• När Merete Ellegaard inte dirigerar undervisar hon i Keyhuset på LiU. Foto: Julia Kimell
  • Koncentrationen är på topp när Merete Ellegaard går in i rollen som dirigent. Världen utanför upphör att existera. Foto: Peter Holgersson
  • Den akademiska damkören Linnéa och symfoniorkestern styrs av Merete. Det är hon som ansvarar för all musik och att alla musiker- och sångarplatser är tillsatta. Foto: Julia Kimell

Med makt över musiken

Hon lärde sig noter innan hon lärde sig bokstäverna och kan spela ett stort antal instrument. När Merete Ellegaard dirigerar sin kör eller symfoniorkester upphör resten av världen att existera. – Jag vet inte vad jag hade gjort utan musiken. Det är skönt att vara totalt fokuserad och låta dirigerandet uppta hela hjärnan.

Allting började på Lunnevads folkhögskola där hon spelade oboe. Körledaren, numera kollegan, Hans Lundgren tog henne av scenen och bad henne att dirigera kören på en konsert då han själv inte kunde vara med – det var enda lösningen han kunde komma på för just den konserten. Hon blev smickrad och nappade på utmaningen.

På hennes tid togs bara två dirigentstuderande in per år på Kungliga Musikhögskolan, och Merete var en av dem.

– Det är en tuff marknad. Det finns stora brittiska agenturer som dominerar, vilket gör det ännu tuffare att få in foten i de få professionella orkestrarna som finns. Jag är helt klart priviligierad som får lov att jobba med fantastisk musik och dessutom leda. Det är en magisk egotripp att få sin musiktolkning att bli spelad.

Ger lugn och lyft

Yrket är en fristad – ett arbete som bara handlar om musik. Efter en konsert är hon totalt urladdad.

– Jag har inte tid att tänka om det blir rätt eller fel. Det gäller i stället att analysera vad som ska komma därnäst och förmedla det. Och att förutspå vad som kan gå fel.

Som kontrast till det intensiva arbetet älskar hon att umgås med sin familj: maken som också är dirigent, och tre barn.

– De struntar fullständigt om jag gjort en bra eller dålig konsert och kräver att jag kopplar ifrån allt. Vi brukar leka och baka. Det är viktigt när man har ett jobb som tar mycket tid. Jag önskar ibland att jag hade mer fritid. Då hade jag simmat, lärt mig italienska och arbetat med händerna – gärna i trädgården.

Från Stockholm till Berlin

På LiU ansvarar Merete bland annat för en kurs i orkesterspel, men det som upptar mest tid är symfoniorkestern. Det är ytterst hon som ansvarar för att alla musiker finns tillgängliga, vilket är en utmaning i sig i en studentstad där folk flyttar in och ut. De flesta är nämligen studenter.

– Något år kan det finnas fyra valthornister och nästa år ingen alls. Då måste vi hyra in professionella musiker till konserterna. Vi är en av de stora arbetsgivarna för frilansmusiker i länet.

Merete själv frilansdirigerar i orkestrar och körer över hela landet och även utomlands och har gjort sig ett namn även utanför Sveriges gränser.

Det är en utmaning att ta sig an ett nytt verk och efter notering börjar hjärnan arbeta med tolkning. Hennes styrka är att omtolka redan gjord musik, det finns ju så mycket vacker musik här i världen. Tomma notblad däremot ger prestationsångest.

– Det gäller för mig som dirigent att hitta de små variationerna, och känna till hur alla instrumentgrupper fungerar. En blåsmusiker behöver tilltalas med en speciell rörelse. Framför allt måste jag vara pedagog nog att förstå vad de ska göra och hur – jag är en sambandscentral i realtid.

Mahlers femma

Det största Merete gjort är att framföra Mahlers femte symfoni i Bergslagen. Hon gjorde inhopp för kollegan Margit Strindlund och läste in det gigantiska verket på blott en månad.

– Det är ett så fantastiskt verk, och jag kände att jag var tvungen att tacka ja, trots att jag var på semester i USA. Det finns så många bottnar i verket, som att gå på upptäcktsfärd i en förtrollad skog. Jag kände för det så starkt att det tog 3-4 veckor innan jag sedan kunde släppa det.

