• Nina Kalle på Stångåstaden jobbar vägg i vägg med den stora byggnaden och var med även på invigningen för fem år sedan. Foto: Julia Kimell
  • En inte alls darrig Jimmy Klinteskog hissar sig ut från taket på Tornet. Foto: Julia Kimell
  • Ser ni den vita pricken på mitten? Det är Johanna Hoxell som repellerar sig nerför Tornet. Foto: Julia Kimell
  • Johanna Hoxell, Jimmy Klinteskog och Max Myhr från Linköpings klätterklubb gav besökarna något att titta på. Foto: Julia Kimell
  • Anne och Kent passade på att åka upp till artonde våningen där de tog en fika. ”Vi tycker att det är fint hur Tornet bryter av mot staden”, säger de. Foto: Julia Kimell
  • Allting ser annorlunda ut 64 meter upp i luften. Foto: Julia Kimell
  • Jimmy Klinteskog redo för nerfirning. Foto: Julia Kimell

Linköpings högsta kontorsutsikt

I helgen firades ett välkänt landmärke 5 år - Tornet som på ett tydligt sätt symboliserar hur Linköping är staden där idéer blir verklighet. När den började byggas 2007 tog den 64 meter höga byggnaden Linköping till nya höjder, endast domkyrkan är högre.

Området där Tornet står är ett gammalt slakthusområde med anor tillbaka till 1912. Byggherren Gunnar Sundbaum fick idén om att byggnaden skulle kunna representera det framväxande områdets kraft, och helst skulle man byggt ännu högre men flygtrafiken satte stopp.

Nina Kalle är bobutikschef på Stångåstadens butik Smarta hem, och hon minns invigningen för fem år sedan väl, och i butiken har hon varit i sju år.

– Vi har haft många besökare i dag, säkert 100 i timmen. Vår granne Sky city firar tillsammans med oss i dag. De har hög beläggning på hotellet, och även ett antal företagslägenheter, berättar hon och tillägger att varje våningsplan i högdelen är omkring 360 kvadratmeter stort.

Anrikt möter modernt

– Det här är ett hus som sticker ut. Det blir en blandning mellan det traditionella slakthusområde med sina tegelbyggnader och det nya moderna, säger hon.

Glashissarna som går ända upp till artonde våningen är dessutom Östergötlands snabbaste med sina 2,5 meter per sekund.

Jimmy Klinteskog, Max Myhr och Johanna Hoxell från Linköpings klätterklubb och företrädare för Naturguiden tog hand om klättervägg för alla hugade, mest barn. Dessutom repellerade trion ner sig från Tornets tak. En sträcka på mäktiga 64 meter.

Inget svindel

– Höjdmässigt är nog detta det högsta jag klättrat från, säger Max Myhr innan, och Jimmy Klinteskog tillägger att han en gång klättrat 130 meter rakt upp. Oftast är det bergväggar som gäller.

Vi tar hissen upp, och ser åskådarna mindre än myror nere på marken. Jag frågar om de inte är de minsta höjdrädda och hasar mig sakta mot kanten.

– Höjdrädd är ett relativt begrepp. Det handlar snarare om vanan att hantera höjdrädslan, säger de.

Sedan går det undan och innan man hinner blinka är de nere på fast mark igen.