Krönika 2014-02-26

Kulturens uppgång och fall

Efter ett rekord-OS med hela femton svenska medaljer blev det ett snöpligt slut i söndags med storförlust i hockeyn och dopningsskandaler på det.

Alla är förstås inte intresserade av idrott även om många räknar in idrott i kulturbegreppet. I kultur går det dock inte att dopa sig, inte heller pengamässigt trots att det behövs. Glädjande nog delar kultur- och fritidsnämnden ut 720 000 till föreningar av både sportiga och finkulturella slag. Inte bara tävlingsfritiden ska premieras, utan alla ska kunna ta del av stödet.

Kulturen lever ofta på existensminimum eftersom gemene kulturkonsument inte är beredd att betala vad den verkligen kostar. Nerladdningen fortgår trots att det är straffbart och att streaming erbjuder förmånliga alternativ lagligt.

Medel till den offentligt ägda kulturen behövs – både i form av bidrag och omfördelning av skattemedel. Svensk sponsring i dag uppgår till ynka en procent av hela kulturbudgeten. Den kommersiella kulturen klarar sig hyfsat bra, men den professionella scenkulturen behöver subventioneras eftersom utövarna sällan har något ordentligt stöd i ryggen.

Landstinget i Östergötland och Linköpings och Norrköpings kommuner ska nästa år bilda ett regionalt scenkonstbolag ägt av landsting och kommuner. Tanken är att förbättra styrningen och samordningen - både landsting och kommun tror att det gemensamma bolaget ger flera vinster.

Men alla är inte lika positiva. Företrädare för Norrköpings symfoniorkester, Östgötateatern och Östgötamusiken välkomnar tanken om ett långsiktigt stärkande av den regionala scenkonsten men noterar att inget sägs om exempelvis ekonomin. De senaste åren har anslagen urholkats kraftigt, och hur bildandet av ett scenkonstbolag ska lösa pengabristen sägs inget om.