Drömmen är att kunna driva universitetets kör och orkester utan inhyrda musiker.

Ledarskapsutbildningar

Merete gör sedan 2007 även ledarskapsutbildningar för näringslivet där hon har med sig en stråkkvartett för att visa på bra och dåligt ledarskap. Hon drar paralleller mellan orkestern som organisation och andra organisationer, mitt ledarskap och företagsledarens.

– Jag brukar få frågan vad jag som dirigent gör för nytta. Dels ger jag tecken åt musiker som till exempel har paus under en längre period att det är dags att komma in igen. Ibland behöver fokus läggas på en viss stämma, och drar på köpet uppmärksamhet dit från övriga musiker. Dels är det en showgrej för publiken att både kunna titta och lyssna på instrumentet som är i fokus. Det viktiga jobbet görs dock på repetitionerna som jag leder. Under konserten påminner jag med mina rörelser alla musiker om det vi jobbat fram under repetitionerna, ger extra energi och inspiration och korrigerar det som eventuellt inte fungerar.

De professionella musikerna har ett indirekt seende som gör att de kan hålla koll både på noterna och på Merete. Amatörmusikerna har inte alltid den träningen, men ambitionen finns där. Nivån ska vara hög.

– De skolas in i en tradition och däri ligger utmaningen. När jag började här 2009 var orkestern i det närmaste obefintlig och kören ganska liten och det har tagit tid att bygga upp.

I höstas firade orkestern 20 år med en jubileumskonsert med rektor, landshövding och borgmästare inbjudna. De fick önska sin favoritmusik och orkestern spelade den inför stor publik.

– ”Nu är vi här”, kände jag då.

Letar fram musikpärlor

Inför varje produktion gäller det att hitta rätt balans mellan det som är populärt och det nyttiga.

– Jag har ett uppdrag gentemot svenska musiken och Östergötland att visa på lite mer ovanlig musik som behöver lyftas fram.

Hon lyssnar mycket på Spotify och börjar dra i en tråd. Hon googlar och besöker tonsättarsidor. Just nu är hon inne på amerikanska tonsättare. Annars är Tjajkovskij, Bach och Mozart storfavoriter genom tiderna.

– Mozart för mig tillbaka till barndomen. Jag hittar ett lugn, något evigt som jag aldrig tröttnar på.

Toner i blodet

Meretes pappa var musiker och snart klinkade hon fram egna melodier på flygeln. Instrumenten hon behärskar är många, med oboe i spetsen. Musiken ger frid, avreagering och flykt från en grå vardag. Hon växte upp med klassisk musik – någon rock och pop spelades inte i barndomshemmet. Den genren kom in senare.

– Jag har en tonårsson nu som ger mig input. ”Det här var häftigt” brukar han säga, med uppmaningen att jag ska lyssna.

I maj blir det avskedskonsert för kollegan Hans Lundgren, och i väntan på nya kollegan får hon fundera på hur musiken ska utvecklas framöver.

 

PROFILEN Merete Ellegaard

Gör: Konstnärlig ledare för Akademiska damkören Linnea och för Linköpings akademiska orkester. Biträdande director musices på Linköpings universitet.

Ålder: 46 år.

Född: I Malmö.

Bor: I Stockholm pendlandes till Linköping ett par gånger i veckan. Låter musiken klinga i huvudet som tidsfördriv.

Familj: Make och tre fantastiska ungar: 14, 4 och 1 år gamla.

Intressen: Musik, film, litteratur, lära sig tekniska lösningar i nya dataprogram.

Förebild: Min pappa – både som musiker och som människa. Hade en exceptionell humor och tog mig på allvar. Brydde sig inte om att svaren till frågorna jag ställde honom var över huvudet på mig. Han lärde mig att det inte finns begränsningar.

Drivkraft: När lusten och intresset vaknar, och att sedan slutföra saker. Jag brinner för att leda och kan må fysiskt illa när musik låter på ett annat sätt än jag tänkt mig även om jag uppskattar andras tolkningar.

Favoritplats i Linköping: Som barn av 70-talet blir jag glad av Tage Danielsson-statyn; känner värme över hans historier.