• Stefan Karlsson och Caroline Stenberg tågar ut från paviljongen i Trädgårdsföreningen bara minuter efter de sagt ja till varandra. Foto: Julia Kimell
  • Parets barn Livia och Viggo drog mycket uppmärksamhet till sig, och ringen, den levererades! Foto: Julia Kimell
  • Färdkost kan vara bra, tänkte Stefan. Man vet aldrigt hur lång sväng bilen tar på stan innan festen. Foto: Julia Kimell
  • Prästen Anders Facks i en stola i regnbågens färger laddar för vigseln. Foto: Julia Kimell
  • Här fixas frisyren till på Hagdahls. Foto: Tommy Pettersson
  • Så här fint blev slutresultatet. Foto: Emma Taube Sjöstedt
  • Bröllopstårtan innehöll chokladbotten, sockerkaka, hallonsylt, grädde, maräng, hallon och marsipan. Foto: Emma Taube Sjöstedt

Nu är Caroline och Stefan äkta makar

Inte ett öga var torrt i lördags när Caroline Stenberg och Stefan Karlsson äntligen fick fullfölja sin bröllopsvinst och skrida fram till altaret i Trädgårdsföreningens paviljong. De allra närmaste satt förväntansfulla på halvön utanför och solen blickade fram genom de gröna löven.

Med sig var barnen Livia och Viggo med samma blommor i hand och i västficka som föräldrarna.

Anders Facks från S:t Lars i Svenska kyrkan i Linköping var präst för dagen, och dök upp i parkens mingel en stund innan bröllopet med stolan och kappan i handen.

– Det här är nog min första vigsel där någon annan än kyrkan är arrangör, det känns lite annorlunda. Men en gång var vigseln i en hage med kor som vittnen, ler han.

Låta färgerna dansa

Han tror inte att han själv skulle vilja gifta sig med så här mycket publik, men tycker förstås det är roligt att manifestera kärleken i alla former av bröllop.

– I dag har jag en stola i regnbågens färger. Det är en sådan dag i dag. Inte bara för att det är prideveckor, utan också för att jag tycker att det i en relation är fint att låta alla sina färger få dansa, avslutar han innan det är dags att klä på sig prästkläderna och förbereda sig i paviljongen där vigseln ska äga rum.

Gäst efter gäst trillar in. Parets släkt och vänner får sätta sig på stolarna framför paviljongen, medan övriga åskådare får stå runt om. Glädjen och förväntningen strålar när den gamla veteranbilen sakta rullar in och paret stiger ur. Nyfikna ögon följer dem fram till altaret och efter en vacker psalm och en liten predikan kommer svaret alla väntar på. Och det svaret är: JA!.