Olika perspektiv

Om jag blickar tillbaka på 2016 i ett större perspektiv känns det inte särskilt positivt. Med terrorattentat, krig, flyktingar och ett alldeles hopplöst presidentval i USA är reaktionen att det knappast kan bli värre. Jag hoppas 2017 kan åstadkomma något slags mirakel för alla oskyldiga människor som råkar illa ut världen över. 

Om jag tar ner blicken några nivåer, till mitt egna, alldeles egoistiska perspektiv, har 2016 varit ett riktigt toppenår. För att göra förklaringen så enkel som möjligt har det hänt positiva saker på alla plan i livet, och nu när ännu ett nyår står för dörren har jag svårt att förstå hur 2017 ska kunna toppa sin företrädare. Skulle jag behålla det här synsättet, blicka tillbaka på de månader som passerat och göra någon form av sammanfattning skulle det vara med guld och gröna skogar, men så enkelt är det inte riktigt. Jag är ju långt ifrån ensam här i världen.

Med terrordådet mot en tysk julmarknad färskt i minnet, tillsammans med alla misslyckade försök att evakuera civila från krigets Syrien och Donald Trumps ofattbara seger i USA kan 2016 inte summeras som ett glädjefyllt och framgångsrikt år, det känns snarare som att världen har tagit några steg tillbaka under de senaste tolv månaderna. Jag hoppas, och önskar, innerligen att det nya året kommer med ett löfte att göra gott, något alla av oss borde sträva efter.

I Linköping tror jag att nästkommande år fortsätter i samma framåtsträvande anda som varit, och om jag ska göra en mer lokal önskan är det att hockeylaget i våra hjärtan tar sitt första SM-guld.