• Thomas Clifford och Allan Näslund på IT-ceum/Östergötlands museum övningskör 3D-printern. Än så länge har det blivit ett par robotar och delar till Starwars-rymdskepp. Foto: Julia Kimell
  • Lager för lager byggs på av tunn plastmassa. Hett blir det, omkring 260 grader. Foto: Julia Kimell

Nyfikna på nya 3D-skrivaren

Nu är den här – Östergötlands museums nya 3D-skrivare. Thomas Clifford, verksamhetsansvarig, och Allan Näslund, intendent, på IT-ceum, har länge sett fram emot nyförvärvet. Och efter en lång leveranstid och en period med visst teknikstrul är de äntligen i gång med 3D-printandet.

Dagen till ära har de skapat del ett av två av ett Starwars-rymdskepp. De limmar på glasskivan och förbereder för del två. En grund skissas fram av maskinen innan nästa lager läggs på. Jag kommer att tänka på en limpistol när jag ser den smälta plastmassan. ”En limpistol på steroider”, fyller Thomas och Allan i.

– Vi är lite teknikklåfingriga, och det är bra eftersom manualen som följde med inte är så fyllig, men de flesta instruktionerna står på displayen. Den kladdar till det ibland och vi chansar mycket med temperatur och hastighet, och justering av bottenplattan. Vi måste lära oss den själv först innan vi vågar ta med den på visningar och grupper. Just nu har vi snöat in oss på Starwars. Man får fler likes på Facebook-sidan då. Så mycket nördigare än så här blir det inte, säger de glatt.

De beställde maskinen i november och den kom fram först i januari. Tanken var att få den till NärCon-konventet på Ljungstedtska och skanna av de serieutklädda personerna och printa ut dem, men de hann inte få den redo till dess.

Hade skruv lös

3D-skrivare av den här kalibern skriver bara ut i plast. Just det här exemplaret är en Ultimaker 2 som kostar 18 000 kronor, och plasten går loss på 250 kronor rullen. Apparaten var färdigbyggd vid leveransen, för att inte riskera en värdelös produkt som man får löda ihop själv. De som används inom industrin är minst tio gånger dyrare. Nu är det en rulle med plastsnöre bakom.

– Vi har haft den i någon månad men den har bara funkat i någon vecka. Den hade en skruv lös, men vi hittade den till slut. Vi blev tvungna att skruva isär den och gräva ut skruven utifrån. Lite obehagligt med en 20 000-kronorspryl men det gick hyfsat enkelt.

De beskriver hela processen som något av en gör-det-själv-grej. Det krävs teknikintresse.

– Nu i början printar vi ut roliga modeller. Vi började med apparatens logotyp som är en liten robot. Den blev lite trådig, så vi fick fila den lite.

Det går lättast att skriva ut föremål som har en stabil bottenplatta att utgå från. Annars kan stödben behövas. Skrivarspetsen jobbar underifrån och jobbar lager på lager i ett rutnät tills objektet är färdigt. Det blir ganska stabilt till slut.

Farligt hett

Museet kommer inte att ha någon obevakad 3D-skrivare i utställningen. Det är nämligen en mycket het process, och vid munstycket där spetsen arbetar blir det nästan 300 grader.

– Ur museets perspektiv kan den också komma till användning. Man kan skanna in otroligt detaljerat nu för tiden. Vi kan skanna kulturskatter så besökarna kan se dem i tre dimensioner och sedan få vrida och vända på gamla pilspetsar till exempel – fast i plast då. Det blir mindre statiskt att inte bara se på saker bakom glas.

Får röra

De är nöjda över att ligga i framkant på museisidan. Att inte bara visa datahistoria och vad de femtio senaste åren har gett utlopp till, utan också framtida teknik.

– 3D-skrivaren har lite barnsjukdomar än så länge, förhoppningsvis blir den mer lättanvänd i framtiden. Kanske vanliga hushåll kan ha den för att printa reservdelar, och hobbymålaren kan skriva ut figurer att måla.

Just nu håller IT-ceum på bygger om sin basutställning inför tioårsjubiléet i december, och förhoppningsvis kan vi då få se mer av 3D-skrivarens framfart.