Linköpings nya jazzdrottning

Ibland måste man ta risker, ibland måste man hoppa även om man inte ser botten. För Linköpingstjejen Ellen Andersson har det aldrig varit självklart, men tack vare kärleken till jazzen gav hon sig in i en bransch som är känd för sina tuffa villkor och konkurrensfyllda vardag, trots att hon länge var osäker. Nu har hon släppt ett hyllat debutalbum och fått en flygande start på en ung musikkarriär. Kanske kan hon krönas till Linköpings nya jazzdrottning?

Solen spred sitt ljus över de rödgula löven i Domkyrkoparken och hösten var precis så där idyllisk som på ett vackert vykort. Den kyliga temperaturen och den bitande vinden, som tyvärr hör till, utgjorde dock en risk, en risk som vi vanliga människor oftast inte tänker på, men som för jazzmusikern Ellen Andersson är minst sagt väsentlig. När vår tidning träffade henne för en längre intervju valde hon ett varmt och skönt café som mötesplats framför höstidyllen utanför, allt för att värna om sin värdefulla röst.

– Man är mer eller mindre känslig som sångare, och jag är ganska känslig, så det behövs ganska lite för att det ska märkas. Det är alltid lika bra att inte chansa, säger hon.

Tidigt jazzintresse

Med en far som var ingenjör och en mor som var sjuksköterska växte hon upp i ett hem fyllt av musik. Saxofoner, gitarrer och blockflöjtar fyllde bostaden i Slaka, söder om Linköping, med toner av alla dess slag, något som gjorde att musikintresset föddes tidigt.

– Musiken fanns liksom i familjen från början och min pappa har alltid lyssnat väldigt mycket på jazz, så länge jag kan komma ihåg egentligen, så jag tror det var där jag fattade tycke för den typen av sväng, som ju är lite annorlunda, säger Ellen Andersson och fortsätter:

– Det finns en speciell energi i jazzmusiken som någonstans alltid har tilltalat mig. Jag tycker om att improvisera, vilket man ofta gör inom den här genre, så det föll sig kanske lite mer naturligt att jag hakade på det spåret.

Det var först efter nio år på Folkungaskolan som hon på allvar började att fokusera på jazzmusiken. Hon sökte till Sommenbygdens folkhögskola i Tranås, blev antagen och utvecklade med åren sin egen stil, men hela tiden förföljdes hon av en stor osäkerhet.

– Någonstans har man ju känt en dragningskraft till att man inte vill sluta med jazzen, men det har samtidigt varit en stor tveksamhet då den här branschen är ganska nischad. Att vara jazzsångerska är rikt på så många sätt, men inte ekonomiskt, säger Slakatjejen och fortsätter:

– Vid några tillfällen har jag känt att "nu skiter jag i det här" och väljer en tydligare väg istället. Jag är sån som vill veta hur mycket pengar som kommer in varje månad, så det har varit ganska tufft, men jag har hela tiden valt att fortsätta, och det är jag glad för. Jag vill helt enkelt inte vara utan musiken.

Specialiserad

Efter studier i Tranås blickade hon hemåt och sökte sig till Lunnevads folkhögskola, för att efter två år fortsätta att utbilda sig i Skurup. Totalt blev det fem år på folkhögskolor och med mängder av övningstimmar bakom sig blev hon specialiserad på improvisation och scatsång, något som idag utmärker Ellen Andersson som artist. 

– Jag har aldrig tänkt att jag ska låta som någon annan artist eller eftersträva ett visst sound, men man sjunger ju det man gillar, och det som kommer ur en kommer ur en helt enkelt. Det man gör när man improviserar går att jämföras med en trumpet, det finns ofta ackord som man utgår ifrån, men inget är rätt eller fel, säger hon.

Det var under åren i Skurup som jazzsångerskan träffade Anton Forsberg, Hannes Jonsson och Sebastian Brydniak. Tillsammans bildade de en tillfällig grupp för att framträda på ett mingel i Stockholm, men därefter tillkom flera spelningar. Känslan fanns där direkt, soundet var lovande och allt klickade, vilket gjorde att de till slut bildade "Ellen Andersson Quartet", något som skulle visa sig vara ett framgångsrikt drag.

– Det var då, för lite mer än ett år sedan, som vi bestämde oss för att göra en skiva. Sedan dess har vi jobbat med att ta fram *standardlåtar med ett djup, men också en enkelhet, så att vi har kunnat göra om dem till det sound vi ville ha, säger sångerskan och fortsätter:

– Jag är absolut nöjd med skivan i helhet, men jag är ganska petig av mig så det finns alltid saker att göra bättre, men det är ju något man får lära sig också, att vara nöjd över det man har åstadkommit.

Stort genombrott

Den 16 september släppte kvartetten sitt debutalbum "I´ll be seeing you" och hyllningarna lät inte vänta på sig. Nu har Ellen Andersson och hennes mannar fått sitt stora genombrott, ett genombrott som bereder väg för framtida spelningar och projekt.

– Den 19 september hade vi en releasekonsert i Stockholm och då fick jag lite av en chock, det kom väldigt mycket människor. Det känns som det har gått så oerhört fort sedan vi började med skivan, och jag var inte riktigt med på att det skulle bli en så stor grej. Tanken var aldrig riktigt att slå igenom, utan det handlade mer om musiken, att uttrycka sig och få ner det i en fysisk form, säger jazztjejen.

Efter en intensiv tid med mängder av reaktioner på den nya skivan ser Ellen Andersson fram mot en lugn jul hemma i Slaka där hon återigen kan ladda upp batterierna. Vad nästa steg i karriären blir är fortfarande oklart, men det mesta lutar åt ett projekt där live-spelningarna står i fokus, vilket är just vad jazzsångerskan brinner starkast för. Trots den stora framgången finns osäkerheten fortfarande kvar, om hon verkligen kommer kunna leva på musiken. 

– Det finns jättemånga jazzmusiker som är etablerade i Sverige och har andra jobb vid sidan av, för att branschen är så pass tuff. Även om man skulle kunna leva på det är det kanske inte så roligt, att alltid ha en oro över ekonomin, säger Ellen Andersson och avslutar:

– Oavsett vad som händer så kommer jag alltid att hålla på med jazzen, det är jag övertygad om.

Ellen Andersson

Ålder: 25

Bor: Stockholm

Familj: Pojkvän

Intresse: "Förutom att hålla på med musik gillar jag att baka"

Förebilder: Ella Fitzgerald och Diana Krall

* En standardlåt inom jazzen är ett välkänt musikstycke som ofta spelas in och görs om av flera artister.

"Oavsett vad som händer kommer jag alltid att hålla på med jazzen"