Rent clowntrams

Är det ens kul, det här ofattbara fenomenet som spridit sig som en löpeld i världen? Att klä ut sig till en annars harmlös figur, gömma sig i dunkla miljöer och skrämma livet ur folk, det är destruktivt och känns bara så oerhört tramsigt. Otryggheten i samhället är redan alldeles för stor som den är. Skärp er!

Under förra veckan lyssnade jag till de fenomenala projektledarna Malin Henriksson och Elin Kusmin (läs sidan 12), det var gripande. Med ett imponerande engagemang har de skapat en utställning som berör, samtidigt som den belyser ett bekymrande samhällsproblem.

Ungdomar är otrygga när mörkret faller in och rädslan för att bli överfallen är omfattande, främst hos tjejer. Jag tror att de flesta kvinnor någon gång känt samma sak, en känsla jag som man nog aldrig kan förstå, en känsla som gör att de krampaktigt har sina nycklar redo i handen ifall något otrevligt skulle hända.

När man får den här känslan, och det här problemet, svart på vitt, för att i nästa sekund plocka upp sin smartphone och läsa om stoltserande skräckclowner, mår man lite illa. Jag förstår verkligen inte. Vad är grejen? Varför ska man klä ut sig, gömma sig i dunkla miljöer så som elljusspår, gathörn eller parker, där människor ändå känner en stor otrygghet, för att sedan skrämma livet ur dem? Det kryddar bara rädslan ytterligare. Ska det vara kul på något sätt?

Som vår käre presstalesman hos polisen, Thomas Agnevik, uttryckte sig, "Vi behöver inte mer otrygghet i samhället". Jag håller med. Det här fenomenet känns bara så förbannat tramsigt.