• Peder Didrikson, Pelle Johansson och Ola Hulth kan konstatera att biodlarföreningens kupor klarat sig bra, trots den långa vintern. Foto: Anders Lindkvist

Kall vinter kan slå hårt mot bisamhällen

Häromdagen kom oroväckande nyheter om att så många som vart femte bi skulle ha dukat under för den stränga vintern. Detta var vad som rapporterades på radion. Kunde det vara sant och vad innebar det i så fall för Östergötland?

Länsstyrelsen tjänsteman för frågor, bland annat rörande bihållning, sade sig inte ha hört något oroväckande, men påpekade också att det på intet vis är ovanligt att bisamhällen går under och inte överlever till nästa säsong. Någon oro för pollineringen hyste han heller inte. Exempelvis stora äppelodlingar försäkrar sig alltid genom att ha ett tillräckligt stort antal bisamhällen i närheten.

Ett intresse som överlevt

Biodlarföreningen i Linköping hade kursstart samma dag som nyheten om bidöden spreds. Inte heller här kunde man konstatera någon större dödlighet.

– Vi har sammanlagt 14 bikupor här och har bara kunnat konstatera ett bortfall, säger Pelle Johansson, som är ordförande.

Ola Hulth lyfter locket på en bikupa, han sticker ner handen under den isolerande filten och kan konstatera att värmen är tillfredsställande.

– Det är när temperaturen stiger till upp till omkring 7 grader som de första bina börjar röra på sig. Det kan vara under den första dagsmejan och det är arbetsbina som då ger sig ut för att samla pollen. När temperaturen faller framåt kvällen ger de sig tillbaka in i kupan och stannar där till dess att det blir tillräckligt varmt igen.

Många startar själva

Idag syns inga bin till runt kuporna. Solen börjar gå ner och det känns genast kyligt. Ett femtontal kursdeltagare har anmält sig och börjar samlas i det lilla pepparkaksliknande huset i Lasarettsbacken. Vid sex kurstillfällen får man här lära sig om konsten att hålla bin.

– Vi hjälper till med råd och dåd och kontakter, för att de som vill ska kunna komma igång, säger Peder Didrikson.

Omkring 10 timmar per år och kupa är vad som krävs av arbetsinsats och det är tillgången på pollen och nektar som styr säsongens längd. Bina rör sig i en radie om tre kilometer från kupan och ett ljungfält, med sin sena blomning, kan därför förlänga säsongen.

För såväl amatör som professionell

Det är pollen som ger proteinerna medan nektarn står för kolhydraterna i det som tillsammans med vatten arbetas ihop till honung, det vill säga det som bina livnär sig på. Det är överskottet som biodlaren tar hand om. För att bina ska klara en lång vinter är det därför viktigt att biodlaren förser dem med sockervatten.

– Varje kupa ger ungefär 700 gram honung, men det växlar givetvis. Står kupan i ett skogsbryn blir det mindre och invid ett rapsfält betydligt mycket mer. En amatör har kanske ett tiotal kupor, medan en professionell biodlare kan ha uppemot 200 stycken, berättar Pelle Johansson.

Anrik förening

Biodlarföreningen är en anrik förening. Den bildades redan 1882 och dess plats har sedan varit densamma. När kommunen sedan tog över marken, som idag är Trädgårdsföreningen, beslutades att biodlarna fock behålla sin plats och att det också skulle utbetalas ett bidrag om 200 kr, efter det att biodlarna årligen anhållit därom. Så har också skett sedan beslutet fattades 1891 och summan är fortfarande densamma.

Anders Lindkvist