• Rebecca Bonaparte Wahlberg har bott utomlands större delen av sitt vuxna liv men har nu hittat hem till Sverige igen. Foto: Julia Kimell
  • Rebecca Bonaparte-smyckena kännetecknas bland annat av ”äppelringarna” och triangulära former. Foto: Julia Kimell
  • Guld och silver är förstås favoriter för en smyckestillverkare. Rebecca Bonaparte Wahlberg själv brukar mixa favoritsmyckena i vardagen. Foto: Julia Kimell

Med världen i sin hand

Det började med en working holiday i Australien där hon lyckosamt kom i kontakt med en guldsmed som ordnade en provanställning, och efter att ha gått som lärling var hon fast. – Jag ville egentligen bli järnsmed först, men guld och silver är lite lättare hantera. Jag älskar metall och att jobba med händerna, säger Rebecca Bonaparte Wahlberg som dagen till ära är på besök i barndomsstaden Linköping.

Och nej, hon är inte släkt med Napoleon Bonaparte, utan det är mormors flicknamn som har fått gå i arv genom dotterdöttrarna.

– Hon ville så gärna att det skulle gå vidare, och dessutom är det ett fint företagsnamn.

Rebecca gick ut med företaget försiktigt 2011, men nu i efterhand tycker hon att hon borde ha satsat hårt direkt.

– 2012 var ett bra år. Då började det hända grejer, mycket tack vare att jag hade bra människor omkring mig. Folk trodde på mig och jag fick mycket publicitet i modepressens reportage och på Elles omslag där Elsa Hosk bar mina ringar. Ibland tar det lite tid, och det är inte lätt att vara egen. Har man hittat det man vill göra tror jag att man automatiskt jobbar på, speciellt om rätt personer får upp ögonen.

Produktionen varierar i intensitet, och Rebecca undervisar i smyckessmide.

– Det är väldigt roligt att lära ut det jag kan. Kursdeltagarna gör det här på sin fritid sent på kvällen med stor glädje. De är duktiga och ger mig mycket inspiration samtidigt som jag får inse att jag faktiskt kan något. Alla är olika och är fria i sitt lärande.

Utbyte down under

Australien-upplevelsen var verkligen ett lyckokast då hon insåg att smycken var precis vad hon ville göra. Det är få förunnat att få jobba med sin största hobby. Ända sedan hon var liten har hon fascinerats av teknik och att sätta samman mindre delar till en enhet. Och smyckestillverkning är ibland ett riktigt pussel.

– Jag gillar att experimentera mig fram utan att skissa först. Jag brukar viga hela dagar åt experimenterande och bara peta på ett örhänge till exempel. Ibland kan det till och med vara positivt att det går fel – du kanske hittar något nytt. Går det helt fel är det bara att smälta ner och börja om.

Det är mestadels guld och silver hon arbetar med, tillsammans med stenar av olika slag. Också det är ett stort intresse och hon har faktiskt läst geologi och gemologi på sidan om.

– Jag är nog lite insnöad i stenar och älskar att interagera med dem i mina smycken. Guld är roligt att jobba i för det är ett hårdare material där man lätt kan få upp blanka fina ytor. Silver är härligt för det åldras så fint och är lite mjukare att jobba med.

Inspiration utomlands

När Rebecca förkovrar sig i olika kulturers hantverk hittar hon ny inspiration: både i textil och accessoarer. Maorernas tribaltatueringar i zickzack är en av inspirationerna till hennes ringar. Mönstren får gärna vara oregelbundna och smyckena kan blandas vilt.

– Man ska våga uttrycka sig och skapa sin egen stil. Jag brukar blanda egna smycken med andras och bär dem för det mesta. Men i somras på semestern i Jämtland kändes det konstigt när jag skulle hem och undrade var jag hade lagt dem alla.

Rebecca har en hemsida, Facebook-sida, webshop och Instagram-konto där hon får mycket feedback och uppmärksamhet.

– Det är ett enkelt sätt för folk att se vad jag gör. Det tar tid att slå sig in i modepressen; jag behöver synas upprepade gånger för att fastna hos folk. Jag har haft förmånen att vara med i Elle fler gånger och fått jättebra feedback därifrån.

Hänger på Arlanda

När schlagervinnaren Loreen var med i ett stort reportage i tidningen Café bar hon Rebeccas ringar, likaså på Arlanda där kända svenskar avporträtteras i en lång korridor – väldigt roligt att se, tycker Rebecca som nu bott fyra år i Sverige efter Australien och London och tycker det är jätteskönt att vara tillbaka.

– Jag har aldrig bott i Stockholm innan och tycker det är en jättehärlig stad. När jag blickar ut över Riddarfjärden känner jag en sådan frid. Det handlar om att hitta sin plats.

Hon hyr in sig i en smedja och säljer sina smycken i fysiska affärer runt om i landet samt i Danmark. Nu ställer hon in siktet på köpstarka Norge och designintresserade Finland. Hon sätter upp mål ett år i taget, och än så länge är det trots allt bara hon som gör smyckena.

– Det jag älskar mest utöver mina redan fasta kollektioner är att göra förlovnings- och vigselringar och jag funderar på att göra en kollektion. Materialet är vackert och ringarna är en symbol för äkta kärlek och ska bäras resten av livet. Jag har nyligen haft möten med två blivande äkta par och det är väldigt uppskattat.

 

FAKTA Rebecca Bonaparte Wahlberg

Gör: Driver egna smyckesföretaget Rebecca Bonaparte.

Utbildning: Lärling 2,5 år, guldsmedsskola i Mjölby 1,5 år.

Född: I Linköping.

Bor: I Stockholm. Innan det London och Australien.

Ålder: 31 år.

Familj: Mamma, pappa, pojkvän.

Fritid: Tränar mycket, älskar att springa eller bara lufsa runt i skogen, träffa människor jag tycker om och får inspiration av. Sedan tycker jag om att bara sitta och stirra också i tysthet – allt jag gör ska inte behöva vara högpresterande.

Läser: Just nu en fiktiv roman om Indien som jag kopplar ihop med mina egna upplevelser från resan jag just återvände från. Inspirationsresa och semester i ett! Blev extremt bedrövad och illa berörd av tiggande barn mitt i trafiken i Delhi, men också överväldigad av naturen i Goa där ett konstant dis ligger över och turister lyser med sin frånvaro.

Lyssnar: På väldigt blandad musik – allt utifrån vad jag vill uppnå. Ibland behöver jag snabba på tempot, och med lugnare musik kan jag slappna av.

Drömresa: Skulle väldigt gärna vilja zickzacka mig genom USA:s småsamhällen och i synnerhet Arizona.

Drivkraft: Lyckan i att kunna göra det jag tycker som mest om på heltid och känna mig trygg i det. Det behöver jag påminna mig om tunga dagar. Alltid när jag ställer mig frågan om jag är på rätt spår är svaret ja. Om jag inte var entreprenör innan har jag blivit det med tiden.