• Efter flera års sökande kan Åtvids församling äntligen pusta ut efter att ha gjort klart med den nya kyrkoherden Kirsten Alm. Foto: Dennis Petersson
  • "Domkyrkan betyder mycket för mig", säger Kirsten Alm. Foto: Dennis Petersson

Kirsten Alm är ny kyrkoherde

"Det här känns väldigt stort för mig"

Sökandet är nu över. Efter flera år utan en officiell arbetsledare har Åtvids församling äntligen gjort klart med en ny kyrkoherde, nämligen Finspångsprästen Kirsten Alm. Den 1 juni tillträder hon tjänsten, en tjänst hon ser långsiktigt på. – Som kyrkoherde måste man satsa minst tio år, förklarar hon.

På väg från Norrköping till Kärna gör hon ett efterlängtat stopp i Linköping. Hon tar en sväng i Domkyrkan innan hon möter upp vår tidning på parkbänken strax utanför entrén.

– Den här platsen betyder mycket för mig, säger 42-åriga Kirsten Alm och blickar upp mot det höga kyrktornet.

Anställningsstopp

För mer än elva år sedan, i januari 2006, prästvigdes hon här, av biskopen Martin Lind, och sedan dess har hon blivit kvar i stiftet. Efter uppväxten i Tyskland, på en bondgård utanför västkuststaden Husum, bestämde hon sig för att bli präst. Hon utbildade sig och examinerades, men möttes av ett anställningsstopp, det rådde arbetslöshet inom yrket. Därför valde hon att leta sig utomlands, och valet föll på Sverige.

– Jag hade aldrig varit i Sverige tidigare men jag visste att jag ville jobba i en luthersk kyrka, och Svenska Kyrkan verkade väldigt lovande. Jag gjorde ett besök och trivdes direkt, så då fick jag chans att göra min praktik i Norrköping, berättar hon.

Fel tidpunkt

Karriären fortsatte som präst i Sankt Johannes församling innan hon blev arbetsledare för diakoniverksamheten i Finspångs församling, under tiden hann hon även träffa och bilda familj med sin livs kärlek. När Åtvids församling först utannonserade tjänsten som kyrkoherde blev hon intresserad, men med små barn och en helt ny tjänst gjorde hon inget åt saken, förrän nyligen.

– Först var det fel tidpunkt i livet, jag kunde inte flytta på mig, men sedan undrade jag hela tiden varför de aldrig fick napp, det är ju en så fin församling. Det var flera som uppmanade mig att söka, och sedan har det vuxit fram i mig att det är det här jag vill, och därför kunde jag till sist söka, säger Kirsten och fortsätter:

– Som kyrkoherde måste man satsa minst tio år, det behöver man och det förtjänar församling. När man väl bestämmer sig måste man satsa helhjärtat, och det här känns väldigt stort för mig.

Gudstjänsten

Med ett brinnande engagemang för gudstjänsten ser hon en utmaning i att öka närvaron på landsbygden, men också att förtydliga bilden av Svenska Kyrkan och vad den står för.

– Det finns en stor längtan efter frid och gemenskap i oss människor, inte minst i den här världen som just nu är präglad av mycket osäkerhet. Europa faller isär, och ångesten hos oss blir allt större, och där har vi en uppgift att skapa trygghet och fånga upp känslorna, inte minst i bönen, säger Kirsten och avslutar:

– Än så länge känns det väldigt pirrigt och omvälvande att bli kyrkoherde i Åtvidaberg, men jag är otroligt nyfiken och taggad.