• Någon gång måste man sätta ner foten och säga nu räcker det, även om övertalningsförsöken varit många, säger Ingrid Andersson och skrattar. Foto: Anna Ek

Nu får det räcka

I 44 år har Ingrid Andersson från Linköping varit engagerad i gymnastiken och under alla år fungerat som ledare för motionsgymnastik.

April blir dock hennes sista månad som gruppledare för seniorgrupperna, som gymnastiserar på måndagar och torsdagar i Linköpings gymnastiksällskaps regi i Sporthallen och Missionskyrkans gymnastiksal.

– Åren går fort när man sysslar med något som engagerar och som man trivs med, säger Ingrid Andersson, när vi stör henne under ett av passen i Missionskyrkans gymnastiksal.

– Idag så är det många äldre som vill hålla igång och motionsgymnastiken ger så mycket av välbefinnande och social gemenskap. Allt fler seniorer vill motionera och grupperna ökar i storlek. Grupperna som jag leder brukar vara mellan 40 och 50 personer. De äldsta deltagarna jag har just nu är två 86-åriga damer, som deltar i en av grupperna. Mina år som ledare har varit helt fantastiska, men nu tycker jag det räcker när jag fyller 75 år i höst. Man skall sluta när det är som bäst och man fortfarande kan njuta av livet, säger Ingrid, som nu har bestämt sig för att börja spela mer golf och trappa ner gymnastiken, som funnit med i hennes liv sedan 60-talet. Lantstället nere i Loftahammar lockar också och behöver tillsyn.

Gymnastikintresset började på 60-talet i Vikingstad. En av ledarna bad Ingrid assistera vid ett tillfälle och därifrån var inte steget långt till att själv bli gruppledare. Efter ett antal kursen och utbildning på bland annat Riksidrottsförbundets anläggning på Bosön och Gymnastikförbundets kursgård, Lillsved, på Värmdön utanför Stockholm, blev det dags att ta på sig ledartröjan. I Linköpings gymnastiksällskap (LGS) har Ingrid Andersson verkat som gruppledare under flera decennier.

Duktig ledare

– Ingrid har varit en jätteduktig, engagerad och trevlig ledare, säger Marianne Eskilsson, som varit med och motionsgymnastiserat i 25 år. – Det var ett tråkigt beskedet att hon nu slutar som ledare för motionsgympan. Hon har betytt mycket, då hon är kunnig och väldigt engagerad i sitt ledarjobb. Dessutom har Ingrid ett bra musiköra, så den musik som hon väljer ut till de olika övningarna passar utmärkt att motionera till. Hon lägger upp hela det timslånga passet på ett sånt sätt så man känner sig på riktigt bra humör efteråt, menar Marianne Eskilsson.

– Jag har gympat i 43 år och under Ingrids ledarskap har gymnastiktimmen varit en skön och uppfriskande motion. Man mår helt enkelt bra efter att ha fått röra på sig i lagom takt till bra musik och jag tror att motionen gör oss rörligare och vi behåller lite av skärpan i hjärnan, säger Stig Pettersson, 75 år, som också beklagar att Ingrid Andersson valt att sluta, men hoppas på att någon annan lika engagerad ledare vill ta över gruppen.

Fina upplevelser

Gymnastiken har, för Ingrid Andersson del , inneburit flera långa resor och uppträdanden runt om i världen. 1988 anordnade Svenska Gymnastikförbundet en 24-dagars resa till USA för aktiva gymnaster i samband med 350-års minnet av den första svenska bosättningen i USA. Jubileumsåret fick namnet ”Year of New Sweden” och resan gick till svenskbygderna med stopp och uppträdande bland annat i New York, San Francisco, Florida och Minnesota. 700 svenska gymnaster deltog i resan.

– Vi uppträdde på olika basebollarenor och mottogs med stort jubel vart vi än kom och det var en fantastisk upplevelse att se så många svenska gymnaster uppträda. Fyra år senare, 1992, så anordnades en resa till Kina, Japan och Thailand, som jag också hade glädjen att vara med på. Då var vi 250 gymnaster från Sverige som uppträdde och fick minnen för livet, så gymnastiken har verkligen givit mig mycket, säger Ingrid Andersson, som tillstår att det är lite vemodigt att nu tacka för sig som ledare.