• Ardalan Shekarabi får fundera ett varv till. Foto: Tommy Pettersson

Regionförstoringen som försvann

Indelningskommitténs förslag till ny uppdelning av riket som presenterades våren 2016 togs emot med, milt uttryckt, blandade reaktioner hos politiker, tjänstemän och intresseorganisationer.

Den två personer starka indelningskommittén bestående av Barbro Holmberg och Kent Johansson åkte land och rike runt för att prata med befintliga regioner hur bra det skulle bli om man centraliserade viss offentliga administrativa funktioner.

Sjukvården i fokus

Kommittén hade fyra utgångspunkter som alla byggde på en centralisering av administrativa samt verksamhetsmässiga resurser för att fördela skattemedlen för att att på det sättet skapa bättre förutsättningar för ett välfärdssamhälle i hela riket i största allmänhet och en sjukvård i synnerhet.

Kommitténs förslag gick ut på att Östergötland skulle slå ihop sig med Jönköping, Kalmar och Kronoberg och att hela Norrland skulle bilda en region. Ett stort fokus lades på sjukvård och omsorg och hur man få ett brett skatteunderlag för dessa verksamheter.

Glömdes bort

Tillväxtfrågorna näringslivsutveckling, infrastruktur och arbetskraftförsörjning hamnade i skymundan. Länsstyrelsen i Östergötland var starkt kritiska i sitt remissvar på Indelningskommitténs förslag till ny läns- och regionindelning på flera punkter.

– Vi ser naturligtvis att det finns anledningar att se över länsindelningen i Sverige. Men vi menar att det bland annat krävs för att skapa organisationer som är bättre anpassade till demografiska, näringsgeografiska och miljömässiga förhållanden. Vi avstyrker indelningskommitténs förslag rörande regional indelning, vilket skulle medföra tre nya län redan 2019. Vi anser att antalet län bör vara fler än de föreslagna sex länen. Det är inte rimligt att endast utgå från antal invånare när län ska slås samman. Andra parametrar bör också användas så som avstånd, infrastruktur och befolkningstäthet bör slå igenom, kommenterade landshövding Elisabeth Nilsson förslaget hösten 2016.

– Större vikt bör läggas vid arbetsmarknadsregioner vid en ny länsindelning jämfört med kommitténs förslag. Universitetssjukhusen och sjukvårdsregioner spelar en alltför stor roll i indelningen. Alla ska höra till ett universitetssjukhus men det behöver inte nödvändigtvis finnas ett i varje län. Vi anser att statens framtida uppgifter och organisationsbehov i förhållande till uppgifterna är bristfälligt analyserade, avslutar Elisabeth Nilsson.

Högaktuellt sedan 1600 talet

Nu är hela förslaget skrotat. I november föra året stod det klart att Civilminister Ardalan Shekarabi inte fick med sig en riksdagsmajoritet för att genomföra det första steget i en regionförstoring och propositionsskrivandet lades på is. De synpunkter som Landshövdingen framförde förra året har nu fortfarande bäring och pregnans om det kommer nya förslag om rikets indelning.

– Man kan väl konstatera att det gick inte den här gången heller vilket många hade förutspått. Man tog nog i för mycket den här gången med bland annat frågan om Norrlandsregionen storlek. Grunden för indelningen där sjukvårdens finansiering och befolkningsunderlag var styrande är inte tillräcklig utan man måste ta hänsyn till hur tillväxt sker också, menar Elisabeth Nilsson och funderar vidare hur länge en offentligt styrd regional struktur håller i dagens snabbt föränderliga värld.