• Jenny med en av sina trasdockor.
  • Två av Jennys och Petters barn Levi, och Lucas.
  • Jenny Axene och Lisbeth Forsberg på väg till eftermiddagsaktiviteterna.
  • Bamsekram för en ledare som ska lämna sällskapet.

Jenny synliggör barnen

Citatet: ”I världen är du bara någon, men för någon är du hela världen. Den här dockan har någon i Sverige köpt till just dig för att berätta att just du är värdefull och inte bortglömd. Den som köpt din docka har också en docka och ni är de enda som har samma nummer på brickan. Den personen är din osynliga vän”. Fakta: Jenny Axene/Invisible Friend Jenny Axene är född och uppväxt i Motala för trettiotalet år sedan. Hon bor och arbetar i Märsta med sin familj som består av maken Petter samt barnen Lovisa, Levi, och Lucas. Jenny driver verksamheten som kan ses via hemsidan: Invisiblefriend.se.

För sjunde året i rad arbetar Jenny Axene som ledare på barn och ungdomslägret på Bjärka-Säby slott strax utanför Linköping. Det är Pingstkyrkan i Linköping som varje år arrangerar ett internationellt läger med olika aktiviteter för ensamstående föräldrar och barnfamiljer som vill delta i integrationsarbete och samtidigt ha en gemensam upplevelse i den östgötska naturen.

Lägret är finansierat bland annat av en linköpingsstiftelse men allt arbete är ideellt och alla ledare jobbar på Bjärka-Säby slottsläger på sin semester.

Över alla gränser

Fröken Jenny kallas hon av barnen på lägret när hon håller i olika barngrupper. Eftersom barnen kommer från olika stadsdelar, Skäggetorp och Ryd bland annat, är arbetet med att svetsa samman smågrupper väldigt viktigt. Ledarna på lägret har kort tid på sig att få en bra kontakt med ungarna. Man lyckas tydligen riktigt bra vilket märks när man ser alla barnen leka med varandra redan första dagen.

– Vårt tema i år handlar om att upptäcka och se varandra. Om inte ett barn blir sett av andra eller blir älskat av andra så mår det barnet ju inte så bra av, eller hur? Vi har ju också några tuffingar på lägret som vi uppmärksammar och det är ju jättekul när man får en bamsekram av dem, säger Fröken Jenny vidare.

– Mitt arbete handlar mycket om att synliggöra varje enskilt barn i gruppen och säga till dem att de behövs och är betydelsefulla.

Osynliga interner

Barnen och ungdomarna får prova på aktiviteter som fotboll, kanotpaddling, frisbeekastning, målning i akvarell och akryl samt pärlarbeten. Men framför allt får man komma ut i den svenska naturen och umgås med vuxna ledare och andra familjer. Eldsjälen och en av arrangörerna av Bjärka-lägret är Lisbeth Forsberg och hon är ivrig med att man ska prata med Jenny om den verksamhet, Invisible Friend, som hon bedriver när hon inte är på läger.

Idén bakom Invisible Friend sprang ur när Jenny och hennes familj bodde i Thailand 2008. Strax innan hade Jenny råkat ut för en bilolycka som påverkade henne och fick henne att omvärdera sitt liv. Hon blev sjukskriven och senare arbetslös på grund av skadan.

–Min man arbetade och jag hade inte lika mycket att göra på dagarna. Då upptäckte jag att varje torsdag gick några kvinnor på orten förbi oss. Jag frågade dem vart de var på väg. De berättade då att de besökte kvinnor som satt i det lokala fängelset och de ville att jag skulle följa med, berättar Jenny och fortsätter:

–Jag tänkte att det skulle vara några tuffa brottslingar som vi skulle möta så jag ställde in mig på det. Men jag fick en chock när jag kom dit första gången. I fängelset satt istället många späda kvinnor med barn och de flesta internerna satt där på grund av småbrott.

Verksamheten växer

Enligt bedömningar bor över en miljon barn i fängelse med sina mammor runt om i världen. Barnens rättigheter behandlas på olika sätt i olika länder och det är ett stort politiskt problem som uppmärksammats av FN.

–En man jag träffade beskrev barnen som ”the invisible interns” och det grep tag i mig - första dagen satt jag bara och grät. När jag kom hem till Sverige igen tänkte jag att jag vill hjälpa till på något sätt. Därför tog jag fram åtta olika trasdockor som alla har något i sig som anknyter till barns rättigheter enligt FN:s barnkonvention. Det kan handla om barns rätt till vård och mediciner bland annat.

–När man köper en trasdocka betalar man för två och behåller en själv. Den andra dockan skickas till ett barn i fängelse och båda dockorna har en bricka fäst på armen med ett ID-nummer, så att man vet vilket land som dockan går till. När den andra dockan levererats till ett barn får man hem en bild på fängelset eller barnhemmet där barnet bor. Då vet barnet att det har en osynlig vän, säger Jenny Axene.