• Livet som pastor får nya vindar i och med flytten till Cupolen. Foto: Julia Kimell
  • Fastighet, design och predikande. Tre stora intressen som Marcus Sönnerbrandt får utlopp för i de nya lokalerna i Cupolen. Foto: Julia Kimell
  • Det är bara någon vecka sedan det stod klart att Pingstkyrkan flyttar in i det konkurssatta Cupolen. Pastor Marcus Sönnerbrandt längtar till flytten som blir i höst. Foto: Julia Kimell
  • Det är bara någon vecka sedan det stod klart att Pingstkyrkan flyttar in i det konkurssatta Cupolen. Pastor Marcus Sönnerbrandt längtar till flytten som blir i höst. Foto: Julia Kimell

Hyvlar ner trösklarna till kyrkan

När jag träffar Marcus är det bara några dagar sedan det står klart: Pingstkyrkan flyttar in i Cupolen, som varit i konkurs sedan i juni. – Att plötsligt bygga nytt är en ny paradigm i Pingstkyrkans historia. Nu vill vi vara kyrka på offentlig mark. Cupolen ska fortsätta att få vara en offentlig plats, säger han.

Men övergången var inte alldeles enkel. I en tid när församlingen hade något av en inre kris med många frågetecken var fastigheter det sista som kändes värt att satsa tankekraft på.

-Det var en del saker vi behövde be mycket för och jag tänkte att ”vi kan inte behöva tänka på fastigheter nu...”.

Men frågan togs upp i styrelse och ledningsgrupp och det visade sig att de flesta var positiva.

– För oss som församling är det nästan omöjligt att köpa ett konkursbo med tanke på våra beslutsprocesser. Men mitt i tvivlen var det några i församlingen som klev fram och trodde stenhårt på idén. Det är häftigt hur folk kan brinna så för församlingen.

Nu är affären klar och det är många som väntar och längtar till flytten från lokalen på Kungsgatan.

– Det här är verkligen ett mirakel. Det är så många bitar i processen som inte går att förklara. I september drömde en gammal pastor i kyrkan att vi skulle få en ny byggnad och Gud har talat till människor på andra sätt.

Fyrtioårscykler

I år 2014 firar församlingen 40 år i nuvarande lokalen som de flyttade in i 1974, innan det var de i gamla kyrkan sedan 1934 och församlingen bildades 1924. I höst blir det alltså stort 90, 80 och 40-årsfirande i samma veva som de antagligen håller sista gudstjänsten där.

– Det har bara blivit så, att vi byter lokal vart fyrtionde år. Det är både nyttigt och omtumlande att ibland ompröva allt vi håller på med och fundera vad vårt uppdrag som kyrka är.

Ny i stan

Marcus och hans familj flyttade till Linköping från Järfälla för 1,5 år sedan.

– Det var församlingen här som tog kontakt med mig. Kanske för att det bor något av en entreprenör i mig. Jag försöker stå för ett tydligt ledarskap.

Pingstkyrkan har ungefär tjugo anställda, så en stor del av pastorstjänsten har med personalfrågor att göra. Han leder det ideella engagemanget som involverar omkring 1 000 personer; att leda, stötta och finna nya vägar. Och att helt enkelt hjälpa församlingen att vara kyrka.

– En uppgift som kyrka är att hjälpa de som har det svårt, och ge andra möjligheter att upptäcka de skatter som de bär på; att se potentialen i andra människor. Alla har något att bidra med.

De har 1 650 medlemmar och nio pastorer. Marcus predikar ungefär varannan söndag.

– Den kristna trons grunder går ut på att det aldrig är kört; det finns alltid hopp. Min uppgift är att hjälpa andra att se sig själva med Guds ögon, där människan är älskad för den man är. Sedan behöver vi öppna oss för den kärleken.

– Varje gudstjänst ser jag nya ansikten, och det trivs jag jättemycket med! I söndags var vi runt 600 personer i kyrkan.

Hur predikar man så att alla kan få ut något av undervisningen?

– Om jag skulle predika för att ”sälja in” skulle det bli jobbigt i längden, däremot försöker jag formulera budskapet så att alla kan hänga med. Det är fantastiskt att få komma samman och tillbe den Gud vi tror på. Han ger sig till känna.

Tänkte bli arkitekt

Marcus är uppvuxen inom frikyrkan, men att han skulle bli pastor var inte självklart. Han kände redan tidigt ett kall men jämförde sig med pastorer som var rätt ”säljande”, och eftersom Marcus inte kunde se sig i den rollen trodde han att han aldrig kunde bli pastor.

– Jag hade svårt att placera mig i ett pastorsfack, men med tiden har jag accepterat den jag är.

Han läste teologi i många år utan att ha sikte på pastorsämbetet. Fastigheter har alltid varit ett stort intresse, men efter att ha jobbat med ungdomar i kyrkan började bitarna falla på plats och Marcus vågade känna sitt kall.

– Jag insåg att jag själv bar på mer än vad jag såg och ville hjälpa andra att ta vara på de gåvor man har. Alla kan göra skillnad för andra. Om alla gör skillnad kan vi göra Linköping lite bättre.

Gud verkar inte bara på distans; han erbjuder en verklig relation. En hjälp till ork när de egna krafterna sinar och som reser upp en när man misslyckas.

– Att höra Guds röst är svårt att förklara i en sekulär tid. Jag har en jättehäftig relation till Gud som även utmanar och provocerar och tillför en spännande dimension i livet. I vårt sekulariserade samhälle är det många som tycker att kristendomen är långt borta från deras verklighet. Alla har vi våra tvivel men Gud har ett ärende till alla. Om man söker honom finns han där.

Föll som en fura

Marcus och hans fru träffades när han läste teologi första året i Örebro.

– Det var jag som först föll för henne, sen tog det ett tag innan hon nappade, ler han.

Paret har tre barn som hjälper honom att varva ner. Favoriten är att bygga lego med yngsta sonen som är fem år.

– Sedan tycker jag det är jätteroligt att åka skidor utför. Jag kommer ju från Jämtland. Men här är det lite väl långt till fjällen, annars är det perfekt. Jag gillar Linköping!

Marcus brinner för att andra människors liv ska få blomstra.

– Jag fortsätter som pastor så länge jag känner kallelsen, avslutar han.

 

FAKTA Marcus Sörenbrandt

Gör: Pastor i Pingstkyrkan.

Född: I Jämtland.

Bor: I Johannelund, Linköping.

Ålder: 41 år.

Familj: Fru och tre barn: 5, 13 och 15 år.

Intressen: Skidåkning och design. Har själv byggt några möbler, men mest blir det legobyggande med yngsta sonen.

Läser helst: Bibeln. Brukar ha två parallella läsningar igång: en för egen del och en för pastorsrollen. Kan läsa en bok om och om igen och stanna upp vid något som berör och plocka in det i livet. En källa till livskraft som svalkar i ökenhettan.

Drivkraft: Visionera den kristna bilden; bygga ett bättre samhälle och ge andra människor livskraft.

Favoritplats i Linköping: Cupolen och att promenera längs Stångån.