• Sussi Yildiz Dag har byggt ett varumärke kring epitetet Skomakardottern. I dag är hon även skomakarfru. Foto: Fanny Miles
  • I dag arbetar hon som kommunikatör samt driver en egen firma. Hon har även en bakgrund inom bankvärlden. Foto: Fanny Miles

Kommunikation i många forum

Med ens förstår man att Sussi Yildiz Dag är människointresserad. Hon ställer frågorna, lyssnar nyfiket, nickar och ler. Hon tar sitt kaffe, slänger iväg en vink åt bästa kompisen tillika caféägaren till fiket där vi träffas för ett samtal, och vi slår oss ner vid ett bord. – Jag är människointresserad och berättelseorienterad, dock inte så politiskt engagerad, säger hon ganska direkt när vi börjar prata om hennes tidigare roll som kommunikatör på Svenskt Näringsliv inför valet 2014.

I dag är det Stadsmissionen som får hennes uppmärksamhet. Till 75 procent vill säga. Övrig tid lägger hon främst på livet som trebarnsmamma men också en del på det egna företaget Dag kommunikation samt på bloggen Skomakardottern – ett namn hon bär med stolthet.

– I dag är jag skomakarfru också, säger Sussi med en tydlig och kavat nick. Hur det kom sig tar vi sen.

Känslan av tillhörighet

Sussi är född i Kristianstad och uppvuxen i Linköping – en plats hon bär nära hjärtat. Barnafötterna lekte i Skäggetorp innan familjen flyttade till Tallboda.

– Jag är syrian och min släkt kommer från byn Kerburan i sydöstra Turkiet. Att tillhöra ett folk som genom historien varit i minoritet formar en viss typ av kultur där bevarandet blir så extremt viktigt. Vi har aldrig haft en nation som försvarar och skyddar gruppens särart, vi är programmerade att själva ta ansvar för att språk, kultur och traditioner institutionaliseras och bärs vidare. För mig har just det bevarandet varit en tung börda. Jag kämpar mellan att vara svensk medelklass, som är en del av mig, samtidigt som jag känner ett ansvar att föra en syriansk tillhörighet vidare, berättar hon intensivt.

Turkiska och kurdiska hemma

Sussi förklarar att hennes föräldrar och släkt var noga med att ge det språkliga arvet till den yngre generationen.

– Vi pratade både turkiska och kurdiska hemma. Jag, mina syskon och kusiner skulle helst inte prata svenska i hemmet men så fort vi gick ut, eller när inga vuxna öron hörde, så växlade vi ofta om till svenska. Det var ett sätt för mina föräldrar att föra ett arv vidare, för dem var det viktigt. För mig är det inte på samma sätt. Jag känner inget behov av att lära mina barn prata turkiska, säger hon och berättar att hon ibland har fått kritik över valet hon gjort.

– Det är livets största kamp. Att försöka vara både och, säger hon och tar en sipp kaffe.

Studier i Stockholm

Öppenheten som Sussi förmedlar känns självklar. Samtalet är varken krystat eller framtvingat utan helt naturligt. Hennes karriär har tagit vissa svängar. Efter studenten flyttade hon till Stockholm för att studera. Målet var att bli socionom.

– Jag stod ut ett år innan jag kände att jag var tvungen att byta riktning. Jag hade aldrig klarat av socionomyrket när jag var så ung och oerfaren, säger hon ärligt.

Ekonomi och bankvärlden

I stället började Sussi på ett språk- och kulturinriktat ekonomiprogram på Södertörns högskola. Parallellt med studierna jobbade hon extra på Handelsbanken i Hallunda, Botkyrka kommun. Där fann hon sitt ämne till kandidat- och magisteruppsats.

– Det var intressant att se hur bankerna bemöter människor i ett mångkulturellt område. Vad händer när många kulturer och språk möts? Jag var intresserad av personalens upplevelser och hur banken, som i det här fallet kan betraktas som en offentlig institution, kan organisera sig för att möta människors behov, förklarar Sussi.

