• Julius Nord lärde sig att måla när intresset kom i tonåren. Foto: Fanny Miles
  • Sprayburkar travade på varandra. En del av inredningen i Ateljé Skuggsidan. Foto: Fanny Miles
  • Hunden Steffi är en självklar följeslagare. Foto: Fanny Miles
  • Reflektion och repetition är fokus för Julius Nords konst i nuläget. Foto: Fanny Miles

Skuggsidan reflekterar konsten

Konst i det offentliga rummet. Det var det som fångade Julius Nords intresse för målande och skapande. Fast det var först under högstadiet som han upptäckte måleriet.

Innan han tog penseln i hand var det främst sport som upptog fritiden.Men när han upptäckte att staden var full av konst som fanns i de små tingen, då fastnade han för bildkonsten.

– Det började med att jag fotade sådant som stack ut. Det kunde till exempel vara ett halvt bortskrapat klistermärke på baksidan av en vägskylt. För mig var det konst i det offentliga rummet och det ledde mig så småningom till graffiti som också handlar om offentlig konst, berättar han.

Började med graffiti

Tillsammans med kompisar åkte han ofta till Norrköping för att måla på den publika och lagliga graffitiväggen. Han har lärt sig att måla allt eftersom, menar han. Trägen vinner kort och gott.

– Jag hade väl egentligen inte fallenhet för måleri men jag ville lära mig. Jag är så där, att om jag verkligen vill någonting så tränar jag tills det sitter. Envishet finns i familjen, förklarar han.

Intressanta formar

Efter gymnasiet fick det därför bli konstlinjen på Liljeholmens folkhögskola. Graffitin öppnade en helt ny värld för Julius och sprayburkar och allmänna utrymmen byttes tids nog ut av penslar och canvas. Graffitins egensinnighet finns dock kvar i Julius alster. Markanta drag i lätta rörelser i bakgrunden av ett konkret motiv.

– När jag målar använder jag oftast sprayfärg och olja. Sprayfärgen brukar utgöra formen runt motivet och jag tycker nog att den formen är mer spännande än själva motivet i sig. En stor öppen yta kan vara väldigt intressant, säger den unge konstnären.

Ateljé skuggsidan

I dag sitter canvasdukarna uppspända i hans och kompisen Sebastians ateljé - Ateljé Skuggsidan. Här staplas sprayburkarna på hög och penslarna i grupp. Färgoset är markant och fränt men vad gör väl det i kreativitetens vagga. Hunden Steffi välkomnar glatt vid dörren. En liten rackare med konstnärskapet som revir. Här, med öppna fält som utsikt, spenderar Julius mycket av sin fritid, när inte jobbet som städare på sjukhuset och som ledare i konstworkshopen på Östergötlands museum tar hans tid.

– Om måleriet skulle vara grunden för min försörjning så tror jag att risken är att inspirationen försvinner. Det är bättre att kunna måla utan att behöva känna att jag måste sälja för att kunna leva, menar Julius. Men hans konst syns ändå runt om i konstsverige. Dessutom har den hjälpt till att kamma hem både priser och stipendium.

Framtiden

Konstintresset har han delat med kompisar som han bland annat träffade på Liljeholmens folkhögskola. Efter studierna öppnade de tillsammans kulturhuset Framtiden för drygt två år sedan.

– Vi ville ha en plats där vi kunde samla konst och musik. Det var aldrig meningen att det skulle bli något stort projekt över lång tid men vi ägnade all vår tid åt huset men efter ett år fick vi lägga ner. Jag kommer aldrig att ångra den tiden, säger Julius medvetet. Nu väntar andra projekt. Bland annat två olika utställningar under februari och mars. En i Nynäshamn och en i Motala.

– Min februariutställning heter ”ensam kombination”. I den hämtar jag inspiration nära mig själv. Jag leker med hur man kan reflektera saker och hur långt man kan gå i den reflektionen. Det handlar väl egentligen om repetition och det ligger ju nära graffiti. Det finns ett maniskt beteende hos graffitimålare där man skriver så kallade tags. Det finns något fascinerande i repetionsbeteendet tycker jag, förklarar Julius.

Reflektioner i mängder

Hans tavlor är stora och behagliga att se på. De fångar ögat. En ryggsäck på en krok, en blomma i sin enkelhet som låter sig reflekteras spegelvänt, färglöst, på avstånd. En bild är på Julius själv. Ensam på en stol där betraktaren står bakom honom.

– Jag målar ofta mig själv. Jag har en slags spegelfobi så det kanske är ett sätt att komma förbi det, säger han och skrattar. Så ser temat ut nu. Att kombinera och undersöka objektets upprepning. Men temana skiftar med Julius utveckling.

– Jag slänger aldrig målningar men jag målar över dem ibland. De har ett bäst före datum och jag skulle aldrig använda mina gamla målningar på en utställning eller så. Utveckling måste ske och dessutom är det lite skönt att lägga undan gamla målningar, säger han lugnt. Han vet var han hör hemma. Hans plats är framför duken med penseln i hand. I dag verkar han i hemstaden Linköping men det finns drömmar om att ta med sig konsten utomlands.

– Självklart skulle det vara roligt att ställa ut utomlands men innan dess är det nog ytterligare ett gäng kommande obesvarade mail som ska skickas iväg, säger han med ett självsäkert leende. Säkerligen kommer han dit men först väntar utställningarna i Motala och Nynäshamn.

Fanny Miles

fanny.miles@linkopingsposten.se

Jag målar ofta mig själv. Jag har en slags spegelfobi så det kanske är ett sätt att komma förbi det.

Fakta: Julius Nord

Ålder: 23

Familj: Flickvän, hunden Steffi, mamma, pappa och två storasystrar

Uppvuxen: Linköping

Gör: Målar i ateljé Skuggsidan

Aktuell med: Utställning i Nynäshamn i februari och i Motala i mars.

Inspireras av: ”Känns platt att säga vardagen men jag inspireras av saker i min närhet”

Otippat: ”Jag gillar hårda rutiner”