• Lina har i och med diagnosen fått förståelse för vem hon är.Foto: Carolina Fransson
  • Lina har skrivit en bok om hur det är att leva med autism. Foto: Bonniers Förlag
  • Lina läser mycket böcker själv och har tankar på en ytterligare bok. Kanske en roman.Foto: Carolina Fransson
  • Lina promenerar mycket och hämtar energi i naturen.Foto: Carolina Fransson

Lina har hittat sina styrkor och begränsningar

I 32 år levde Lina Liman med en känsla av att inte passa in, men utan att veta varför. Det var när hon lyssnade på ett radioprogram om autism som hon började förstå. När hon kort därefter fick sin diagnos blev livet mycket enklare. Nyligen släppte Lina boken "Konsten att fejka arabiska" för att hjälpa andra i samma situation.

Vi träffas på Linköpings stadsbibliotek. Lina Liman har precis kommit hem efter att ha varit och hälsat på en vän i Göteborg. Hon har valt platsen för mötet och det passar bra då biblioteket på många sätt symboliserar hennes intressen. Hon läser mycket böcker och älskar att skriva. Tre år gammal flyttade hon med sina föräldrar från Stockholm till Sturefors. Efter gymnasiet kontaktade Lina personalredaktören för Östgöta Correspondenten och blev ungdomspraktikant där. Sedan följde flera vikariat och hon bestämde sig till sist för att flytta till Göteborg för att studera till journalist. Efter avslutade studier vikarierade hon en tid på en tidning i Stockholm och erbjöds senare fast anställning på Extra Östergötland. Numera arbetar hon deltid som redigerare och driver ett eget företag där hon översätter tv-program från engelska till svenska. Hon har hittat det hon vill göra och, sedan hon för fem år sedan fick sin diagnos, har hon också insett sina styrkor och begränsningar, vilket gör att hon känner att hon är nöjd och bra precis som hon är.

Men uppväxten var på många sätt tuff, menar hon. I boken, som släpptes i maj, beskriver hon med hjälp av journalanteckningar, dagboksanteckningar och minnen, sin barndom, tonårstid och tiden fram till i dag. Hon blev aldrig mobbad, men har ofta känt sig utanför och att hon inte riktigt passat in. Hon beskriver hur personalen på förskolan lade märke till hur hon gick undan och ofta ville vara för sig själv. Hur en lärare i skolan också lade märke till det och tog upp det i klassen, vilket fick henne att känna sig ännu mer utanför. Hur hon i lågstadiet fick höra att hon pratade för lite och för tyst och därför fick öva på att läsa en dikt högt i en trappa så att en lärare som stod längre ner i trappan kunde höra varje stavelse. Hon har genom åren fått öva på det som ansågs som svagheter och självmant försökt dölja dem. Det har fått henne att känna sig otillräcklig och gjort att hon mått dåligt. Hon har haft anorexi och varit inlagd på psykiatriska kliniken i flera år utan att någon vetat vad grunden till allting varit.

– Det blev destruktivt att inte förstå vad det berodde på. Jag trodde att det var mitt eget fel att saker inte fungerade, säger hon.

Det var av ren tillfällighet som hon fick reda på att hon har autism. Det började med att en vän till hennes föräldrar hörde av sig till Lina. Vännen arbetade som barnpsykolog och hade hört ett radioprogram från Vetandets värld i P1 som hon tyckte att Lina skulle lyssna på. Lina satte sig vid datorn och började lyssna på programmet som handlade om hur högfungerande autism hos flickor ofta missas eller feltolkas av sjukvården eftersom diagnoskriterierna och den allmänna schablonbilden baseras på pojkars symptom. Hon började nysta i sin egen vårdhistoria och det visade sig att flera av hennes vårdkontakter hade misstänkt att hon hade autism, men utgått från att det redan gjorts en sådan utredning. Hon fick gå före i kön till neuropsykiatriska utredningsenheten, och den 16 april 2012, efter tester, praktiska uppgifter, ingående samtal och analyser fick hon diagnosen autism. Det var då idén till det som senare skulle bli en bok kom. Det började med en hemsida.

- När jag fick min diagnos skapade jag en lösenordsskyddad hemsida för att förklara läget för mina nära. Hemsidan hette "Konsten att fejka arabiska". Jag skapade olika flikar och punktade till exempel upp vad diagnosen innebar för mig, vad det innebär att få en diagnos och hur man kan underlätta för mig. Flera kommenterade och ville att jag skulle skriva en bok om det här, säger hon.

I boken skriver hon medvetet mycket öppet och personligt.

- Att skriva boken har varit väldigt mycket upp och ner. Det har varit skönt att få det ur mig, men periodvis jobbigt när man ska gå tillbaka och gå in i det som har hänt. Men på det stora hela har det varit terapeutiskt, säger hon.

Hon har fått mycket respons på boken. Både från privatpersoner, men även från yrkespersoner som arbetar inom sjukvården och skolan.

- Det har varit mer än vad jag trodde och från olika håll. Flera har hört av sig och sagt att de känner igen sig. Några lärare på en skola i Stockholm har haft boken som sommarläsning och de vill att jag kommer dit och föreläser i höst. Jag blev jätteglad och det känns väldigt hoppfullt, säger hon.

Med boken och fler föreläsningar vill hon sprida kunskap om autism och på så sätt hjälpa andra som fått eller ännu inte fått någon diagnos.

- Det finns väldigt lite kunskap och medvetenhet om flickor och autism även om det är bättre nu än innan jag fick min diagnos. Jag tror att det främst handlar om att sprida kunskap. Sen kan man också, som jag, vara väldigt bra på att fejka och dölja saker för att smälta in och då blir det ännu svårare att upptäcka det.

Lina berättar att när hon fick sin diagnos började hon äntligen förstå varför hon känt att hon inte riktigt passat in. Hon lärde känna sig själv och insåg sina styrkor och begränsningar.

- Det blev en så stor skillnad. Jag hade hela tiden tränat på och exponerat mig för det som var svårt och det hade gjort mig helt utmattad. I dag väljer jag bort saker. Det kan vara sociala tillställningar som jag egentligen vill gå på, men som gör att jag blir för trött, säger hon.

 

Lina Liman

Ålder: 37 år

Bor: Linköping

Familj: Mor, far, lillebror på 34 år

Intressen: Sjunga i kör, handarbete, böcker

Favoritmusik: Klassiskt, pop och rock

Favoritplats i Linköping: Tinnerö naturreservat

Förebilder: Forskaren Svenny Kopp och författaren och psykologen Jenny Jägerfeld