som i ett allt mer pressat samhälle, får lösa nya pussel varje dag för att få tiden att räcka till. Samtidigt som karriären och ekonomin pockar på uppmärksamheten ska det perfekta livet planeras. På sportlovet rullar bilen mot Sälen, på sommarlovet tas flyget till mer varmare breddgrader och på jullovet ska släkten samlas under optimala och traditionsenliga former.

Med en portfölj nära till hands, fylld med 25 betalda semesterdagar varje år, är det svårt att leva upp till elevernas kassa som är mer än tre gånger större. Jag uppskattade själv all denna fritid som liten, men kanske var det för att jag hade möjlighet att vara hemma. Hade jag varit tvungen att spendera mina lov på det närmaste fritidset kanske min uppfattning hade varit annorlunda.

Lov i all ära, men det är väl inte hugget i sten? Är alla veckor nödvändiga? Går det att ändra eller modernisera? Och behöver man resa bort så fort det vankas ledighet? Det undrar jag.