Skolan har varit hennes trygghet

Inom skolans kunskapsfyllda väggar trivs Kajsa Andersson-Lundblad allra bäst, och har alltid gjort. När livet svajade blev skolan och dess människor en trygghet, något att hålla fast vid, och sedan dess har kärleken alltid funnits där. Efter nära 15 år som anställd vid universitetet tog en stor längtan över, vilket gjorde att hon tog det utmanande steget till att bli rektor vid Skäggetorpsskolan. "Folk undrade om jag hade blivit tokig, men det hade jag inte alls", säger den Norrköpingsbördiga chefen.   

Klockan är 15:25, de sista lektionerna har precis avslutats och många av eleverna packar sina väskor för att gå hem efter ytterligare en lärorik skoldag. Skäggetorpsskolan sprudlar av liv, ljudnivån är hög men leendena många. När vår tidning kommer på besök är Kajsa Andersson-Lundblad i sitt intensiva esse som rektor, men när det berömda lugnet, som bara uppstår i en nästintill tom skola, lagt sig, sätter hon sig ned med en varm kopp kaffe och varvar ner.

– När jag tänker på att jag snart har varit här i fyra år inser jag hur extremt fort tiden går, kanske går den lite fortare just här. En dags arbete på den här skolan innehåller så oändligt många möten av olika slag så att jag ibland har svårt att minnas vad jag egentligen har gjort, säger Norrköpingsbon Kajsa Andersson-Lundblad och fortsätter: 

– Det är så oerhört spännande här, vi bryter mängder av värderingar, kulturer och språk varje dag, och det känns som en ynnest att jobba med människor som hela tiden lär mig nya saker.

Vändes upp och ner

Att lärandet har varit en stor trygghet i större delen av hennes liv har en tydlig anledning. När Norrköpingsbördiga Kajsa Andersson-Lundblad gick i mellanstadiet vändes hennes vardag upp och ner fullständigt, efter en tids sjukdom gick hennes mor nämligen bort i cancer. I den ålder hon då befann sig i var behovet av en mammasymbol stort.

– Jag tog ett väldigt starkt intryck av min mellanstadielärare då och jag kommer ihåg att jag tyckte skolan var väldigt viktig. Det blev liksom ett rep att hålla i när allt annat svajade, så jag tror att jag någonstans där bestämde mig för att jag skulle bli lärare, säger hon och fortsätter: 

– Jag har svårt att komma ihåg exakt hur förlusten av min mor påverkade mig, men när en förälder går bort är det ju alltid en knepig situation, kanske mer eller mindre beroende på vilken ålder man är i, och jag var ju precis på väg in i puberteten, så det var väl inget lyckokast precis.

Ett liv som arkitekt

Trots hennes tidiga övertygelse om att läraryrket var det rätta följde tekniska studier vid Ebersteinska gymnasiet, och planer på ett liv som arkitekt, efter en grundskoletid som lämnat efter sig positiva minnen och vänner för livet. På grund av det frö som såddes i mellanstadiet ändrade hon dock kursen efter tre år på gymnasiet och valde att ta sikte mot det självklara lärarutbildningen, först i Göteborg, för att sedan återvända till hemstaden.

– Om man skulle välja att bli lärare idag så önskar jag att alla valde att göra någonting annat innan man påbörjar sin lärarkarriär. I bakljuset kan jag se att livserfarenhet är så otroligt viktigt i lärarrollen. Det är kanske vådan av att utbildningen i det svenska samhället ska ske direkt, det gör att man som ung människa inte hinner skaffa sig all erfarenhet i en skola, och det tror jag inte är bra vilket yrke det än handlar om, men kanske ännu sämre för läraryrket, då man rakt igenom blir en produkt av skolan, säger Kajsa Andersson-Lundblad.

Ont om jobb

Blott 21 år gammal var hon färdigexaminerad, och till skillnad från idag, fanns det ont om jobb för lärare i den svenska skolan. Detta gjorde att hon hamnade i Kopparberg som lärare på både högstadiet och gymnasiet, och trots att hon trivdes dröjde det inte länge, även denna gång, innan flyttlasset gick hem mot Östergötland igen. Därefter följde nära tio år på skolor i Norrköping innan hon tog steget upp till universitetet, där hon blev kvar i mer än ett decennium. 

– För nästan exakt fyra år sedan började jag som rektor här på Skäggetorpsskolan, och folk undrade om jag hade blivit tokig, men det hade jag inte alls. Självklart hade beslutet med många parametrar att göra, men kanske främst med en längtan. Jag hade längtat väldigt länge efter unga människor, trots att studenter är väldigt roliga att jobba med är de fortfarande vuxna, och inte barn. Jag ville så gärna tillbaka till en verksamhet som enligt mig sjuder av ännu mer liv, tack vare att ungdomar är så spontana inte har det vuxna perspektivet som ibland är lite hämmande, säger Andersson-Lundblad och fortsätter: 

– Det här är en extremt spännande arbetsplats, en skola som har extra allt. Med det menar jag att det finns oändliga utmaningar och möjligheter för eleverna, personalen och för mig, och det gör att det är extra allt här. Vi vill visa att det här är en skola som betyder väldigt mycket för alla oss som jobbar här, men även för stadsdelen. Vi vill stå för framtidshopp vilket här barnen verkligen behöver.

"En taskig gen"

Den sedan tidigare uppmärksammade och prisade rektorn är noga med att påpeka att hon inte åstadkommit något ensam, utan att hela skolan jobbar tillsammans för att hela tiden utvecklas. När hon ser tillbaka på sin karriär ser hon ett tydligt mönster som består av tio-årscykler, men när det gäller framtiden är allt möjligt.

– Jag lever väldigt mycket i nuet, och dessutom har jag en taskig gen. Min mamma dog i äggstockscancer, så det innebär att jag fick genomföra en preventiv operation för 16 år sedan då de tog bort mina bröst och äggstockar. Det gör att jag inte tänker så mycket på framtiden längre, säger Kajsa Andersson-Lundblad och avslutar:

– Det jag vet är att den här skolan kräver en rektor som är väldigt engagerad och också vill ge extra allt. Den dag jag inte kan ge extra allt då ska jag inte vara Skäggetorpsskolans rektor.

Kajsa Andersson-Lundblad

Ålder: 51

Bor: Stadsdelen Ljura i Norrköping

Familj: Gift, fast särbo, och har en 19-årig dotter

Intressen: Nära och kära, vänner, böcker, natur och yoga

"Den dag jag inte kan ge extra allt, då ska jag inte vara Skäggetorpsskolans rektor"