Uppsatsen blev högt uppskattad och gav Sussi ett driv att forska vidare.

Bankforskning på KTH

Nästa anhalt blev därför Kungliga tekniska högskolan, KTH, där hon började med bankforskning.

– I Stockholm träffade jag min man Ender och vi fick två barn men jag längtade hela tiden hem. Jag saknade min familj och det behändiga format som en stad som Linköping har, menar Sussi.

Flyttade hem

I april 2010 flyttade familjen till Linköping. Ender, som var civilingenjör, fick jobb men Sussi sökte en ny plats i yrkeslivet. Redan i Stockholm hade tankar på en annan yrkesväg börjat ta form.

– Jag slutade forska när jag insåg att jag hamnat i ekonomfacket. Då tvivlade jag på om det verkligen var där jag ville vara. Men om jag inte skulle bli doktor, vad skulle jag då bli? Mitt mål var att profilera mig och eftersom jag gillade att arbeta med text och formgivning sökte jag till utbildningen grafisk media och kommunikation på yrkeshögskolan, säger Sussi.

Flytten till Linköping medförde även en praktikplats på en reklambyrå. Strax efter startade Sussi sin egen firma och kunde via den ta frilansjobb. Samtidigt blev Sussi gravid med barn nummer tre.

Förlorade sin pappa

Livet gick sin gilla gång. Men som livet gör, ger det dig ibland käftsmällar.

– Min pappa ägde skomakeriet i Filbytergallerian. Strax efter att han flyttat verksamheten till St. Larsgatan, för att få mer plats, gick han hastigt bort i en hjärtattack. Jag och mina bröder visste inte vad vi skulle göra med firman, samtidigt var jag höggravid, berättar Sussi.

Maken Ender väckte idén om att han själv skulle ställa sig bakom disken kommande måndag.

– Han visste ingenting om skomakaryrket men han tog sig an firman och har på några år byggt upp ett häftigt och bra koncept och dessutom blivit riktigt bra på yrket. Jag är oerhört imponerad av honom. Han är inte skyldig mig eller min familj någonting men han valde att låta firman leva vidare och för det är jag tacksam, säger Sussi med sån värme att det kan få den hårdaste av själar att mjukna.

– Jag tror att Ender alltid har varit en kreativ själ men att han inte har fått utlopp för det. Det låter kanske hemskt men jag tror att pappas död var det som öppnade upp en ny värld för Ender. Han var menad att bli skomakare.

Bloggar och jobbar

I dag driver Sussi driver bloggen och instagramkontot med samma namn - Skomakardottern, samt den egna firman Dag kommunikation. I bloggen får man ta del av Sussis tankar, vardag och liv. Många av tankarna föds i relation till livet som mamma, menar Sussi. Samtidigt lägger hon en stor del av sitt yrkesliv hos Stadsmissionen.

– Nu är jag där det började på något sätt. Jag skulle ju bli socionom och i dag arbetar jag med utsatta människor i samhället. Jag vill möjliggöra för fler att ta del av andras erfarenheter men också inspirera människor till att förflytta sig själva och sina fördomar med hjälp av berättelser. Den typen av kommunikation vill jag arbeta med.

- Jag, mina syskon och kusiner skulle helst inte prata svenska i hemmet men så fort vi gick ut, eller när inga vuxna öron hörde, så växlade vi ofta om till svenska.

Fakta Sussi Yildiz Dag

Ålder: 37 år

Familj: Mannen Ender och tre barn

Uppvuxen: Skäggetorp

Bor: Tallboda

Gör: Skribent och kommunikatör. Driver den egna firman Dag kommunikation samt bloggen och instagramkontot Skomakardottern

Fritid: "Gillar att läsa, skulle vilja vara positivt beroende av träning. Jag är mycket med mina barn. Jag trivs med att se världen genom deras ögon"

Otippat: Har sjungit i Gospelkör