• Linköpingskillen Johan Lundberg gick naturprogrammet på Berzeliusskolan. Idag är han musikalstjärna, modell, skådespelare och fotograf. Foto: Dennis Petersson
  • Just nu är han aktuell med sin första huvudroll någonsin, det som Lilleman i föreställningen "Stoppa världen! - Jag vill kliva av". Foto: Johan Schildt

Musikalstjärnan Johan Lundberg - den kreativa praktikern

Han är superhjälte på tv, clown på scenen och Linköpingskille till vardags, förutom det är han även modell och fotograf, och så dansare förstås. Johan Lundbergs karriär har gått som tåget på en konstnärlig räls, men trots det ser han sig inte som en estet, utan snarare en praktiker. – Jag väljer alltid den raka vägen, säger han.

Med kameran i högsta hugg har han vänt skutan hemåt för att fånga minnesvärda bilder av sin höggravida syster, men han stannar bara några dagar, till helgen står han återigen på teaterscenen i Åkersberga utanför Stockholm. Linköpingskillen Johan Lundberg har gjort en blixtkarriär och är i skrivande stund högaktuell med sin första huvudroll någonsin, det som Lilleman i musikalen "Stoppa världen! - jag vill stiga av", en roll som den folkkära skådespelaren Jan Malmsjö slog igenom med på 1960-talet, som 31-åring.

– Det är definitivt det häftigaste jag någonsin har gjort. Det är en av de största manliga huvudrollerna som finns inom musikalvärlden då det, med viss modifikation, är en självbiografi. Man får följa Lilleman från det att han föds till att han dör, med alla hans val i livet vad gäller kvinnor, affärer och karriär, vilket gör att jag som skådespelare är den som pratar mest och står i centrum, berättar Johan Lundberg när vår tidning träffar honom vid ett centralt Linköpingscafé.

– Det har verkligen varit en stor utmaning att sätta alla repliker. Tidigare har jag kanske haft två till fyra meningar per föreställning, men nu har jag pluggat in ett manus på omkring 75 sidor där speltiden är två timmar, men det har varit superkul, jag hoppas rollen blir en dörröppnare.

Inget musikintresse

Trots framgångarna, inte bara på teaterscenen, utan även som modell, dansare och tv-profil, ser han sig själv som en kreativ praktiker, inte en estet. För att förstå hans tankegångar får vi lov att blicka bakåt och börja om från början, det i stadsdelen Berga hemma hos en, som Johan själv beskriver det, klassisk Svensson-familj.

– Jag och min tre år yngre syster hade en väldigt trygg familjebild, mamma var dagmamma och pappa revisor. Hur jag däremot kom att intressera mig för musik kan man verkligen undra, ingen i min familj höll på med musik, men det började i barnkören, och sedan höll det helt enkelt i sig, berättar musikalstjärnan.

Naturvetenskapligt val

Han tog steget upp i gosskören där han behärskade så väl sopran, som alt, tenor och bas, sången var hans främsta vapen, men efter en slumpartad buggkurs utvecklades han till en framstående dansare. Gymnasievalet tog däremot en helt annan riktning. De estetiska programmen föll bort och kvar, ja det var naturprogrammet.

– För det första visste jag nog inte vad jag ville göra, så natur- och samhällsvetenskap var de breda programmen som kändes bäst. För det andra kom jag från en familj där det inte fanns några musik- eller teatertraditioner, så att gå ett estetiskt program tänkte jag inte ens på, jag såg det nog inte ens som ett riktigt gymnasieprogram.

Den stora vändningen och ögonöppnaren kom något år senare, när Johan träffade en avlägsen släkting som fick honom att tänka om.

– Det var vid en släktträff hos farmor, vi sjöng och spelade musik ihop och plötsligt sa, jag tror det var min farmors systers man, "Du har ju talang. Du borde utbilda dig och göra något av det här". Efter det började jag ta sånglektioner vilket gjorde att jag kom i kontakt med musikalmusiken och sökte mig till Musikteaterskolan i Bjärnum.

Satsade fullt ut

Här träffade Linköpingskillen helt rätt. Tillsammans med likasinnade kunde han utvecklas och upptäcka en värld han aldrig tidigare upplevt. Hans intresse intensifierades och under utbildningens gång insåg han att majoriteten av klassen drömde om en plats på Balettakademin i Göteborg. Han valde samma väg, klarade av de tuffa auditiondagarna och blev antagen till den prestigefyllda musikalutbildningen. Därefter har karriären gått som tåget.

– Till en början av utbildningen tog jag en dag i taget, tre års utbildning i Göteborg kändes lite mastigt för mig, men jag trivdes bra, det var kul och det gav resultat, så jag körde på, blev kvar till examen och direkt efter fick jag mitt första jobb, berättar Lundberg och fortsätter: 

– Många drömmer om Balettakademin under hela deras liv och söker år efter år utan att komma in, men för mig, som egentligen inte hade några planer gick det jättesmidigt, så det har jag skämts lite över. Samtidigt ska jag inte förneka att jag satsat helhjärtat, jobbat hårt och varit målinriktad för att nå dit jag är idag.

"Fake-estet"

Efter examen har allt flutit på, med framträdanden i musikaler så som Legally Blonde, Side Show, Shrek och Mamma Mia, dessutom har han varit dansare i Melodifestivalen och deltagit i en mängd olika reklamfilmer. Just nu syns han bland annat i tv-rutan som en av fackförbundet Unionens superhjältar.

– Trots framgångarna känner jag mig fortfarande som en "fake-estet", jag har liksom inte det tänket. Samtidigt som jag ser mig som en konstnär känner jag mig inte som den klassiska konstnärstypen, jag har fortfarande ett alldeles för praktiskt tänkt. Jag tar alltid den raka vägen, oavsett, och det jag gör måste vara effektivt, säger Johan Lundberg och avslutar:

– Nu är min långsiktiga dröm att få en stor roll i en tv-serie. Jag älskar musikaler och hoppas få fler huvudroller, men i framtiden vill jag utvecklas och tag steget in i tv-rutan. Förhoppningsvis får jag en roll i nästa stora deckarserie här i Sverige.

 

Johan Lundberg

Ålder: 32

Bor: Solna, Stockholm

Familj: En fästmö

Intressen: Fotografering, vattensport, badminton, klättring och tv-serier.

Förebild: Musikalartisten David Lindqvist

Tv-serietips: Black List, Game of Thrones och Scandal

Favoritfilm: Lejonkungen