När hemmet blir ett fängelse

Det är skamligt hur vi behandlar äldre i Sverige. Det gör ont att höra om äldre som lever helt ensamma i sitt hem och sällan får besök av släkten eftersom de har mycket viktigare saker för sig som att träna och gå på bio. Mina resor till Colombia har varit ett uppvaknande om hur det verkligen ser ut i vårt avlånga land. I Colombia behandlas de äldre med oerhört mycket respekt – de har alltid besök, är centrumet på släktfesterna och blir kallade señor och señora. Min farfar, farmor och mormor är mina absolut största förebilder som alltid finns vid min sida. De och alla andra äldre förtjänar tid, respekt och kärlek.

”De flesta äldre vill bo hemma.” Jag tror att alla äldre håller med politikernas konstaterande, så länge de är friska. Men när kroppen börjar svikta, sjukdomarna tar över hela ens liv och ensamheten äter upp en blir hemmet ett fängelse. När de äldre känner att de behöver en plats där det finns hjälp och vänskap - då får de kalla handen. Kommunerna står så hårt fast vid sina åsikter att de glömmer bort att lyssna på huvudpersonerna.

SVT:s granskning av äldrevården visade förskräckliga exempel: Lina kunde inte prata eller trycka på larmet efter en stroke, trots det ansåg Norrköpings kommun att hon kunde bo hemma. När vännen ansökte om en plats på ett boende till Lina fick hon avslag. Behovet av boendeplatser är stort och det är viktigt att få fram platserna snabbt. Ett glädjande besked är att vår grannkommun i år kommer tillsätta 88 platser på särskilt boende. Beror det på SVT:s granskning?